Nej, jag avstod med flit från mirakel. Jag, liksom många med mig erbjöds ett mirakel på marknaden i Böda. Det var en man som sålde mirakeltrasan som kunde suga upp vatten på ett helt annat sätt än en vanlig disktrasa. Jag älskar att gå på marknad och det gjorde jag idag. På marknader hittar jag alltid något litet som kan vara bra att ha; en speciell skruvmejsel, en kaffedoserare, ett rivgärn för gurka och andra livsnödvändiga saker. Hustrun är sällan lika entusiastisk men följer ändå med och uttrycker sin tveksamhet när jag står där framför den vältalige marknadsnasaren. Fast idag föll jag inte för frestelsen, trots att det handlade om ett mirakel…

Innan denna mirakelfrestelse var vi i Högby kyrka. Det är underbart att komma ut i andra kyrkor än dem i det egna stiftet och möta entusiastiska, engagerade, brinnande medkristna. Vi var inte så många i kyrkan men ändå en skara som ville höra Ordet förkunnas och få sakramentet (nattvarden) räckt av den pensionerade prästen Stig. Stig är ett mirakel i sig. Det är många år sedan han pensionerades men han går på i sin prästgärning som vore han 40 år yngre. Han brinner verkligen för att få förkunna Ordet att få vittna om Kristus och att han vid så hög ålder orkar, det är ett mirakel som kan inspirera. Stig är en varm person som utstrålar trosvisshet och trygghet. Sommar efter sommar efter sommar återvänder han till Högby pastorat för att arbeta för Guds rike.

Kanske borde vi bli bättre på att se miraklerna i vår tillvaro, för de finns ju där bara vi får upp ögonen för dem. Det är ett mirakel att jag får sitta på en liten pall vid vägkanten, se blommorna vaja i den svala julivinden, vara uppkoplad via bärbart modem, njuta av varma (!) bad etc. Det är ett mirakel att jag varje dag får stiga upp och tacka för en ny dag, en ny möjlighet. Men denna typ av vardagsmirakler glömmer jag alltför ofta bort. Men i alla fall:

Tack gode Gud!