Hur mår Du nu då? Det är en omtänksam fråga jag mött under dagen från medarbetare och andra vänliga människor. Att vara biskopskandidat tar på krafterna. Att plötsligt vara ”emeritus” tar naturligtvis också på krafterna. Men som jag skrev i en bloggkommentar: Jag fortsätter som domprost i landets allra härligaste domkyrka. Jag hoppas kunna vara en färgstark domprost – i regnbågens alla färger. Jag kommer att ha några dagars ledigt och har då tillfälle att bearbeta dåtid, nutid och framtid. Nu får jag också (förhoppningsvis) ännu mer energi att driva viktiga frågor i Domkyrkoförsamlingen.

I Gamla stan har ett otäckt mordförsök ägt rum och flera barn blev vittnen till det som hände. När omgivningen hamnar i kris finns kyrkan där. Domkyrkokaplan Kristina ryckte ut och var på skolan större delen av dagen och samtalade med lärare, elever, föräldrar, sociala myndigheter, mediapersoner och andra. Kyrkan har stor erfarenhet av krisbearbetning och står också för Livet på ett alldeles speciellt sätt. Jag gläds var gång kyrkan också, på ett klokt och bra sätt, kan finnas med i det fasansfulla och svåra – som ett ljus i mörkret.