Min familj är från början en judisk familj och egentligen har vi alltid ansetts av andra som en judisk släkt oavsett att ingen som idag heter Bonnier och tillhör vår släkt tillhör judiska församlingen. En gång jude alltid jude. Själv är jag stolt över det, stolt över att vara son till en judisk far och en mor som tillhör Svenska kyrkan. jag är inte jude eftersom judendomen ärvs på mödernet. Jag är inte ens halvjude eftersom det begreppet inte finns inom judendomen utan är ett antisemitiskt påfund av nazismen. Men jag kan känna med mina bröder i den judiska traditionen för vilka omskärelsen är viktig. En pojke omskärs på åttonde dagen efter födelsen och en sjuksköterska ska vara med och ge bedövning i någon form. För judar i alla tider har detta varit viktigt som ett förbundstecken. Man tillhör Guds utvalda folk, utvalda att hålla Tora (rättesnöret/lagen med 613 judiska bud och förbud). Omskärelsen påminner den omskurne om att han tillhör det judiska folket – ett folk med människor som kan ha en judisk tro men som inte behöver ha det. man tillhör folket i alla fall och omskärelsen är som sagt tecknet på det.

jag kan inte förstå att frågan om omskärelsen har kommit att bli en så het fråga under de senare åren och där man talar om sämre sexliv och allt möjligt annat av omskärelsens kritiker. Omskärelse har ägt rum i mer än 2000 år och görs ju när en pojke bara är några få dagar gammal. Vederbörande minns inget av det och ska inte ha några med av det. I den judiska religionen är detta en viktig handling och frågan är om man bör förbjuda den.

Jag tror att om man gör det, riskerar man att tangera brott mot religionsfrihetslagen, och dessutom kommer många att resa utomlands för att göra det eller i värsta fall låta charlataner utföra ingreppet med allt vedervärdigt det kan medföra.

Jag vet att det finns olika åsikter i denna fråga men jag menar att rätten för en jude att låta omskära sin son på åttonde dagen måste få fortsätta att finnas.