För några dagar sedan var hustrun och jag i Köpenhamn. ”Det är årets mest spännande kväll”, sa en god vän när vi samtalade. Vi hade lyckats pricka in kulturnatten i Köpenhamn. Efter middagen begav vi oss ut på stan och tittade på människor som köade för det ena evenemanget efter det andra. Sammanhang var öppna (typ kungliga slottet etc) som inte annars öppnar upp för allmänheten. Museer, affärer, kyrkor höll öppet och extraöppet. Komers och kultur samsades med olika specialerbjudanden och folket trängde på. Kyrkan fanns på plats med möjligheter för barn att tävla i drickabacksklättring. En flicka hängde i en säkerhetssele och klättrade upp för knappt 20 backar. Jag skulle sannerligen inte kunna göra om det. Men kyrkan fanns också på plats med sitt sedvanliga program på Ströget, i den sedvanligt nattöppna kyrkan.
Hustrun och jag passerade och gick in i den fullsatta kyrkan. En stilla mässa pågick och vi som kom in välkomnades av präst och andra som delade ut smala vaxljus som vi kunde tända och sitta med så länge vi ville och det var möjligt. Människor trängdes vid ingången. Man ville stå en stund, komma bort från Strögets kommers och bara vara, bara låta den längtan som jag tror finns inom oss alla få några sekunders tillfredsställelse. Jag tänker nu efteråt osökt på kyrkofadern Augustinus som skriver: Du o Gud har skapat mig till Dig och mitt hjärta är oroligt tills dess det finner vila i Dig.
En stunds själslig vila – vila för våra oroliga hjärtan – tror jag vi fann allihop som var där. Den nattöppna strögetkyrkan blev som en refug mitt i tillvarons krävande ström. I kulturnattens mörker var mycket öppet och mycket tillåtet. Man kunde köpa ett kulturpass som gav inträde till olika aktiviteter, ett pass som gjorde det möjligt att komma in, att få delta. I det månghövdade gudstjänstsammanhanget behövdes inget pass, bara en längtan. Och längtan fanns!
Och längtan finns – och allas vår stora utmaning som Kyrka är att möta den längtan. För vi har ett svar, ett svar som håller både då det är dag och då det är natt. Låt oss vara tydliga med det svaret. Det finns ett svar för den som söker. Det finns ett svar för den som som längtar. I den mörklagda kyrkan på Ströget anades detta tydligt i vaxljusens lågor, i sången, musiken, stillheten. Det fanns en Närvaro!
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det! (Joh 1:5)
