Jag var i går i idolstudion i TV 4. Det var ingen inspelning utan studion var tom på förväntansfulla unga och kanske blivande artister, tom på en entusiastisk publik som jublar vid olika framträdanden, tom på en jury som prisar och kommenterar. I stället var vi en grupp förväntansfulla människor som ville höra mer om Tv 4 och ”tänket” bakom dess framgång. Några deviser kom upp som fick mig att reflektera något utifrån Svenska kyrkan och dess sammanhang. Tv 4 ska på olika sätt vara ”för alla, överallt och alltid”. D v s alla TV-tittare borde kunna finna det dem vill se. Tv 4 borde möta människor på hemsidor på nätet och på andra sätt. Naturligtvis var deras devis en utmaning. De ansåg att det var det de strävade efter.

För mig handlade det om Gudsrelation. ”För alla”. Jag behöver inte vara så speciell, kunna något speciellt, vara extra bibelläsande för att leva i relation med Gud. Sen handlar bibelläsande mer om att ”förstå” (så långt man alls kan förstå) något mer av Guds gränslösa kärlek och nåd. Men Gud är för alla. Gud älskar alla människor oavsett allt. ”Överallt”. Gud är inte begränsad till kyrkor, kapell, moskéer, synagogor, pagoder, o s v. Gud är överallt. Egentligen finns inga extra heliga platser annat än i den bemärkelsen att de påminner om att hela tillvaron är helig därför att hela tillvaron är Guds tillvaro (Läs gärna Psaltaren 139). ”Alltid”. Ordet påminner mig just om att det inte finns något tillfälle, någon situation där inte Gud är med mig, där inte Gud omsluter mig, där inte Gud vet hur jag har det. I glädje, i smärta, i framgång, i motgång.
Allt detta ville Jesus Kristus visa på genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse.

När nu världen ser ut som den gör med alla konflikter, med alla krig, med all svält, med alla orättvisor, med finanskris och mycket annat får vi påminna oss om detta.

Gud, för alla, överallt och alltid.

Det ska jag tänka på i alla mina sammanträden idag – också där är Gud.

Tack gode Gud!