Jag var med en vän på en bar i Gamla stan igår kväll. När jag kom in var det genast en som kände igen ”prästen”, trots att jag fortfarande hade halsduk runt min prästkrage. Min vän och jag hamnade strax intill mannen och hans kamrat och så småningom utspann sig ett samtal om prästens tystnadsplikt. Vad mannen inte visste var att prästens absoluta tystnadsplikt bara gäller vid själavårdsliknande samtal och bikt. Man ska bara vara två personer närvarande, prästen och konfidenten, och det får inte handla om ett allmänt ”skvallrande” i stil med: Du som har tystnadsplikt, nu ska jag berätta något för Dig… Nej, tystnadsplikten handlar om själavård och inte allmän ”information”. Prästen får då inte säga något till någon och kan inte heller tvingas vittna i domstol.

Att komma till en präst för att ha ett själavårdande samtal eller för att bikta sig är därför en stor möjlighet. Inget förs vidare. Man kan tryggt tala om det som tynger och det som gläder. Prästen tiger!