Så var det då dags! Under stark säkerhetsbevakning kommer sedvanligt Riksmötesgudstjänsten att firas imorgon kl 12.30 tillsammans med många riksdagsledamöter, folk från hovstaterna, kungafamiljen och naturligtvis den omvalde talmannen.

Jag gläder mig över att min biskop Eva Brunne ska predika, att pater Matthias Grahm och församlingsföreståndaren i Filadelfiakyrkan Niklas Piensoho ska läsa texter, att Storkyrkans kör sjunger under ledning av vår domkyrkoorganist Gustaf Sjökvist och att den biträdande domkyrkoorganisten Mattias Wager sitter vid orgeln. Därtill kommer en militärmusikkår att spela. Ja, det är en viktig gudstjänst och trots att kyrkan har separerat från staten sedan tio år tillbaka gläder jag mig över att riksdagen och de övriga hörsammar vår inbjudan och kommer till Storkyrkan för att be, ta in både de lästa bibelorden, lyssna på predikan, sjunga psalmerna (90 och 288) och lyssna på körsång. Denna gång har vi ekumeniska inslag i gudstjänsten och inte interreligiösa inslag. Det beror inte på något annat än att vi har interreligiösa inslag vartannat år.

Det är en knepig parlamentarisk situation och jag ber verkligen om Guds ledning för både vår regering och riksdag.

Jag hoppas att alla partier kommer att vara representerade i kyrkan. Evangeliet kommer både i inledningsorden och med största sannolikhet också i predikan att vara glasklart. Så ska det var. Kyrkans uppgift är att vara ett salt. Den uppgiften lever vi och ska vi leva än mer.