I dagarna har en rapport kommit ut från Katolska kyrkan i Sverige gällande sexuella övergrepp mot barn begångna av katolska präster. Fasansfullt och naturligtvis helt oacceptabelt. Jag har redan tidigare skrivit att jag tycker att biskop Anders Arborelius har varit föredömligt tydlig. I går uttalade han sig i morgonsoffan i TV4 (http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=249667). Klokt och genomtänkt, både om bikten och celibatet.

Som evangelisk luthersk präst och dessutom gift, har jag svårt att förstå djupet i celibatet och kan ju också se probelm som det har orsakat, eller snarare de problem som präster som brutit sitt celibat orsakat. Jag skulle önska att celibatet fanns kvar som kallelse i katolska kyrkan – en kallelse för präster (för ordensfolk ingår celibatet i själva ordenskallelsen om inte orden har en gren för gifta män och kvinnor). Dessutom skulle det finnas en möjlighet (inte bara undantagsvis som det är nu) för gifta män ( i väntan på prästvigning för kvinnor) att få sin kallelse till präst bejakad av Romersk Katolska kyrkan. En nåd att stilla bedja om…