Hans Ulfvebrandt och Eva Brunne blev de två biskopskandidaterna som fick flest röster i nomineringsvalet i Stockholms stift. Vi är 8 kandidater som går vidare till hearing (den 19 mars) och biskopsval den 23 april. Men två ganska olika kandidater leder ligan i dagsläget. Vi får se vad som händer. Det är spännande!

Själv har jag suttit i möte kring kulturfrågor i Stockholms stift och funderat över hur man kan tänka – inte minst kring film och bildkonst. Oavsett vem som blir biskop är det viktigt att stiftet tar sitt ansvar för en utveckling av kulturdialog. Bildkonsten, filmen, litteraturen, dansen, musiken måste än mer bli ”språkrör” som hör hemma i våra kyrkor. Det viktiga är inte var det sker (även om jag har tydliga idéer om det hela) utan att det sker. Stiftet måste, i samråd med olika församlingar och andra intressenter, hitta strukturer och vara beredd att satsa pengar. Kyrkans uppgift är otvetydigt att bära ut evangeliet – det glada budskapet om Kristus. Det kan och bör ske med väldigt många språk och låga trösklar.

Ingen, oavsett kristen trostradition, kan få mig att tro att evangeliet bara kan tolkas eller framställas på ett visst sätt. 99 språk och inga trösklar talade vi om i Storstadsprogrammets sammanhang – det som har haft sitt centrum i S:t Jacobs kyrka. Det sättet att tänka borde än mer implementeras i stiftets sammanhang. Vi behöver de många olika vägarnas, rösternas och uttryckssättens former.

I psalmen Jesus för världen ( Psalm 45) skriver Lina Sandell: Öppnade ögon, Herre mig giv.! Den bönen får vi be tillsammans och sedan verka med förhoppningsvis just öppnade ögon – öppnade för människors längtan och sökande, öppnade ögon för de många språkens möjlighet.

Det är spännande!