I dag predikade biskop Eva Brunne i Riksmötesgudstjänsten i Storkyrkan. Medverkade gjorde också Pater Matthias Grahm från katolska Marie bebådelsekyrkan i Stockholm och församlingsföreståndare Niklas Piensoho från Filadelfiakyrkan, domkyrkokaplan Kristina Ljunggren och jag själv. D v s vi medverkade med texter, böner och predikan. Domkyrkoorganisten Gustaf Sjökvist ledde Storkyrkans kör och biträdande domkyrkoorganisten Mattias Wager spelade orgel. Så långt var allt frid och fröjd.

Biskopen höll en strålande predikan som var väl grundad i Bibelordet med ett tydligt bibliskt budskap om människors lika värde, om rätten att bli behandlad som alla andra, kort sagt om mänskliga rättigheter i Sverige. Hon var oerhört tydlig och uppmanade riksdagens ledamöter att inte falla offer för motsatta åsikter i just dessa allmänmänskliga sammanhang. Hennes predikan återfinns på http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=698910.

Sverigedemokraterna reste sig successivt upp från sina platser i kyrkan under biskopens predikan. Det gick inte att ta miste på att de både ville synas och höras. De marscherade ut ur kyrkan under pågående gudstjänst utan att deras partinamn var nämnt.

Det säger allt om vad de står för. Det säger allt om deras förhållande till evangeliets budskap om alla människors lika värde. Det kom en doft av brunt som tack och lov bemöttes med en stor och varm applåd när biskopen hade avslutat sin predikan.

Kyrkan kommer alltid att hävda människovärdets helgd, alltid hävda att vi borde ha en öppen och generös flyktingpolitik, alltid hävda att vi inte ska spela ut olika grupper i samhället mot varandra. Vi har råd att ta hand om barn, ungdomar, arbetslösa, pensionärer och andra och flyktingar i en ännu större flyktingkvot. Åter igen! Vi har råd!

Sverigedemokraterna talar tydligt med sitt trampande ut ur kyrkan. Det är säkert bra. Det bekräftar det som alla talar om.