Tack gode Gud för Maria! Den bönen ber jag gärna. Maria, Jesu mor, betyder mycket för mig. Hon är en kvinna som jag både kan identifiera mig med och utmanas av. Maria vågade säga JA till att ge sitt eget liv för Gud. Hon visste inte vad det skulle betyda. Hon hade inte kontroll över det som skulle komma. Hon valde inte den tjusiga vägen, den lättsamma vägen, den okritiserade vägen. Hon valde Guds väg, den väg Gud ville att hon skulle gå i sitt liv. Hon fick en son som skulle komma att förändra världen, en son som hon inte riktigt skulle begripa sig på men som hon säkert älskade mer än någonting annat. Hon förlorade ett barn. Hon såg sitt eget barn avrättas. Hur överlevde hon den sorgen? För även om Jesus uppstod från de döda var han inte längre på samma sätt hennes egen lille son, hennes eget kött och blod. Han var större, bortom de mänskliga beteckningarna. Han var den uppståndne, den himmelsfarne.
Maria var kunnig i de heliga skrifterna. Det visar hennes lovsång, den hon utbrast i när hon mötte sin släkting Elisabeth. Jag får inspireras av Maria i att nära mig av Bibelns ord, för just det gjorde hon utifrån sin judiska tro och tradition. Maria födde Jesus till världen, gav Jesus till världen. När jag sa JA till Gud i min konfirmation, i mitt kristenliv, i min prästvigning, sa jag JA till att ge Jesus till världen, genom min tro, genom mina handlingar, genom hela mitt sätt att vara som en kristen medmänniska och präst. Maria får vara min förebild, en medsyster att ha som förebild.
Maria är dörren in till Jesus. En dörr har ingen annan funktion än att leda vidare eller möjligen hindra. I hennes fall är dörren öppen. Maria leder vidare till trons stjärna och kärna. Min önskan är att jag också, i mitt liv och utifrån mina förutsättningar, ska kunna vara en dörr som leder vidare, som visar vidare till Jesus själv, att jag får vara en dörr, om än gisten, om än sprucken och snedhängande men en dörr som leder vidare.
Maria är brobyggerskan. Hon var och är Jesu mor och på sätt och vis Kyrkans Mor. Jag skriver Kyrkan med stort K för jag menar de olika kristna trossamfundens Moder. Maria förenar sina barn: sina katolska barn, sina lutherska barn, sina reformerta barn, sina ortodoxa barn, sina högkyrkliga barn, sina lågkyrkliga barn, sina evangelikala barn, sina liberala barn, sina barn som har svårt att gå in under någon beteckning. Maria får vi hylla tillsammans – vår gemensamma Moder – brobyggerskan. Hon får inspirera oss till att aldrig sluta samtala med varandra, att istället se att vi, med alla våra olikheter, hör ihop.
Jag tillhör en rörelse där vi på många sätt försöker förverkliga dessa tankar – Focolarerörelsen – en i grunden katolsk rörelse men med stark ekumenisk profil där vi är väldigt många från olika trossamfund och t o m från olika religioner som känner oss hemma. Focolarerörelsen heter med ett mer officiellt namn: Marias verk. Ja, den rörelsen är sannerligen Marias verk – en rörelse som har som spiritualitet att leva med Jesus mitt ibland oss och att se den övergivne Jesus i vår egen, andras och världens smärta – se att Han också är där och delar det vi själva kan uppfatta som outhärdligt. Läs gärna mer på vår hemsida (www.focolare.se).
I morgon firar vi Marie bebådelsedag fast den egentligen infaller på torsdag (den 25 mars).
Tack gode Gud för Maria!
