För några veckor sedan vandrade jag på en gata i centrala Stockholm och passerade en affär med namnet ”Ticket to heaven”. Det visade sig vara en klädesaffär (barnkläder). Men jag började tänka på vem som egentligen har en ”ticket to heaven” – en biljett till himlen? Och så började sången om spårvagnen upp till himmelen att ljuda i mitt huvud. I den sången står det ”Gud som kör, och Jesus konduktör. Det går så lätt, lätt, lätt för vi har fribiljett, för Jesus är vår bäste vän.” Jag log stillsamt för mig själv vid tanke på sången men kände samtidigt: Vem har fribiljett till himlen? Inte alla som säger Herre, Herre skall komma in i himmelriket, säger Jesus. Vem får jag möta i himlen? Vem kan ha tillit till att komma till himlen? Alla i slutänden? Kyrkofadern Origines menade att det var så. Han drev tanken på ”Alltings återställelse” enligt Filipperbrevets andra kapitel. Dock blev han så småningom kättarförklarad. Den dubbla utgången talar den traditionella kristna tron om. Somliga hamnar i himlen medan andra inte gör det? Finns det någon biljett till himlen? Räcker tron? Räcker gärningar? Räcker tro och gärningar?
När Lilla boken om kristen tro lanserades 1993 tänkte man sätta upp en reklamkampanj med rubriken ”Vem får vi möta i himlen?”. Bilder av Marelyn Monroe, Adolf Hitler och många andra (inklusive Jesus om jag minns rätt) förekom och diskussionerna gick heta redan innan reklamen sattes upp.
Martin Luther hade tankar om detta. han var ju Kristuscentrerad (Solus Christus), Bibelcentrerad (Sola Scriptura), nådescentrerad (Sola Gratia) och naturligtvis Gudscentrerad (Sole Deo Gloria) och även troscentrerad (Sola Fide). Men han lär ha sagt följande drastiska ord: ”När jag kommer till himlen kommer jag att bli förvånad över tre saker:
– För det första att så många är där som jag inte trodde skulle vara där.
– För det andra att såmånga inte är där som jag trodde skulle vara där.
– För det tredje att jag själv är där.”
Kanske är det så? Det finns ingen ”biljett” att lösa. Inget säkert att hålla sig till annat än Guds nåd – en nåd som just är Guds, Guds bedömning, Guds beslut och inte vårt oavsett fromhet, oavsett kyrkotillhörighet.
Det finns ingen ”ticket to heaven” – bara barnkläder och de kanske skyddar här mot snö och annat. Allt annat handlar om nåd – endast nåd. Men nåden har sin tydligaste brännpunkt i korset. Det som skedde där skedde för Din och min skull av nåd, av kärlek. Ticket to heaven? Nej, korset är ingen biljett men ändå någonting som jag får hålla mig väldigt nära.
