För några dagar sedan skrevs det på DN-debatt om detta med att vara svensk, om medborgarskap och vad som kan tänkas konstituera svenskhet. I judisk tradition har liknande diskussioner alltid förts men då beträffande vem som är jude och vad det judiska innebär. En jude är en person som är född av en judisk mor eller som själv har konverterat. Det räcker inte att, som jag, ha en judisk far. Men, säger någon i den judiska traditionen, en jude är en om känner sig judisk.
När jag läste artikeln om svenskhet och vilka som är svenskar och vad som kan tänkas krävas för att få kalla sig svensk kom jag att tänka på det judiska påståendet om att känna sig som en jude. En svensk skulle kunna vara en person som känner sig som en svensk. Sedan förstår jag att svenskt medborgarskap i mer formell mening är mer komplicerat och där kan man fråga sig vad som behövs. Ska man ha läst en del av den klassiska svenska litteraturen? Ska man kunna flytande svenska? Räcker det med att man bott sju år i Sverige? Säkerligen finns många olika åsikter i frågan. Men när jag skriver detta blogginlägg vill jag, åter igen, slå ett slag för en generös och välkomnande syn på invandrare och flyktingar. Vi har råd att vara generösa gällande vår flyktingkvot! Vi har råd att ge amnesti åt alla i landet befintliga flyktingar som inte begått ett annat lagbrott än att gömma sig i rädsla för verkställande av flyktingutlämning. Vi har råd att ha en generös syn på vad svenskhet är. I DN skrev debattören att alla kanske inte gillar sill och nubbe. Nej, och idag är den svenska matkultren en multikulturell mattradition. Pizza, kebab,spagetti, hamburgare, m m, m m. Också det s k ’finköket’ består av mat från andra länder. Och ändå har i kvar köttbullar, rotmos, lax och annat svenskt och nordiskt.
Sverige borde vara ett land som präglas av det mångkulturella där okså gamla svenska traditioner ryms. Mångfaldens land med mångfaldens kultur där detta med att vara svensk skulle präglas av generositet och öppenhet och en omsorg om våra medbröder och medsystrar.
Sverige skulle än mer kunna vara ett land som med en kristen bakgrund värnar om religionsfrihet som blir en frihet til religion snarare en frihet från religion. Människor som bekänner sig till islam, judendom, kristendom, hinduism och buddism skulle än mer kunna samsas tillsammans utan varesig rädsla för eller fördomar om den andre.
Tänk om Sverige kunds vara ett land som präglas av det inklusiva snarare än det exklusiva!
Då skulle vi vara föregångare, ett ljus för andra folk.
Idag har vi långt kvar.
