Vintern rasat ut bland våra fjällar skaldade Herman Sätherberg på 1800-talet. Idag sjungs den sången av många körer runt om i landet och naturligtvis också av många andra glada entusiaster vid valborgseldarna (de som nu får tändas, det är ju så torrt ute).

Men det är inte bara vintern som rasar. Det gör även en del mycket konservativa kristna. De rasar inte över vinterns frånvaro men över Jonas Gardells bok om Jesus. De rasar över hans syn på försoningen, de rasar över hans syn på Jesus som person och i raseriet ska det hållas protestmöte i en av stadens mer konservativa frikyrkor. Där ska det läsas högt ur den högst blasfemiska boken och kommenteras sida för sida, kan man tänka. Att de bara orkar…

Det har skrivits en enorm mängd av Jesusböcker och ur olika perspektiv. Jonas Gardell har hållit på med sin under många år och utnyttjat en del av den moderna bibelvetenskapen och skrivit en bok (som jag håller på att läsa) som bitvis är överraskande och bitvis fullständigt lysande. En del håller jag med om, annat känns konstigt. Men vid flera tillfällen uppmanar oss Jonas Gardell att tänka själva, att inte tro allt han skriver. Men boken är oerhört stimulerande och välskriven och jag vill varmt rekommendera den. Men, som sagt, den utmanar till egen tankeverksamhet.

Jag ska just börja på kapitlet om uppståndelsen så jag vet i skrivande stund inte vad han tycker och tänker om den och samtidigt vet jag det därför att han, liksom t ex evangelisten Markus, tycks ha hela sin grund och hela sin utgångspunkt i tron på Jesu Kristi uppståndelse. Den utgångspunkten delar jag med Jonas Gardell, sen kanske vi tolkar det hela lite olika. Det ska bli spännande att se.