Den amerikanske sociologiprofessorn Phil Zuckerman finner sekulariseringens orsaker i varaktig fred, statskyrkor och kvinnlig frigörelse. Så står det i en understreckare i SvD (http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_2537009.svd). Phil Zuckerman har skrivit en bok om den positiva ateismen som han återfinner bl. a i Sverige och i Danmark. Stabilitet, ”brist” på krig, jämlikhet verkar vara bidragande faktorer till att Gud spelats ut och det eviga livet är oviktigt. Boken borde vara viktig att läsa för alla oss kristna, inte för att övertyga oss om att vi har fel utan för att kunna föra en sansad debatt med humanisterna och andra företrädare för den organiserade ateismen. Men en bok som Zuckermans (Society Without God: What the Least Religious Nations Can Tell Us About Contentment (New York University Press, 227 s) är viktig för vårt eget reflekterande kring Gud och Kristus. Vilken betydelse har den kristna tron idag? Varför är det viktigt med en gudstro? Handlar det främst om att undvika något, d v s helvetet, eller är gudstrons vikt bygd på andra skäl? I kyrkornas sammanhang borde vi komma samman än mer och samtala om vår gemensamma kristna tro, om hur vi kan tydliggöra den på ett angeläget sätt för dagens Stockholmare.

För kristen tro är viktig menar jag. I en värld där människan endast har att lita till sig själv och till sin egen styrka och möjligen vänners och andras stöd, blir människan utlämnad, ensam, och risken är att hon går under. Det blir då bara den starkaste som överlever, som orkar vidare. Samhället blir de starkastes samhälle. Därför är ateismen farlig. Därför gläds jag när jag tittar ut över Stockholmssiluetten och ser alla kyrktorn som ropar ut att Kristus har uppstått, att Gud är närvarande och med, att Du och jag som individer inte är övergivna. Vi får börja om när vi misslyckats. Det finns nåd, förunderlig nåd för Dig och mig.

Sen måste vi bli bättre på att föra fram denna bärande sanning så att den känns just så viktig för vardagsmänniskan som den borde få vara.