<?xml version="1.0"?>
<oembed><version>1.0</version><provider_name>&#xC5;ke Bonnier</provider_name><provider_url>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier</provider_url><author_name>&#xC5;ke Bonnier</author_name><author_url>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/author/akebonnier/</author_url><title>Den dansande elefanten. - &#xC5;ke Bonnier</title><type>rich</type><width>600</width><height>338</height><html>&lt;blockquote class="wp-embedded-content" data-secret="GQu00GGAnQ"&gt;&lt;a href="https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2013/08/17/den-dansande-elefanten/"&gt;Den dansande elefanten.&lt;/a&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;iframe sandbox="allow-scripts" security="restricted" src="https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2013/08/17/den-dansande-elefanten/embed/#?secret=GQu00GGAnQ" width="600" height="338" title="&#x201D;Den dansande elefanten.&#x201D; &ndash; &#xC5;ke Bonnier" data-secret="GQu00GGAnQ" frameborder="0" marginwidth="0" marginheight="0" scrolling="no" class="wp-embedded-content"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;script type="text/javascript"&gt;
/* &lt;![CDATA[ */
/*! This file is auto-generated */
!function(d,l){"use strict";l.querySelector&amp;&amp;d.addEventListener&amp;&amp;"undefined"!=typeof URL&amp;&amp;(d.wp=d.wp||{},d.wp.receiveEmbedMessage||(d.wp.receiveEmbedMessage=function(e){var t=e.data;if((t||t.secret||t.message||t.value)&amp;&amp;!/[^a-zA-Z0-9]/.test(t.secret)){for(var s,r,n,a=l.querySelectorAll('iframe[data-secret="'+t.secret+'"]'),o=l.querySelectorAll('blockquote[data-secret="'+t.secret+'"]'),c=new RegExp("^https?:$","i"),i=0;i&lt;o.length;i++)o[i].style.display="none";for(i=0;i&lt;a.length;i++)s=a[i],e.source===s.contentWindow&amp;&amp;(s.removeAttribute("style"),"height"===t.message?(1e3&lt;(r=parseInt(t.value,10))?r=1e3:~~r&lt;200&amp;&amp;(r=200),s.height=r):"link"===t.message&amp;&amp;(r=new URL(s.getAttribute("src")),n=new URL(t.value),c.test(n.protocol))&amp;&amp;n.host===r.host&amp;&amp;l.activeElement===s&amp;&amp;(d.top.location.href=t.value))}},d.addEventListener("message",d.wp.receiveEmbedMessage,!1),l.addEventListener("DOMContentLoaded",function(){for(var e,t,s=l.querySelectorAll("iframe.wp-embedded-content"),r=0;r&lt;s.length;r++)(t=(e=s[r]).getAttribute("data-secret"))||(t=Math.random().toString(36).substring(2,12),e.src+="#?secret="+t,e.setAttribute("data-secret",t)),e.contentWindow.postMessage({message:"ready",secret:t},"*")},!1)))}(window,document);
//# sourceURL=https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/wp-includes/js/wp-embed.min.js
/* ]]&gt; */
&lt;/script&gt;
</html><description>I Kyrkans tidning talas det om vikten av att medarbetare, b&#xE5;de anst&#xE4;llda, ideella och f&#xF6;rtroendevalda regelbunedt firar gudstj&#xE4;nst. Det h&#xE5;ller jag med om. Det &#xE4;r livsviktigt och inte alltid en realitet. Man talar ofta om &#x201D;hur man ska f&#xE5; andra att komma till kyrkan&#x201D;. Kyrkan ska vara publikdragande. Kanske skulle lite l&#xE4;ttsammare musik kunna dra? [&hellip;]</description></oembed>
