Det var epitet som vi satte p\u00e5 varandra inom den kristna familjen. Frimiklarna var ”de d\u00e4r” som sj\u00f6ng on\u00f6digt sv\u00e4ngiga s\u00e5nger, som inte hade liturgi i kyrkorna, vars pastorer inte hade rundkrage utan slips och vattenkammat h\u00e5r och dessutom talade om Jeesussss. N\u00e4r jag var ton\u00e5ring och aktiv i min f\u00f6rsamling i Stockholm tyckte jag att frikyrkliga m\u00e4nniskor var lite ”speciella”, lite ”udda”. Jag uttryckte mig inte s\u00e5 men k\u00e4nslan var den, minns jag. Svenska kyrkan k\u00e4ndes n\u00e5gorlunda hemtamt, i alla fall det som skedde i min f\u00f6rsamling och i alla fall det som skedde i min Kyrkans Ungdomsgrupp. Katolska kyrkan visste jag inte s\u00e5 mycket om mer \u00e4n att min mormor, som dog n\u00e4r jag var 16 \u00e5r, \u00a0hade tillh\u00f6rt den. I \u00f6vrigt var den dold i ett t\u00f6cken av r\u00f6kelse.<\/p>\n
S\u00e5 f\u00f6rdomsfullt resonerade jag d\u00e5. I dag vet jag tack och lov b\u00e4ttre! I dag k\u00e4nner jag n\u00e5got mer till n\u00e5gra av de olika frikyrkosamfunden och gl\u00e4ds \u00f6ver deras existens. Jag k\u00e4nner ocks\u00e5 n\u00e5got mer till katolska kyrkan och gl\u00e4ds \u00f6ver dess existens. F\u00f6r just gl\u00e4djen \u00f6ver den andres v\u00e4g, den andres s\u00e4tt att uttrycka sin tro \u00e4r viktig. Vi f\u00e5r gl\u00e4djas med varandra och vara stolta \u00f6ver v\u00e5rt eget. Jag t\u00e4nker p\u00e5 alla kristna trossamfund, av de mer klassiska snitten, som en k\u00f6r med m\u00e5nga st\u00e4mmor. I k\u00f6ren sjungs samma s\u00e5ng i alla st\u00e4mmor men med olika melodier i de olika st\u00e4mmorna. Vi beh\u00f6ver den ekumeniska k\u00f6ren. Den ljuder vackrare \u00e4n n\u00e4r bara en st\u00e4mma sjunger.<\/p>\n
Just nu p\u00e5g\u00e5r den ekumeniska b\u00f6neveckan och m\u00e5nga har s\u00e4kert firat ekumenisk gudstj\u00e4nst. S\u00e5 ock jag i Forshems kyrka p\u00e5 Kinnekulle. Vi beh\u00f6ver be tilsammans, sjunga tillsammans, l\u00e4sa Bibeln tillsammans, gl\u00e4djas \u00f6ver allt det vi har gemensamt och samtidigt inte rygga f\u00f6r det som skiljer oss \u00e5t. Jag skulle innerligt \u00f6nska att vi f\u00f6rdjupade v\u00e5ra ekumeniska relationer, \u00e4n mer talade teologi, \u00e4n mer f\u00f6rs\u00f6kte borra i olikheterna, \u00e4n mer f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rst\u00e5 den andre. Vi beh\u00f6ver inte dela allt. Vi kan inte dela allt, tycka lika om allt, vara \u00f6vertygade om att den andre har r\u00e4tt i allt. Men vi kan g\u00f6r allt f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5, g\u00f6ra allt f\u00f6r att verkligen ”lyssna in” den andre.<\/p>\n
I kyrkornas ekumeniska uppdrag – ett uppdrag givet av Jesus – ligger det att str\u00e4va mot enheten. \u00a0Det \u00e4r inte en enhet som handlar om att alla m\u00e5ste bli romerska katoliker eller evangliska lutheraner, eller reformerta eller… Det g\u00e5r inte. Vi kommer aldrig att komma fram till den enheten – inte i detta livet. Enheten som vi har att leva i \u00a0den kristna kyrkofamiljen m\u00e5ste vara en enhet i m\u00e5ngfald, d\u00e4r Du f\u00e5r vara Du och jag f\u00e5r vara jag i gl\u00e4dje \u00f6ver varandra och i stolthet \u00f6ver v\u00e5rt eget.<\/p>\n
Samtal f\u00f6rs idag mellan kyrkosamfund och Sveriges Kristna R\u00e5d g\u00f6r viktiga saker p\u00e5 den ekumeniska resan. Men mycket m\u00e5ste ske lokalt. En gr\u00e4srotsekumenik d\u00e4r man m\u00f6ts, samtalar, delar, ber, firar gudstj\u00e4nster etc. \u00e4r det allra viktigaste. P\u00e5 s\u00e4tt och vis \u00e4r det just d\u00e4r det ”h\u00e4nder”. Samtalen p\u00e5 \u00a0stiftsniv\u00e5 och nationell niv\u00e5 \u00e4r ocks\u00e5 viktiga men om inte det lokala finns blir allt annat bara en vacker \u00f6verbyggnad.<\/p>\n
Som biskop i Skara stift, Sveriges \u00e4ldsta stift, vill jag vara med och inspirera till fler lokala samtal, lokala engagemang av olika slag. Jag hoppas ocks\u00e5 kunna g\u00f6ra skillnad \u00a0p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt p\u00e5 nationell niv\u00e5.<\/p>\n
I ett Sverige d\u00e4r religion mer och mer blir en privatsak, d\u00e4r f\u00e4rre och f\u00e4rre \u00e4r \u00f6ppet bek\u00e4nnande kristna m\u00e5ste vi \u00a0 som kristna trossamfund \u00e4n mer tillsammans i v\u00e5r ”ekumeniska k\u00f6r” vittna om v\u00e5r gemensamme Herre. \u00a0Vi \u00e4r inte l\u00e4ngre frimicklare och svartrockar eller statskyrkliga. Vi \u00e4r br\u00f6der och systrar i fria kyrkor i en och samma v\u00e4rldsvid Kyrka som ocks\u00e5 kallas Kristi kropp. S\u00e5 tillsammans f\u00e5r vi ge Jesus \u00e4ran!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det var epitet som vi satte p\u00e5 varandra inom den kristna familjen. Frimiklarna var ”de d\u00e4r” som sj\u00f6ng on\u00f6digt sv\u00e4ngiga s\u00e5nger, som inte hade liturgi i kyrkorna, vars pastorer inte hade rundkrage utan slips och vattenkammat h\u00e5r och dessutom talade om Jeesussss. N\u00e4r jag var ton\u00e5ring och aktiv i min f\u00f6rsamling i Stockholm tyckte jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":108,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1088","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n