I Kyrkans tidning talas det om vikten av att medarbetare, b\u00e5de anst\u00e4llda, ideella och f\u00f6rtroendevalda regelbunedt firar gudstj\u00e4nst. Det h\u00e5ller jag med om. Det \u00e4r livsviktigt och inte alltid en realitet. Man talar ofta om ”hur man ska f\u00e5 andra att komma till kyrkan”. Kyrkan ska vara publikdragande. Kanske skulle lite l\u00e4ttsammare musik kunna dra? Kanske skulle lite enklare f\u00f6rkunnelse kunna locka? Kanske skulle lite mer ”happening” kunna vara n\u00e5got?<\/p>\n
Men den stora fr\u00e5gan som vi verkligen borde st\u00e4lla \u00e4r varf\u00f6r<\/em> vi vill att m\u00e4nniskor ska fira gudstj\u00e4nst. Det r\u00e4cker inte med att svara att det \u00e4r en del av Svenska kyrkans grundl\u00e4ggande uppgift. Ja det \u00e4r det – och? F\u00f6rst m\u00e5ste vi fundera \u00f6ver om vi sj\u00e4lva firar gudstj\u00e4nst regelbundet och hurt det kommer sig. Vi pr\u00e4ster, diakoner, biskop, kyrkomusiker, pedagoger, vaktm\u00e4stare m fl har betalt f\u00f6r att g\u00e5 i kyrkan vissa s\u00f6ndagar. Men v\u00e5ra f\u00f6rsamlingsbor har inte betalt och vi \u00f6nskar att de ska komma. Varf\u00f6r? Vad \u00e4r det vi har att erbjuda och \u00e4r det s\u00e5 viktigt att det \u00e4r v\u00e4rt att sp\u00e4ndera en till en och en halv timme per s\u00f6ndag i kyrkorummet? Och hur framst\u00e4lls detta som d\u00e5 \u00e4r s\u00e5 viktigt?<\/p>\n N\u00e4r vi talar om evangeliet om Jesus Kristus – den inkarnerade, korsf\u00e4ste och uppst\u00e5ndne, understryker vi att detta budskap \u00e4r befriande och uppr\u00e4ttande, att det ger kraft f\u00f6r dagen och f\u00f6r veckan. Nattvardens br\u00f6d och vin \u00e4r som en andlig m\u00e5ltidsrast l\u00e4ngs den vardagliga v\u00e4gen – en m\u00e5ltidsrast som vi beh\u00f6ver, ett uttryck f\u00f6r Guds k\u00e4rlek och omsorg till<\/em> och om<\/em> var och en av oss. Men hur kommunicerar vi detta? Talar vi om det eller \u00e4r vi f\u00f6r ”buskablyga?”<\/p>\n Vi m\u00e5ste tala mer med varandra om kyrkans budskap, dela tro och dela liv med varandra bland personalen i f\u00f6rsamlingen, bland de f\u00f6rtroendevalda i kyrkor\u00e5d och i andra sammanhang och bland ideella medarbetare. Vi m\u00e5ste \u00e4n mer<\/em> dela v\u00e5r l\u00e4ngtan med varandra, tala om Gud, d\u00e4r vi var och en \u00e4r ”pr\u00e4ster”. Och alla vi som \u00e4r ansvariga f\u00f6r gudstj\u00e4nstens utformning, b\u00e5de f\u00f6rtroendevalda, anst\u00e4llda och ideella m\u00e5ste fundera \u00f6ver hur vi kommunicerar i kyrkorummet. Ser vi gravallvarliga ut n\u00e4r vi l\u00e4ser, n\u00e4r vi talar? Ser processionen ut som ett begravningst\u00e5g? Vilka signaler s\u00e4nder vi genom v\u00e5rt agerande till alla dem som ocks\u00e5 \u00e4r d\u00e4r f\u00f6r att fira gudstj\u00e4nst – fast de kanske \u00e4r d\u00e4r f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen? F\u00e5r de en k\u00e4nsla av att de vill komma tillbaka d\u00e4rf\u00f6r att gudstj\u00e4nsten var pr\u00e4glad av en andlig innerlighet som k\u00e4ndes \u00e4kta och som ber\u00f6rde och med en f\u00f6rkunnelse som borrade sig in i hj\u00e4rtat och med ett nattvardsfirande som inte handlade om bel\u00f6ning f\u00f6r vissa utan om Guds stora kram till var och en? Hade gudstj\u00e4nsten med det egna livet att g\u00f6ra eller var alltihop ett sorts religi\u00f6st isolat som man skulle kunna klara sig utan?<\/p>\n Vi ska forts\u00e4tta att tala om och pr\u00f6va olika gudstj\u00e4nsttider. Vi ska forts\u00e4tta att tala om och pr\u00f6va olika gudstj\u00e4nstformer. Men fr\u00e4mst ska vi tillsammans och regelbundet fira s\u00e5dana gudstj\u00e4nster d\u00e4r vi sj\u00e4lva blir ber\u00f6rda, d\u00e4r vi sj\u00e4lva k\u00e4nner att vi b\u00e4rs, f\u00f6r jag menar att\u00a0det kan smitta s\u00e5 andra k\u00e4nner sig ber\u00f6rda och burna.<\/p>\n H\u00e4ng med till kyrkan p\u00e5 s\u00f6ndag! Du kommer inte att \u00e5ngra Dig!<\/em> Kan vi idag s\u00e4ga detta till n\u00e5gon som inte g\u00e5r s\u00e5 ofta i kyrkan? Om inte, vad kan det bero p\u00e5? L\u00e5t oss tillsammans se vad som d\u00e5 \u00e4r m\u00f6jligt att g\u00f6ra f\u00f6r att\u00a0gudstj\u00e4nsten ska bli relevant, meningsfylld, gl\u00e4djefylld. F\u00f6r det handlar ju om evangelium.<\/p>\n Ibland f\u00e5r vi f\u00f6r oss att vi ska pynta elefanten. Vi m\u00e5lar snabeln gr\u00f6n, vi s\u00e4tter rosetter p\u00e5 svansen, vi m\u00e5lar \u00f6ronen bl\u00e5a, d v s vi g\u00f6r nya agendor, vi s\u00e4tter altaret p\u00e5 ett visst s\u00e4tt. Jag vill inte f\u00f6rringa s\u00e5dant. Men det viktiagste \u00e4r inte detta. Det viktigaste \u00e4r att f\u00e5 elefanten att dansa, dansa av gl\u00e4dje, dansa av uppfylldhet, dansa livets dans f\u00f6r gudstj\u00e4nsten firar vi f\u00f6r livets skull med livets Herre i lovs\u00e5ng till livets Herre.<\/p>\n Vi beh\u00f6ver samtala om gudstj\u00e4nstens alla delar och om var vi ska fira gudstj\u00e4nst. Vi beh\u00f6ver komma samman i v\u00e5ra f\u00f6rsamlingar och pastorat alla vi som \u00e4lskar att fira gudstj\u00e4nst och fundera \u00f6ver hur den k\u00e4rleken till kyrkan kan spridas. Gudstj\u00e4nsten borde med lite sl\u00e4ngig formulering vara ”folklig, festlig och fullsatt” d\u00e4rf\u00f6r att det vi har att dela med varandra \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 fantastiskt, v\u00e4l v\u00e4rd en till en och en halv timme i veckan – minst.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I Kyrkans tidning talas det om vikten av att medarbetare, b\u00e5de anst\u00e4llda, ideella och f\u00f6rtroendevalda regelbunedt firar gudstj\u00e4nst. Det h\u00e5ller jag med om. Det \u00e4r livsviktigt och inte alltid en realitet. Man talar ofta om ”hur man ska f\u00e5 andra att komma till kyrkan”. Kyrkan ska vara publikdragande. Kanske skulle lite l\u00e4ttsammare musik kunna dra? […]<\/p>\n","protected":false},"author":108,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1290","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n