F\u00f6ljande predikan\u00a0h\u00e5ller jag i Skara domkyrka p\u00e5 Annandag jul – en predikan som var omn\u00e4mnd i debattartikeln i Expressen den 21\/12-2014.<\/p>\n
I g\u00e5r firade vi Jesu f\u00f6delse och krubban var i centrum. Gud blev m\u00e4nniska p\u00e5 ett historiskt unikt<\/em> s\u00e4tt. S\u00e5 \u00e4lskade<\/em> Gud v\u00e4rlden att Gud s\u00e4nde<\/em> eller utgav<\/em> sin enf\u00f6dde son, Sonen som avstod fr\u00e5n att vara n\u00e4ra Gud \u2013 att vara i treenighetens j\u00e4mlikhet med<\/em> och i<\/em> Gud f\u00f6r att ist\u00e4llet, med ord av aposteln Paulus, anta en tj\u00e4nares gestalt d\u00e5 han blev som en av oss. <\/em><\/strong>(Fil 2:7) Det \u00e4r julens underbara mysterium som inte bara<\/em> \u00e4r juldagarnas mysterium utan hela<\/em> den kristna trons centrum, dess k\u00e4rna och stj\u00e4rna. I dag p\u00e5minns vi om att Gud, som s\u00e4nde sin son, ocks\u00e5 s\u00e4nder oss<\/em>, d v s Sonen<\/em> s\u00e4nder oss. Jesus sj\u00e4lv s\u00e4nder Dig och mig att leva evangeliet, att leva livet p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att det glada budskapet, det befriande, det uppr\u00e4ttande budskapet f\u00f6r v\u00e4rldens m\u00e4nniskor och f\u00f6r skapelsens helhet, blir synligt, tydligt och konkretiserat. N\u00e4r evangelisten Matteus ber\u00e4ttar om hur Jesus s\u00e4nde sina l\u00e4rjungar i enlighet med v\u00e5r predikotext, vidgas orden fr\u00e5n att enbart g\u00e4lla de tolv apostlarna till att g\u00e4lla alla<\/em> kristna, alla<\/em> som l\u00e4ser evangeliet, alla<\/em> som h\u00f6r det, och det som skulle drabba apostlarna g\u00e4ller d\u00e4rmed ocks\u00e5 oss. Kristen tro \u00e4r ingen dans p\u00e5 rosor eller ett opium f\u00f6r folket. Nej, Kristen tro \u00e4r en kallelse<\/em> och utmaning<\/em>. Kristen tro \u00e4r ingen kudde, inget bed\u00f6vningsmedel. Nej, kristen tro \u00e4r ett kors<\/em>. Det \u00e4r martyrernas dag idag och detta speglas mycket konkret h\u00e4r i domkyrkan genom den r\u00f6da liturgiska f\u00e4rgen som symboliserar b\u00e5de den heliga Anden och martyrernas blod. Martyrerna dog f\u00f6r sin tro. De tystnade inte inf\u00f6r ondskan, inf\u00f6r det m\u00e4nniskofientliga utan v\u00e5gade st\u00e5 upp f\u00f6r sanningen, st\u00e5 upp f\u00f6r r\u00e4tten, st\u00e5 upp f\u00f6r den k\u00e4rlek som f\u00e5tt sin br\u00e4nnpunkt i Guds m\u00e4nniskoblivande och Jesu d\u00f6d och uppst\u00e5ndelse. Dessa martyrer har sin anfader i Stefanos, den f\u00f6rsta kristna martyren, men har samtidigt funnits i alla tider och finns \u00e4n idag i alla dem som v\u00e5gar st\u00e5 upp mot hatet, st\u00e5 upp mot det f\u00f6rkrympande, st\u00e5 upp mot allt det som fr\u00e4ter s\u00f6nder det syskonskap som inte ser till gr\u00e4nser.<\/p>\n I kommunsammanhang talas det numer, och kanske sedan l\u00e5ng tid tillbaka, om att se saker ur barnperspektiv<\/em>, att se vilka konsekvenser beslut kan f\u00e5 f\u00f6r det uppv\u00e4xande sl\u00e4ktet. \u00c4ven i kyrkans sammanhang ska detta g\u00f6ras. Varje f\u00f6rsamlingsr\u00e5d, kyrkor\u00e5d, kyrkofullm\u00e4ktige, stiftsstyrelse och stiftsfullm\u00e4ktige ska g\u00f6ra en barnkonsekvensanalys innan beslut fattas. Det \u00e4r viktigt att f\u00e5 in barnperspektivet i beslutssammanhang och jag s\u00e4ger g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng att vi m\u00e5ste lyssna till barn och ungdomar. De \u00e4r inte bara framtidens kyrka utan i allra h\u00f6gsta grad nutidens kyrka vars r\u00f6ster m\u00e5ste f\u00e5 h\u00f6ras \u2013 ocks\u00e5 i de beslutande sammanhangen. Du och jag skulle ocks\u00e5 beh\u00f6va g\u00f6ra en barnkonsekvensanalys<\/em> \u2013 en analys av v\u00e5rt eget liv, av v\u00e5ra egna beslut \u2013 en analys i ljuset av barnet i krubban. F\u00f6r vi vill ju ha en relation med det barnet. F\u00f6r b\u00e5de dig och mig \u00e4r det barnet viktigt, viktigt i v\u00e5rt eget liv, viktigt i det sammanhang vi lever. Men vad f\u00e5r d\u00e5 relationen till det barnet f\u00f6r konsekvenser i v\u00e5r vardag, i v\u00e5rt samh\u00e4lles vardag? Krubban \u00e4r ju inte n\u00e5got som g\u00e5r att hanteras bara under en speciell period p\u00e5 \u00e5ret. Vi kan st\u00e4lla undan krubbupps\u00e4ttningen h\u00e4r i kyrkan eller hemma eller var den finns, st\u00e4lla undan den efter Trettondedag jul n\u00e4r stj\u00e4rntydarna kommit fram. Och d\u00e5 blir den en prydnad, en dekoration som vi st\u00e4ller in i sk\u00e5pet eller utrymmet med andra juldekorationer. Men krubban g\u00e5r <\/em>inte att isolera fr\u00e5n resten av \u00e5ret, lika lite som det g\u00e5r att isolera kristen tro och trosut\u00f6vning till det privata sammanhanget eller till specifika byggnader och specifika sammanhang. Tron \u00e4r inte en privatsak. Jo, p\u00e5 ett<\/em> s\u00e4tt \u00e4r den det d\u00e4rf\u00f6r att den har med Ditt personliga liv att g\u00f6ra. Jesus f\u00f6ddes f\u00f6r 2000 \u00e5r sedan f\u00f6r att kunna f\u00f6das dagligen i Ditt och mitt hj\u00e4rta. Vi beh\u00f6ver dagligen komma inf\u00f6r krubban och likt herdarna tillbe detta makal\u00f6sa under, denna makal\u00f6sa person som \u00e4r sann Gud och sann m\u00e4nniska. Vi beh\u00f6ver dagligen \u00e5terv\u00e4nda till detta, den dagliga omv\u00e4ndelsen som Martin Luther talade om. Det spelar ju ingen som helst roll om Jesus f\u00f6ddes i Betlehem eller m\u00f6jligen i Nasaret om han inte f\u00f6ds i Ditt och mitt liv, om han inte har betydelse f\u00f6r Dig och mig p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att vi l\u00e4ngtar efter att f\u00f6rdjupa hj\u00e4rnans kunskap om<\/em> Jesus och hj\u00e4rtats relation till<\/em> Jesus.<\/p>\n Men, inte heller detta<\/em> spelar n\u00e5gon roll om alltihop blir isolerat i det privata. Vi, Du och jag, \u00e4r kallade ut fr\u00e5n Guds hus, ut i en tillvaro d\u00e4r stora risker v\u00e4ntar<\/em><\/strong> (Psalm 288 i Psalmboken). Vi \u00e4r kallade att st\u00e5 upp mot det destruktiva. Och det beh\u00f6vs sannerligen i ett samh\u00e4lle d\u00e4r fr\u00e4mlingsfientligheten odlas i maktens korridorer, d\u00e4r antisemitismen mer och mer formuleras i liknande termer som under 30-talet i Europa och d\u00e4r t ex ocks\u00e5 den samiska befolkningen ses som n\u00e5got som inte riktigt h\u00f6r hemma i v\u00e5ra sammanhang. Som kristna \u00e4r vi kallade att st\u00e5 upp<\/em> f\u00f6r<\/em> k\u00e4rleken, st\u00e5 upp f\u00f6r<\/em> syskonskapet, st\u00e5 upp f\u00f6r<\/em> v\u00e5ra judiska, muslimska, romska och samiska br\u00f6der systrar, st\u00e5 upp f\u00f6r<\/em> den medm\u00e4nsklighet som inte ser till etnisk bakgrund, som inte ser till religi\u00f6s bek\u00e4nnelse, som inte ser till sexuell identitet eller folktillh\u00f6righet och s\u00e5 vidare, utan som bara ser till syskonskapet, som bara ser att jag i min medm\u00e4nniska m\u00f6ter en syster och en bror. Vi \u00e4r kallade att vara vittnen<\/em>, martyrer<\/em> i ordets grundbetydelse, d v s s\u00e5dana som vittnar med sitt liv. Det \u00e4r det vi f\u00e5r g\u00f6ra med v\u00e5r livsh\u00e5llning. Vi \u00e4r kallade att se hur vi kan bry oss om dem som flyr f\u00f6r sitt liv och som inte v\u00e5gar vara kvar i sitt hemland eller i ett land i n\u00e4rheten utan knackar p\u00e5 v\u00e5rt lands gr\u00e4nser f\u00f6r att f\u00e5 en fristad \u2013 en fristad fr\u00e5n bomber, en fristad fr\u00e5n tortyr, en fristad fr\u00e5n avr\u00e4ttningar, en fristad fr\u00e5n terror, en fristad fr\u00e5n hatet. Idag har v\u00e4rlden det st\u00f6rsta antalet flyktingar sedan andra v\u00e4rldskriget. 51 miljoner m\u00e4nniskor \u00e4r p\u00e5 flykt. 48 % \u00e4r kvinnor och 46 % \u00e4r barn under 18 \u00e5r. Under 2013 l\u00e4mnade 6800 personer varje dag sina hem f\u00f6r att s\u00f6ka skydd i ett annat land. Vi \u00e4r kallade att bry oss om. Vi har en gener\u00f6s flyktingpolitik i Sverige men vi f\u00e5r \u00e4n mer se och tala<\/em> om hur vi kan bry oss om dem som kommer hit. Vi \u00e4r kallade och s\u00e4nda att leva evangeliet \u2013 evangeliet som handlar om Honom som gav sitt liv i k\u00e4rlek, i den k\u00e4rlek som ingenting kan stoppa. Vi \u00e4r ocks\u00e5 kallade att visa p\u00e5 hur evangeliet talar om skapelsen, om klimatet, om jordens framtid. Vi \u00e4r kallade att leva s\u00e5 att evangeliet som ocks\u00e5 innesluter att Gud skapat v\u00e4rlden, att allt \u00e4r heligt och inget \u00e4r profant, blir tydligt i v\u00e5rt v\u00e5rdande och v\u00e4rnande av den jord vi har \u00e4rvt och som v\u00e5ra barn och barnbarn \u00e4rver av oss. Kyrkan ska inte vara politisk s\u00e4ger somliga traditionalister. Kyrkan ska tr\u00f6sta och bedriva sj\u00e4lav\u00e5rd och inte tala om flyktingfr\u00e5gor och klimatfr\u00e5gor. Visst ska kyrkan vara en plats f\u00f6r tr\u00f6st och hopp. Visst ska kyrkan bedriva sj\u00e4lav\u00e5rd. Till detta \u00e4r vi ocks\u00e5 kallade \u2013 men allt h\u00f6r ihop, s\u00e5som allt har med en m\u00e4nniskas liv att g\u00f6ra. Till detta \u00e4r vi kallade att likt apostlarna vara apostlar det vill s\u00e4ga uts\u00e4nda<\/em> att f\u00f6rkunna det evangelium som har med hela<\/em> tillvaron att g\u00f6ra.<\/p>\n Jesus sa till apostlarna n\u00e4r han s\u00e4nde ut dem: Men n\u00e4r man utl\u00e4mnar er, bekymra er d\u00e5 inte f\u00f6r hur ni skall tala eller vad ni skall s\u00e4ga. Ty i det \u00f6gonblicket kommer det ni skall s\u00e4ga att l\u00e4ggas i er mun, och det \u00e4r inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er. <\/em><\/strong>(Matt 10:19-20) Vi f\u00e5r, liksom apostlarna, \u00f6ppna oss f\u00f6r den heliga Anden, \u00f6ppna oss f\u00f6r Jesus sj\u00e4lv som m\u00f6ter oss i den heliga Anden. Vi f\u00e5 be, vi f\u00e5r f\u00f6rdjupa oss i de bibliska texterna och vi f\u00e5r g\u00f6ra det s\u00e5 att vi ber, l\u00e4ser Ordet och f\u00f6rdjupar oss i ljuset av det samh\u00e4lle vi lever i s\u00e5 att Ordet blir relevant, s\u00e5 att Ordet med stort O f\u00e5r p\u00e5verka d\u00e4r vi lever och r\u00f6r oss. Apostlarna skulle f\u00f6rkunna evangeliet n\u00e4r de var utsatta f\u00f6r fara. Det \u00e4r det vi f\u00e5r g\u00f6ra ocks\u00e5, f\u00f6rkunna evangeliet om Jesus Kristus, om Ordet som blev m\u00e4nniska f\u00f6r att vi skulle kunna bli m\u00e4nniskor i den allra sannaste bem\u00e4rkelsen \u2013 med<\/em><\/strong>m\u00e4nniskor.<\/p>\n Ge Jesus \u00e4ran, \u00e4r mitt biskopsmotto. Det \u00e4r en utmaning och uppmaning till mig men ocks\u00e5 till alla kristna i Skara stift och i Sverige att i allt visa p\u00e5 Jesus \u2013 att l\u00e5ta hela den egna livsh\u00e5llningen genomsyras av en Jesush\u00e5llning. Den ekumeniske kyrkol\u00e4raren Johannes Chrysostomos, som levde p\u00e5 300-talet i Antiochia, s\u00e4ger i en kommentar: Apostlarna d\u00f6dade och f\u00f6rintade inte sina motst\u00e5ndare. De m\u00f6tte m\u00e4nniskor som var som demoner, men gjorde dem till \u00e4nglars lika. De befriade m\u00e4nniskor fr\u00e5n dj\u00e4vulens orosfyllda v\u00e4lde och drev ut de el\u00e4ndiga demonerna fr\u00e5n b\u00e5de torg och hus, ja till och med fr\u00e5n \u00f6knen\u2026<\/em><\/strong> Det handlar om att bem\u00f6ta det destruktiva med k\u00e4rlek \u2013 en k\u00e4rlek som \u00f6vervinner ondskan \u2013 den gudomliga k\u00e4rleken som vi f\u00e5r \u00f6ppna oss f\u00f6r och vara b\u00e4rare av och som \u00e4r tydlig och initiativtagande.<\/p>\n Idag s\u00e4nds Du och jag ut att vara martyrer \u2013 vittnen som vittnar (martyrein <\/em>p\u00e5 nytestamentlig grekiska) om Jesus Kristus och om vad Jesus betyder i 2014 och 2015 \u00e5rs Skara stift. L\u00e5t oss konkretisera detta vittnesb\u00f6rd i k\u00e4rlekens handlingar och bry<\/em> oss \u2013 b\u00e5de om dem som \u00e4r n\u00e4ra: v\u00e5ra eu-migranter, flyktingar liksom om dem som \u00e4r l\u00e5ngt borta i andra l\u00e4nder och i andra sammanhang. V\u00e5ra r\u00f6ster beh\u00f6vs, v\u00e5ra handlingar ger liv. L\u00e5t oss tala h\u00f6gt och tydligt f\u00f6r<\/em> m\u00e4nniskov\u00e4rdet, f\u00f6r<\/em> syskonskap, f\u00f6r<\/em> gr\u00e4nsl\u00f6s omsorg, f\u00f6r<\/em> ett sammanhang d\u00e4r k\u00e4rleken \u00e4r st\u00f6rst av allt. L\u00e5t oss tala h\u00f6gt tydligt i ord och handling f\u00f6r v\u00e5r medsyster och medbroder. Det <\/em>\u00e4r att ge Jesus \u00e4ran. \u00c4ra vare Fadern och Sonen och den heliga Anden. S\u00e5som det var av begynnelsen, nu \u00e4r och skall vara, fr\u00e5n evighet till evighet. Amen<\/em><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6ljande predikan\u00a0h\u00e5ller jag i Skara domkyrka p\u00e5 Annandag jul – en predikan som var omn\u00e4mnd i debattartikeln i Expressen den 21\/12-2014. I g\u00e5r firade vi Jesu f\u00f6delse och krubban var i centrum. Gud blev m\u00e4nniska p\u00e5 ett historiskt unikt s\u00e4tt. S\u00e5 \u00e4lskade Gud v\u00e4rlden att Gud s\u00e4nde eller utgav sin enf\u00f6dde son, Sonen som avstod […]<\/p>\n","protected":false},"author":108,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1622","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n