Nedanst\u00e5ende predikan h\u00f6ll jag i Amneh\u00e4rads kyrka i Amneh\u00e4rads-Lyrestads pastorat den 14 februari 2016. Text: Matt 16:21-23.<\/p>\n
Allra f\u00f6rst vill jag s\u00e4ga hur roligt det \u00e4r att f\u00e5 komma hit och bes\u00f6ka Er och fira m\u00e4ssa tillsammans med Er. Ni \u00e4r Skara stifts nordligaste pastorat och d\u00e4rmed, sk\u00e4mtsamt sagt, en gr\u00e4nspostering mot Karlstad stift. Och ni \u00e4r viktiga – inte som gr\u00e4nspostering men som kristna i denna bygd tillsammans med andra kristna i bygden.<\/p>\n
Vi lever i arvsyndens dj\u00e4vulska dilemma! Efter ett s\u00e5dant p\u00e5st\u00e5ende undrar jag om ni omedelbart sluter era \u00f6ron och b\u00f6rjar t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5got annat? Biskopen tycks vara typiskt kyrklig och nu b\u00f6rjar en predikan som s\u00e4kert forts\u00e4tter kyrkligt obegripligt. Det kan vara s\u00e5, men veckla inte ihop \u00f6ronen just nu utan t\u00e4nk efter en stund f\u00f6r detta med begreppet arvsynd har med den alldeles vanliga m\u00e4nniskan, med Dig och mig och alla andra, att g\u00f6ra. V\u00e5r trista situation \u00e4r just den att det goda som jag vill, och jag vill verkligen v\u00e4ldigt mycket gott, det g\u00f6r jag inte. En v\u00e4ldigt massa goda saker som jag t\u00e4nker blir aldrig verklighet beroende p\u00e5 mig sj\u00e4lv, min egen inbundenhet, min egen bekv\u00e4mlighet och en l\u00e5ng rad saker som Du m\u00f6jligen ocks\u00e5 kan k\u00e4nna igen hos Dig sj\u00e4lv. Men det onda, d v s det typiskt om\u00e4nskliga, det som Gud inte vill, det som egentligen och i slut\u00e4nden \u00e4r meningsl\u00f6st och mer eller mindre destruktivt, det g\u00f6r jag. Och kanske k\u00e4nner Du igen det hos Dig sj\u00e4lv ocks\u00e5. Om inte, \u00e4r Du att gratulera. F\u00f6r de allra flesta m\u00e4nniskor, f\u00f6r att inte s\u00e4ga alla, \u00e4r fast i just detta m\u00e4rkliga destruktiva m\u00f6nster. Ibland glimmar det till och vi g\u00f6r goda saker, s\u00e4ger goda saker, st\u00e5r upp f\u00f6r det goda men inte s\u00e5 s\u00e4llan tycks vi tiga eller v\u00e4lja bekv\u00e4mlighetens h\u00e5llningslinje. Om jag inget s\u00e4ger, blir jag inte inblandad och d\u00e5 slipper jag ta st\u00e4llning, d\u00e5 slipper jag konsekvenser som jag just nu inte kan \u00f6verblicka… Det \u00e4r detta destruktiva m\u00f6nster som kyrkan kommit att kalla arvssynden och som aposteln Paulus h\u00e5ller fram i sitt brev till Romarna med orden: Det goda som jag vill, det g\u00f6r jag inte, men det onda som jag inte vill, det g\u00f6r jag. Men om jag g\u00f6r det jag inte vill, d\u00e5 \u00e4r det inte l\u00e4ngre jag som handlar, utan synden som bor i mig<\/i><\/b><\/span> (Rom 7:19).<\/p>\n Ocks\u00e5 Petrus var fast i detta m\u00f6nster, bekv\u00e4mlighetens dj\u00e4vulska m\u00f6nster. Petrus, den fr\u00e4mste bland l\u00e4rjungarna, hade l\u00e4mnat allt och f\u00f6ljt Jesus. N\u00e4r Jesus fr\u00e5gade l\u00e4rjungarna vem de ans\u00e5g att Han var, svarade Petrus: Du \u00e4r Messias, den levande Gudens son.<\/span> <\/b><\/i>(Matt 16:16) D\u00e5 sade Jesus till honom: ”Salig \u00e4r du, Simon Barjona, ty ingen av k\u00f6tt och blod har uppenbarat detta f\u00f6r dig, utan min fader i himlen. Och jag s\u00e4ger dig att du \u00e4r Petrus, Klippan, och p\u00e5 den klippan skall jag bygga min kyrka, och d\u00f6dsrikets portar skall aldrig f\u00e5 makt \u00f6ver den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder p\u00e5 jorden skall vara bundet i himlen, och allt du l\u00f6ser p\u00e5 jorden skall vara l\u00f6st i himlen.<\/b><\/i><\/span>” (Matt 16:16-19) Vilket fantastiskt erk\u00e4nnande som Petrus gav och som gavs till Petrus – Petrus, klippan – den stabile p\u00e5 vilken Jesus skulle bygga sin kyrka! Vilken f\u00f6rebild f\u00f6r de andra! Och s\u00e5 bara n\u00e5gra verser senare kan vi l\u00e4sa hur denna klippa, denne Petrus, blir till en st\u00f6testen, en snubbelsten f\u00f6r Jesus n\u00e4r Klippan, Petrus, vill att Jesus – Messias, ska g\u00e5 den enkla v\u00e4gen till framg\u00e5ng, den sj\u00e4lvklara v\u00e4gen, den som leder till seger \u00f6ver allt och alla, den triumfalistiska v\u00e4gen utan lidande, utan att beh\u00f6va d\u00f6 och uppst\u00e5.<\/p>\n Men i det \u00f6gonblicket, n\u00e4r Petrus – klippan – vill f\u00e5 Jesus p\u00e5 fall ( p\u00e5 nytestamentliggrekiska heter ”p\u00e5 fall” ”skandalon” och vi k\u00e4nner igen ordet skandal) f\u00e5r Petrus en ny kallelse igen. H\u00e5ll Dig p\u00e5 din plats, Satan<\/b><\/i><\/span>. (Matt 16:22) P\u00e5 nytestamentlig grekiska st\u00e5r det bokstavligen ”g\u00e5 bort efter mig,” och Jesus s\u00e4ger det till Petrus, till hela Petrus, till b\u00e5de den som vill det goda och som g\u00f6r det onda. ”G\u00e5 bort efter mig”. Det \u00e4r den plats Petrus alltid ska befinna sig p\u00e5, den v\u00e4g som Petrus ska vandra. Han ska vara Jesu l\u00e4rjunge och f\u00f6lja efter Jesus i v\u00e5tt och torrt – st\u00e5 n\u00e4ra Jesus. Och d\u00e5 handlar det inte l\u00e4ngre om att ha kontroll. D\u00e5 handlar det inte l\u00e4ngre om det bekv\u00e4ma, det l\u00e4ttk\u00f6pta utan om att i allt, i ord och handling tala tydligt om Jesus, att i ord och handling g\u00e5 den v\u00e4g som Jesus g\u00e5tt f\u00f6re oss. Och d\u00e5 blir orden till Petrus mer \u00e4n ord till bara Petrus. Jesu f\u00f6rebr\u00e5else och skarpa tills\u00e4gelse blir ord som tr\u00e4nger genom tid och rum rakt in till oss h\u00e4r i Amneh\u00e4rads kyrka, rakt in i v\u00e5ra hj\u00e4rtan hos oss som lever i arvsyndens destruktiva m\u00f6nster d\u00e4r det vanliga, det som \u00e4r lite lagom, det som \u00e4r ”comme il faut”, det som \u00e4r allm\u00e4nt accepterat ofta \u00e4r det som g\u00e4ller. Men vad betyder det d\u00e5 att f\u00f6lja Jesus? Jag menar att vi beh\u00f6ver komma ut som kristna. Att ”komma ut” anv\u00e4nds inte minst i HBTQ-sammanhang d\u00e4r det handlar om att ”komma ut” ur r\u00e4dslans m\u00f6rka garderober d\u00e4r en tvingas d\u00f6lja vem en \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att omgivningen anser att det \u00e4r ol\u00e4mpligt att vara den en \u00e4r om inte det inneb\u00e4r att vara som de andra, likt Ulf Peder Olrog en g\u00e5ng diktade: ”Du ska g\u00f6ra som Svenssons g\u00f6r och inte skilja dig fr\u00e5n m\u00e4ngden”. Som kristna \u00e4r vi ocks\u00e5 kallade att ”komma ut”, komma ut med v\u00e5r kristna identitet som handlar om att i det multisamh\u00e4lle vi lever i v\u00e5ga st\u00e5 upp f\u00f6r att vi, likt Petrus och de \u00f6vriga l\u00e4rjungarna, vill f\u00f6lja Jesus, vill h\u00e5lla oss till Honom som utmanar och uppmanar. V\u00e5r kallelse som kristna \u00e4r d\u00e5 att l\u00e5ta det dubbla k\u00e4rleksbudet f\u00e5 pr\u00e4gla v\u00e5rt liv, v\u00e5rt t\u00e4nkande, v\u00e5rt handlande. I f\u00f6rkortning lyder det budet: Du ska \u00e4lska Gud \u00f6ver allting och din n\u00e4sta som Dig sj\u00e4lv.<\/b><\/i><\/span> Att g\u00f6ra det \u00e4r att leva den k\u00e4rlek som Jesus levde och konkretiserade in i och genom d\u00f6den p\u00e5 korset. Att leva det dubbla k\u00e4rleksbudet \u00e4r att st\u00e5 tryggt rotad n\u00e4ra korset och l\u00e5ta det inspirera till att g\u00e5 ut och leva det kristna livet som hela tiden handlar om relation till Kristus. Det \u00e4r inte en enkel v\u00e4g. Det \u00e4r inte ett enkelt liv. Det handlar inte om det bekv\u00e4ma. Men det handlar om att ta livet p\u00e5 djupaste allvar. Och det handlar om att se att det hela tiden finns n\u00e5d, den gudomliga n\u00e5den att b\u00f6rja om, den gudomliga n\u00e5den som b\u00e4r n\u00e4r allting annat sviker och bedrar, den gudomliga n\u00e5den som lyfter oss i misslyckandets stund. F\u00f6r vi lever i arvsyndens destruktiva m\u00f6nster. Det goda som jag ju vill, det g\u00f6r jag inte och det onda som jag ju inte vill, det g\u00f6r jag. Att f\u00f6lja Jesus handlar ocks\u00e5 om att v\u00e5ga se sin medm\u00e4nniska som just medm\u00e4nniska. Vi h\u00f6r ihop. Det \u00e4r ju s\u00e5 l\u00e4tt att vi ”demd\u00e4rar” varandra. Ni vet, det \u00e4r ”de d\u00e4r” som kommer hit fr\u00e5n andra l\u00e4nder. Det \u00e4r ”de d\u00e4r” som har annan tro \u00e4n jag sj\u00e4lv. Det \u00e4r ”de d\u00e4r” som talar annat spr\u00e5k \u00e4n jag. I alla sammanhang \u00e4r det oerh\u00f6rt l\u00e4tt att tala om varandra utifr\u00e5n ett avst\u00e5ndsperspektiv. Men att f\u00f6lja Jesus \u00e4r att v\u00e5ga m\u00f6ta den andre, att vara n\u00e4ra den andre, att i den andre se en broder eller syster. Att f\u00f6lja Jesus \u00e4r att st\u00e5 upp mot den om\u00e4nskliga distanseringen d\u00e4r vi bygger murar mellan varandra – den om\u00e4nskliga distanseringen som g\u00f6der antisemitism, fr\u00e4mlingsfientlighet, antiziganism och som dessutom inte ser att min syster och min bror ocks\u00e5 finns utanf\u00f6r v\u00e5ra geografiska gr\u00e4nser. Vi \u00e4r kallade att ta ansvar. Kain d\u00f6dade till slut sin bror Abel och sa: Ska jag ta hand om min bror?\u00a0<\/b><\/i><\/span>(1 Mos 4:9) Och svaret p\u00e5 Kains fr\u00e5ga \u00e4r ju just: Ja, det ska vi, d\u00e4rf\u00f6r att vi \u00e4r kallade att \u00e4lska, kallade att ta v\u00e5rt kors p\u00e5 oss, likt Jesus sj\u00e4lv och bildligt talat ge v\u00e5rt liv f\u00f6r v\u00e5r syster och v\u00e5r bror. Vi ska \u00e4lska v\u00e5r n\u00e4sta som oss sj\u00e4lva. Det \u00e4r v\u00e5r kallelse som kristna.<\/p>\n Petrus f\u00f6rstod inte att v\u00e4gen med Jesus, som sj\u00e4lv \u00e4r V\u00e4gen, Sanningen och Livet, gick genom korset och uppst\u00e5ndelsen. Han trodde att det fanns en v\u00e4g med Jesus som var enkel. Men Jesus gick hela v\u00e4gen in i lidandet, f\u00f6re oss l\u00e4ngst in i \u00e5ngesten (Sv.Ps 74:1), l\u00e4ngst in i d\u00f6den p\u00e5 korset. Det fanns ingen annan v\u00e4g. Den gick han frivilligt, f\u00f6r att visa p\u00e5 den k\u00e4rlek som inte ser n\u00e5gra gr\u00e4nser.<\/p>\n S\u00e5 till slut f\u00e5r vi be om mod och kraft att v\u00e5ga f\u00f6lja Jesus, att komma ut ur lagomlandets garderober, \u00e4lska v\u00e5r syster och v\u00e5r bror och bry oss om. Vi ber i Herrens b\u00f6n de ord som Jesus sj\u00e4lv har l\u00e4rt oss: L\u00e5t ditt rike komma. L\u00e5t din vilja ske, p\u00e5 jorden s\u00e5 som i himlen<\/i><\/b><\/span> (Matt 6:10) Ja, m\u00e5 vi likt Petrus och de \u00f6vriga l\u00e4rjungarna, som dem vi \u00e4r, f\u00f6lja Jesus och i allt ge honom \u00e4ran – f\u00f6r v\u00e5r v\u00e4rlds skull. F\u00f6r Guds rikes skull! Nedanst\u00e5ende predikan h\u00f6ll jag i Amneh\u00e4rads kyrka i Amneh\u00e4rads-Lyrestads pastorat den 14 februari 2016. Text: Matt 16:21-23. Allra f\u00f6rst vill jag s\u00e4ga hur roligt det \u00e4r att f\u00e5 komma hit och bes\u00f6ka Er och fira m\u00e4ssa tillsammans med Er. Ni \u00e4r Skara stifts nordligaste pastorat och d\u00e4rmed, sk\u00e4mtsamt sagt, en gr\u00e4nspostering mot Karlstad stift. Och […]<\/p>\n","protected":false},"author":108,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1721","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n
\nI en f\u00f6rsamling kan man l\u00e4tt t\u00e4nka att vi g\u00f6r v\u00e4l som vi alltid gjort, och k\u00f6r p\u00e5 som vanligt med det vi alltid gjort. Gudstj\u00e4nst, undervisning, diakoni, mission som vi alltid gjort – vi l\u00e5ter det rulla p\u00e5 s\u00e5 gott vi kan i n\u00e5got sorts gott verksamhetsengagemang.<\/i> Och det \u00e4r ju p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt bra. Men Jesu ord ringer ut \u00f6ver nejden, ljuder in i alla pastoratets f\u00f6rsamlingslokaler, ljuder in p\u00e5 alla de platser d\u00e4r m\u00e4nniskor samlas, ljuder in i Lyrestad, i Gullsp\u00e5ng, i S\u00f6dra R\u00e5da, i Sj\u00f6torp, i Hassler\u00f6r o s v: Jesu ord: ”G\u00e5 bort efter mig!” D v s ”F\u00f6lj mig!”<\/p>\n
\nAtt f\u00f6lja Jesus inneb\u00e4r ocks\u00e5 att vi f\u00e5r dela v\u00e5ra erfarenheter med varandra, vi f\u00e5r dela tro och dela liv med varandra, tala om v\u00e5r egen tro. Vi beh\u00f6ver inte vara s\u00e5 blyga och vi beh\u00f6ver inte heller inte f\u00f6rs\u00f6ka bevisa att vi \u00e4r duktiga kristna. Det handlar inte om det men det handlar om att dela tro och dela liv, att med enkla ord i olika sammanhang, i arbetslag, p\u00e5 kyrkor\u00e5det, i f\u00f6rsamlingsr\u00e5d, i ideella sammanhang, vid kyrkluncher och andra sammanhang bland v\u00e4nner och bekanta, tala om det som \u00e4r v\u00e5r tro, det som \u00e4r v\u00e5rt liv – var och en utifr\u00e5n sina egna premisser.<\/p>\n
\nL\u00e5t oss be med ord i fr\u00e5n denna dags psaltarpsalm nr 31:2-6a
\nTill dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som \u00e4r trofast, r\u00e4dda mig, lyssna p\u00e5 mig, skynda till min hj\u00e4lp. Var min klippa dit jag kan fly, borgen d\u00e4r jag finner r\u00e4ddning. Ja, du \u00e4r min klippa och min borg. Du skall leda och styra mig, ditt namn till \u00e4ra. Du skall l\u00f6sa mig ur snaran de gillrat, du \u00e4r min tillflykt. Jag \u00f6verl\u00e4mnar mig i dina h\u00e4nder. <\/b><\/i><\/span>I Jesu namn. Amen<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"