<\/p>\n
I dag kanoniserades Moder Elisabeth Hesselblad och d\u00e4rmed har Sverige tv\u00e5 birgitinska helgon; Heliga Birgitta och Heliga Elisabeth Hesselblad. Den sistn\u00e4mnda \u00e4r fr\u00e5n Skara stift. F\u00f6ljande predikan h\u00f6ll jag i Skara domkyrka med anledning av pr\u00e4st- och diakonvigning och helgonf\u00f6rklaringen.<\/p>\n
Tal vid pr\u00e4st- och diakonvigningsm\u00e4ssan den 5 juni 2016 i Skara domkyrka<\/span>. Joh 1:35-45<\/strong><\/span><\/p>\n Ti s\u00e4<\/em>teite<\/em> – vad s\u00f6ker ni? S\u00e5 st\u00e5r det i den grekiska grundtexten till dagens evangelietext. Bibelkommissionen har \u00f6versatt det i Bibeln 2000 med ”fr\u00e5gade han vad de ville”. Vad \u00e4r det vi egentligen s\u00f6ker efter i v\u00e5rt liv? Det beror naturligtvis p\u00e5 vem vi fr\u00e5gar, p\u00e5 bakgrund, p\u00e5 sammanhang o s v. Men m\u00e5nga s\u00f6ker p\u00e5 olika s\u00e4tt efter framg\u00e5ng, efter att g\u00f6ra n\u00e5gon form av yttre karri\u00e4r, efter att tj\u00e4na mycket pengar. M\u00e5nga l\u00e4ngtar kanske ocks\u00e5 efter \u00e4godelar av olika slag i en sorts grundh\u00e5llningen som handlar om att genom att ha s\u00e5 \u00e4r jag, genom att g\u00f6ra s\u00e5 syns jag och allts\u00e5 finns jag<\/em>. Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4r detta s\u00e4llan nog, s\u00e4llan det som h\u00e5ller d\u00e4rf\u00f6r att n\u00e4r tillvaron r\u00e4mnar – vad hj\u00e4lper d\u00e5 det tjusiga? N\u00e4r \u00e4ktenskap spricker, n\u00e4r n\u00e4ra och k\u00e4ra rycks bort, n\u00e4r den d\u00f6dliga sjukdomen drabbar – vad hj\u00e4lper det d\u00e5 en m\u00e4nniska att hon vunnit hela v\u00e4rlden, att hon har allt det efterl\u00e4ngtade? Nej, allt det tjusiga allt det som \u00e4r s\u00e5 viktigt i m\u00e5nga m\u00e4nniskors liv blir likt barns s\u00e5pbubblor – vackra att se p\u00e5, stiliga n\u00e4r de majest\u00e4tiskt glider iv\u00e4g skimrande av solljusets speglingar – men de spricker i slut\u00e4nden. Poeten och f\u00f6rfattaren Per Lagerkvist skriver: Allt \u00e4r n\u00e4ra, allt \u00e4r l<\/em><\/strong>\u00e5<\/em><\/strong>ngt ifr<\/em><\/strong>\u00e5<\/em><\/strong>n. \/ Allt \u00e4<\/em><\/strong>r givet \/ m<\/em><\/strong>\u00e4nniskan som l<\/em><\/strong>\u00e5<\/em><\/strong>n. \/\/ Allt \u00e4r mitt, och allt skall tagas fr<\/em><\/strong>\u00e5<\/em><\/strong>n mig, \/ inom kort skall allting tagas fr<\/em><\/strong>\u00e5n mig. <\/em><\/strong><\/span>Allt ska i slut\u00e4nden tas ifr\u00e5n mig d\u00e4rf\u00f6r att det inte finns n\u00e5gra fickor p\u00e5 svepningen.<\/p>\n Vad s\u00f6ker vi? Mening – en mening som h\u00e5ller, en mening som ger djupdimension \u00e5t det liv vi har f\u00e5tt, \u00e5t det liv vi har att hantera. F\u00f6r vi har att leva med val och prioriteringar. Vi har att ta ansvar f\u00f6r det liv som givits oss. Vi \u00e4r ju inte upphovet till v\u00e5rt eget liv. Livet har vi f\u00e5tt oavsett egen \u00e5sikt och det handlar om att hantera det, att leva det, att v\u00e5ga den utmaning som det inneb\u00e4r att vara m\u00e4nniska i ordets djupaste bem\u00e4rkelse. M\u00e5nga m\u00e4nniskor i Sverige definierar sig sj\u00e4lva som agnostiker \u2013 en sorts s\u00f6kare – men min \u00e4rliga undran \u00e4r – finns det en beredskap att finna?<\/p>\n Vad s\u00f6ker Ni sju kandidater som idag ska viga Ert liv \u00e5t Gud? Vad s\u00f6ker Ni p\u00e5 djupet? Vad l\u00e4ngtar Ni efter? Jag vet inte. Men s\u00f6ker Ni framg\u00e5ng, det stiliga, livets glada dagar, \u00e4r jag r\u00e4dd att Ni inte har hamnat r\u00e4tt. D\u00e5 har ni valt fel, f\u00f6r Er yttre kallelse ger Er inte detta – \u00e5tminstone inte p\u00e5 den allm\u00e4nt erk\u00e4nda ytliga lyckans plan. S\u00f6ker Ni svar p\u00e5 Ert hj\u00e4rtas l\u00e4ngtan, Ert hj\u00e4rtas oroliga rop efter livsmening, efter det som inte kan k\u00f6pas och s\u00e4ljas, konsumeras eller produceras d\u00e5 har Ni kommit r\u00e4tt. Ropar Ert hj\u00e4rta JA p\u00e5 den inre kallelsens fr\u00e5ga – d\u00e5 \u00e4r det h\u00e4r Ni ska vara.<\/p>\n Ni kandidater, Karin, Cecilia, Amanda, Lars, Veronica, Clara och Michael – visst \u00e4r Ni s\u00f6kare men Ni \u00e4r ocks\u00e5 finnare. I min barndom och i mina f\u00f6r\u00e4ldrars barndom fanns indianb\u00f6cker. Jag minns en sommar n\u00e4r jag l\u00e4ste flera s\u00e5dana. Och d\u00e4r i Indianb\u00f6ckernas f\u00f6rdomsfulla skildringar fanns det n\u00e5gon som var stigfinnare – n\u00e5gon som visste v\u00e4gen genom farorna och som kunde f\u00f6ra de \u00f6vriga fram\u00e5t. Utan all annan j\u00e4mf\u00f6relse t\u00e4nker jag p\u00e5 Er sju som stigfinnare. Ni har funnit en stig i tillvarons sn\u00e5riga sammanhang. Ni har funnit n\u00e5got som Ni inte har kunnat l\u00e5ta bli att ge Er in p\u00e5, att f\u00f6lja. Precis som Andreas, Simon Petrus bror och den som eventuellt var evangelisten Johannes sj\u00e4lv i dagens evangelietext. De h\u00f6rde Johannes D\u00f6parens ord – \u00e5tminstone tv\u00e5 g\u00e5nger: ”D\u00e4r \u00e4r Guds lamm” och hur han pekade ut Jesus och de visste att de funnit stigen fram\u00e5t – inte den tjusiga allfarv\u00e4gen utan den stig, den smala v\u00e4gen, som leder till n\u00e5got st\u00f6rre, n\u00e5got djupare, n\u00e5got mer fantastiskt mitt i det alldeles vardagliga. Ni har funnit detta – var och en av Er sju i sitt eget sammanhang med vars och ens egen kallelsehistoria, med vars och ens egen bakgrund. Men ni har funnit n\u00e5got som ocks\u00e5 lockat Er och dragit Er. F\u00f6r s\u00e5 var det f\u00f6r Andreas och Johannes – de blev p\u00e5 ett s\u00e4tt ocks\u00e5 kallade att f\u00f6lja Jesus av Jesus sj\u00e4lv. Han utvalde dem snarare \u00e4n att de utvalde honom. S\u00e5 mots\u00e4gelsefullt \u00e4r det. Vi finner Jesus sj\u00e4lv och vi vill f\u00f6lja Jesus sj\u00e4lv och samtidigt \u00e4r det Han som kallar oss – kallar oss in i livet med stort L – kallar oss in i ett sammanhang som inte g\u00e5r att m\u00e4ta, v\u00e4ga eller v\u00e4rdera – ett sorts spr\u00e5ng – ett livsval.<\/p>\n Karin, Cecilia, Amanda, Lars, Veronica, Clara och Michael, Ni har funnit honom som \u00e4r V\u00e4gen, Sanningen och Livet och Ni vill stanna hos honom d\u00e4r han bor. F\u00f6r Jesus sj\u00e4lv bor h\u00e4r mitt ibland oss. Han bor i livsk\u00e4llorna och i gemenskapen. Philip Melanchton l\u00e4t 1530 publicera en skrift som Ni har tittat lite extra p\u00e5 – \u00e5tminstone den sjunde artikeln i den skriften – Augsburgska bek\u00e4nnelsen. Den skrevs som en sorts stridsskrift mot den d\u00e5 f\u00f6rfallna katolska kyrkan. Kanske skulle den varit formulerad annorlunda om den skrivits idag. Jag tror det. Kanske skulle inte ens reformationen ha \u00e4gt rum idag – \u00e5tminstone inte p\u00e5 det s\u00e4ttet – om den skett idag. Men den sjunde artikeln lyder kyrkan \u00e4r de heligas samfund, i vilket evangelium rent f\u00f6rkunnas och sakramenten r\u00e4tt f\u00f6rvaltas<\/em><\/strong><\/span>. Det \u00e4r d\u00e4r i Ordet och sakramenten som Jesus bor och det \u00e4r d\u00e4r i Ordet – bibelordet och det f\u00f6rkunnade ordet och i dopets bad och nattvardens br\u00f6d och vin och i den mellanm\u00e4nskliga gemenskapen som Jesus sj\u00e4lv ger oss en ny dimensionen i livet, en meningsskapande dimension \u00e5t det ytliga som vi hela tiden riskerar att leva.<\/p>\n K\u00e4ra stigfinnare, om en stund viger Ni era liv – varje andetag – in i detta stora – att visa p\u00e5 stigen och att vandra vidare p\u00e5 stigen, p\u00e5 V\u00e4gen med stort V – att i ord och handling tala tydligt om Jesus och r\u00e4cka sakramenten till era medm\u00e4nniskor. Ni ska vittna i ord och handling i ett samh\u00e4lle som \u00e4r m\u00e5ngkulturellt och multireligi\u00f6st i postsekularismens tidevarv. Ni f\u00e5r v\u00e5ga det dj\u00e4rva, v\u00e5ga st\u00e5 upp mot samh\u00e4llskrafter som drenerar medm\u00e4nskligheten och k\u00e4rleken, krafter som bara s\u00f6ker sitt, krafter som talar om ”min” och ”mitt”, krafter som s\u00e4tter murar oss m\u00e4nniskor emellan d\u00e4r galler och identitetskort hindrar.<\/p>\n Men k\u00e4ra vigningskandidater ni beh\u00f6ver f\u00f6rebilder och vi alla<\/em> beh\u00f6ver f\u00f6rebilder f\u00f6r ett medm\u00e4nskligt liv, f\u00f6r ett liv d\u00e4r vi \u00e4lskar v\u00e5r n\u00e4sta som oss sj\u00e4lva. Idag \u00e4r det en stor dag i svensk historia. Ni sju vigs till pr\u00e4ster respektive diakoner i v\u00e5r kyrka – till ett livsl\u00e5ngt liv i livsl\u00e5ng tj\u00e4nst f\u00f6r Jesus Kristus – den korsf\u00e4ste och uppst\u00e5ndne – Han som \u00e4r gr\u00e4nsspr\u00e4ngaren. Men det \u00e4r ocks\u00e5 en stor dag i den bem\u00e4rkelsen att Sverige f\u00e5r sitt f\u00f6rsta svenska helgon sedan Heliga Birgitta. Samtidigt som vi firar denna pr\u00e4st- och diakonvigningsm\u00e4ssa kanoniseras Moder Elisabeth Hesselblad i en m\u00e4ssa p\u00e5 Petersplatsen i Rom. Just nu p\u00e5g\u00e5r detta. P\u00e5 det s\u00e4ttet blir Ni kopplade till varandra – Ni sju och S:ta Elisabeth Hesselblad. Som m\u00e5nga av Er vet f\u00f6ddes hon 1870 i F\u00e5glavik i Herrljunga pastorat. Hon l\u00e4r ha konfirmerats i Sk\u00f6vde och s\u00e5 sm\u00e5ningom emigrerade hon till USA d\u00e4r hon blev sjuksk\u00f6terska och konverterade till den romersk katolska kyrkan. Hon kom senare till Rom och startade p\u00e5 1930-talet den svenska grenen av Birgitinerorden – den gren som har tv\u00e5 kloster i Sverige – ett i Falun och ett i Djursholm och som dessutom \u00e4r spridd \u00f6ver stora delar av v\u00e4rlden. Hon \u00e5terk\u00f6pte med p\u00e5vligt st\u00f6d det hus som finns p\u00e5 Piazza Farnese i Rom och d\u00e4r den heliga Birgitta bodde. D\u00e4r under andra v\u00e4rldskriget g\u00f6mde Elisabeth Hesselblad judar och uppmanade dem att vara trogna sin judiska religion och inte g\u00e5 i den katolska m\u00e4ssan. En interreligi\u00f6s dialogh\u00e5llning – v\u00e4l v\u00e4rd att inspireras av. Men vi kan ocks\u00e5 gl\u00e4djas att det i Birgittahuset p\u00e5 Piazza Farnese finns ett kapell f\u00f6r svenskkyrkliga gudstj\u00e4nster. Allts\u00e5 – hela huset andas ekumenik och p\u00e5 det viset var Moder Elisabeth i all enkelhet en f\u00f6rebild. Hon avled den 24 april 1957. S\u00e5 vi f\u00e5r gl\u00e4djas \u00f6ver hennes dj\u00e4rvhet – hennes kamp f\u00f6r m\u00e4nniskov\u00e4rdet och k\u00e4rleken och ha henne som en f\u00f6rebild och jag vill i detta mitt tal s\u00e4ga att vi i hennes ursprungsstift gl\u00e4djer oss med v\u00e5ra katolska br\u00f6der och systrar och sj\u00e4lvklart alldeles speciellt med Birgittasystrarna i Rom och i Sverige \u00f6ver Moder Elisabeths Helgonf\u00f6rklaring idag.<\/p>\n Jesus kallade l\u00e4rjungar vars liv f\u00f6r\u00e4ndrades. Idag kallas vi alla, kallas att s\u00f6ka oss till Jesus – inte som det stora standardsvaret. N\u00e5gon skrev en g\u00e5ng p\u00e5 en bergv\u00e4gg l\u00e4ngs en stor motorled: ”Jesus \u00e4r svaret”. Efter ett tag hade n\u00e5gon annan skrivit: ”Men vad \u00e4r fr\u00e5gan”? Jesus \u00e4r inte svaret p\u00e5 livets alla fr\u00e5gor men Han \u00e4r v\u00e4gen som vi f\u00e5r vandra. Han \u00e4r den som ger oss nytt ljus \u00f6ver livets m\u00e5ngfaldiga infallsvinklar. Och Han utmanar oss i varje \u00f6gonblick att leva k\u00e4rlekens liv i Guds tj\u00e4nst. D\u00e4rf\u00f6r blir orden Amor meus crucifixus est<\/em> viktiga. Det \u00e4r birgitinerordens motto – men det skulle ocks\u00e5 kunna vara Ert motto, k\u00e4ra vigningskandidater. Amor meus crucifixus est<\/em>. Min k\u00e4rlek \u00e4r korsf\u00e4st. S\u00e5 \u00e4r det. Grunden f\u00f6r v\u00e5r k\u00e4rlek och den k\u00e4rlek som m\u00f6ter oss \u00e4r fr\u00e5n den korsf\u00e4ste och uppst\u00e5ndne. Korsets tecken \u00e4r p\u00e5 det viset k\u00e4rlekens tecken. Uppmaningen F\u00f6lj med och se <\/em><\/strong>(Joh 1:46) handlar om att komma n\u00e4rmre den korsf\u00e4ste, komma n\u00e4rmre Honom som burit allt p\u00e5 korset. Det handlar inte om det tjusiga, det handlar inte om den ytliga lyckan, det handlar inte om att ha den exkluderande sanningen utan om att leva n\u00e4ra korset i den inkluderande sanningen – den k\u00e4rlek som b\u00e4r allt, tror allt, hoppas allt, uth\u00e4rdar allt<\/em><\/strong> (1 Kor 13:7) Vi \u00e4r kallade att leva den k\u00e4rleken – den som bara \u00e4r m\u00f6jlig att leva n\u00e4ra den korsf\u00e4ste – n\u00e4r vi v\u00e5gar f\u00f6lja honom i livet. Det \u00e4r inget l\u00e4tt liv som v\u00e4ntar Er – men minns orden Amor meus crucifixus est.<\/em> Min k\u00e4rlek \u00e4r korsf\u00e4st<\/em>. I v\u00e5r egen sm\u00e4rta m\u00f6ter vi Honom som delat den. N\u00e4r l\u00e4rjungarna fr\u00e5gar var Jesus bor och inbjuder dem att f\u00f6lja med och se, var det ocks\u00e5 in i det sv\u00e5ra, in i det livsl\u00e5nga, in i motst\u00e5ndet, in i allt det som skulle bli deras framtid. Det var d\u00e4r<\/em> han bodde. Det \u00e4r d\u00e4r<\/em> han bor<\/em> – ocks\u00e5 d\u00e4r<\/em>. Det finns ingen tid att se sig tillbaka. Det finns ingen \u00e5ngervecka. Nu kallas vi vidare – alla vi som \u00e4r i kyrkan idag. Ett steg till<\/em> p\u00e5 helgelsens v\u00e4g. Ett steg till<\/em> i Gudsrelation – antingen det f\u00f6rsta steget eller det tio tusende steget – men ett steg till<\/em> p\u00e5 helgelsens v\u00e4g – med Honom som \u00e4r V\u00e4gen, Sanningen och Livet och med Honom som s\u00e4ger F\u00f6lj mig<\/em>. Ert svar, k\u00e4ra Karin, Cecilia, Amanda, Lars, Veronica, Clara och Michael – och v\u00e5rt svar f\u00e5r vara. JA, f\u00f6r Amor meus crucifixus est<\/em>” Min k\u00e4rlek \u00e4r korsf\u00e4st.<\/p>\n Jag vill sluta mitt tal med ord av Sankta Moder Elisabeth Hesselblad som hon skrev till sina medsystrar i fr\u00e5n huset p\u00e5 Piazza Farnese till Birgittasystrarna h\u00e4r i Sverige. Kanske kan de orden idag f\u00e5 vara riktade till Er vigningskandidater p\u00e5 Er stora och livsavg\u00f6rande dag: Innerligen ber jag Gud v\u00e4lsigna varje god f\u00f6resats och att han m\u00e5tte sk\u00e4nka er den offervillighet som i en framtid m\u00e5ste vara er styrka. Nu b\u00e4rs ni p\u00e5 hans k\u00e4rleks armar \u00f6ver ljusa dalar men den tid kan komma, k\u00e4ra barn, d\u00e5 molnen d\u00f6ljer himmelen, d\u00e5 ni liksom finner er i <\/em>[m\u00f6rker], ser bara svarta moln d\u00e4ruppe. Bli d\u00e5 ej r\u00e4dda, k\u00e4ra barn, utan var f\u00f6rvissade om att samma k\u00e4rleksfulla fadersarmar vill d\u00e4r h\u00e5lla och leda er ut i ljuset igen. Anv\u00e4nd v\u00e4l varje minut av den dyrbara tiden, l\u00e5t alla andra tankar och ord och g\u00e4rningar vara \u00e4gnade till Hans \u00e4ra. L\u00e5t ert f\u00f6rn\u00e4msta str\u00e4vande bli att alltid s\u00f6ka leva i Herrens n\u00e4rvaro. G\u00f6r ni detta d\u00e5 blir ni ej oroliga eller illa \u00f6verraskade om Guds f\u00f6rsyn till\u00e5ter pr\u00f6vningar att komma i er v\u00e4g. Dessa m\u00e5ste vi ha under v\u00e5rt livs lopp f\u00f6r att v\u00e4xa starka i dygders \u00f6vande. Kom \u00e4ven ih\u00e5g att det \u00e4r ej den som b\u00f6rjar bra men den som h\u00e5ller ut till sista striden \u00e4r avslutad som skall vinna kronan.<\/em><\/span> S\u00e5 l\u00e5ngt moder Elisabeth Hesselblad.<\/p>\n Ti s\u00e4<\/em>teite<\/em> – vad s\u00f6ker ni? Jesus s\u00e4ger: F\u00f6lj mig<\/span><\/em><\/strong>! (Joh 1:43)<\/p>\n \u00c4ra vare Fadern och Sonen och den heliga Anden s\u00e5som det var av begynnelsen, nu \u00e4r och skall vara, fr\u00e5n evighet till evighet<\/em><\/strong>.<\/span> Amen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I dag kanoniserades Moder Elisabeth Hesselblad och d\u00e4rmed har Sverige tv\u00e5 birgitinska helgon; Heliga Birgitta och Heliga Elisabeth Hesselblad. Den sistn\u00e4mnda \u00e4r fr\u00e5n Skara stift. F\u00f6ljande predikan h\u00f6ll jag i Skara domkyrka med anledning av pr\u00e4st- och diakonvigning och helgonf\u00f6rklaringen. Tal vid pr\u00e4st- och diakonvigningsm\u00e4ssan den 5 juni 2016 i Skara domkyrka. Joh 1:35-45 […]<\/p>\n","protected":false},"author":108,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1736","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n