I g\u00e5r fick jag gl\u00e4djen att delta i en ekumenisk gudstj\u00e4nst i Herrljunga kyrka i Skara stift med anledning av helgonf\u00f6rklaringen av S:ta Maria Elisabeth Hesselblad. Den romerska katolska biskopen Anders Arborelius och Equmeniakyrkans regionala kyrkoledare Thomas Hammar var ocks\u00e5 med. Kyrkan var fylld av deltagare fr\u00e5n v\u00e5ra olika kyrkofamiljer med ordens systrar och ordens br\u00f6der, pr\u00e4ster, pastorer och m\u00e5nga, m\u00e5nga andra fr\u00e5n olika sammanhang. Jag gladde mig mycket \u00f6ver att ocks\u00e5 min egen spiritualitet fanns representerad av tv\u00e5 br\u00f6der fr\u00e5n min Focolarekommunitet i Stockholm. Nedan kan Du l\u00e4sa den predikan jag h\u00f6ll i gudstj\u00e4nsten.<\/p>\n
”Det \u00e4r med stor gl\u00e4dje jag \u00e4r h\u00e4r idag i Herrljunga kyrka och firar ekumenisk gudstj\u00e4nst tillsammans med mina romersk katolska br\u00f6der och systrar och mina br\u00f6der och systrar fr\u00e5n Equmeniakyrkan tillsamman med biskop Anders Arborelius och den regionala kyrkoledaren Thomas Hammar. Det \u00e4r ocks\u00e5 med gl\u00e4dje och stolthet jag t\u00e4nker p\u00e5 en Skara stifts dotter vid namn Maria Elisabeth Hesselblad som f\u00f6ddes i detta pastorat om \u00e4n i F\u00e5glavik och som konfirmerades i Sk\u00f6vde. Idag \u00e4r vi tillsammans f\u00f6r att i b\u00f6n och lovs\u00e5ng och i ordets f\u00f6rkunnelse ge uttryck \u00e5t v\u00e5r gemensamma gl\u00e4dje \u00f6ver v\u00e5rt gemensamma nya svenska helgon. Skara stift kan gl\u00e4dja sig \u00f6ver tv\u00e5 helgon. Det ena \u00e4r S:ta Helena av Sk\u00f6vde och det andra S:ta Elisabeth Hesselblad. N\u00e4r vi \u00e4r h\u00e4r tillsammans kring S:ta Maria Elisabeth blir det en glimt av det som Jesus bad om i sitt testamente – hans avskedstal, i den del som \u00e4r hans \u00f6verstepr\u00e4sterliga f\u00f6rb\u00f6n i Johannes evangeliets 17 kapitel. Han ber d\u00e4r s\u00e5 tydligt att hans efterf\u00f6ljare ska vara ett<\/em>. Han ber med en intensitet som om han visste att det inte skulle vara s\u00e5 enkelt, som om han redan s\u00e5g framf\u00f6r sig alla konflikter, alla kyrkostrider, alla f\u00f6rf\u00f6ljelser som sedan kom att bli en historisk verklighet. I \u00e5r f\u00e5r vi ocks\u00e5 gemensamt gl\u00e4djas \u00f6ver att Vatikanen och Lutherska v\u00e4rldsf\u00f6rbundet gemensamt inbjudit till ett h\u00f6gtidligh\u00e5llande av reformationen – ett h\u00f6gtidligh\u00e5llande som syftar fram\u00e5t och d\u00e4r Lutherska V\u00e4rldsf\u00f6rbundets ordf\u00f6rande biskop Munib Younan och p\u00e5ven Franciskus framtr\u00e4der tillsammans i Lund och Malm\u00f6. 2016 kommer p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt att bli ett viktigt \u00e5r i v\u00e5r gemensamma kyrkohistoria i Sverige.<\/p>\n Jesus ber att vi ska vara ett. N\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 moder Elisabeth Hesselblads jordiska insats g\u00e5r mina tankar vidare till det hus som kommit att bli tv\u00e5 helgons hus – huset p\u00e5 piazza Farnese d\u00e4r Heliga Birgitta bodde och s\u00e5 sm\u00e5ningom dog och dit Elisabeth Hesselblad flyttade 1931. S:ta Maria Elisabeth har kommit att bli viktig – p\u00e5 ett s\u00e4tt som \u00e5terf\u00f6rare av Birgitinerorden s\u00e5som den ser ut idag med sin vidstr\u00e4ckta utbredning i v\u00e4rlden. H\u00e4r i Sverige var det ju fr\u00e4mst klostre Djursholm som kom att konkret grundas av moder Elisabeth och s\u00e5 sm\u00e5ningom en uppf\u00f6ljare i klostret i Falun. Jag t\u00e4nker p\u00e5 moder Elisabeth som en som i modern tid visat p\u00e5 heliga Birgittas betydelse och som inspirerat till en gr\u00e4ns\u00f6verskridande spiritualitet som vi som lutheraner ocks\u00e5 f\u00e5r inspireras av. Birgitinerordens motto centrerar det som f\u00f6r oss samman. Orden lyder: Amor meus crusifixus est – min k\u00e4rlek \u00e4r korsf\u00e4st. <\/em>Det handlar om Kristi lidande som var ett st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande lidande – d\u00e4r han bar allt det som var och \u00e4r v\u00e5rt. Han gjorde det av k\u00e4rlek, en k\u00e4rlek som tror allting, hoppas allting och uth\u00e4rdar allting (1 Kor 13). Han gjorde det av k\u00e4rlek, en k\u00e4rlek som inte s\u00e5g till olika traditioner, som inte s\u00e5g till olika religioner, som inte s\u00e5g till n\u00e5got annat \u00e4n enheten – den enhet som han bad till Gud om. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, \u00e4r i mig och jag i dig, ocks\u00e5 de skall vara i oss. D\u00e5 skall v\u00e4rlden tro p\u00e5 att du har s\u00e4<\/em><\/strong>nt mig<\/em><\/strong><\/span> (Joh 17:21). Det har diskuterats huruvida Elisabeth Hesselblad var ekumen eller om hon mest var intresserad av att bidra till en kyrka under p\u00e5vens ledning – d v s egentligen att s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt skulle konvertera fr\u00e5n andra kyrkotraditioner till den Romersk katolska kyrkan. Den ekumeniska r\u00f6relsen i Europa hade ju f\u00e5tt en stor kick genom Stockholmsm\u00f6tet 1925 under Svenska kyrkans d\u00e5varande \u00e4rkebiskop Nathan S\u00f6derbloms ledning. Dock var inte den Romersk katolska kyrkan n\u00e4rvarande till S\u00f6derbloms stora sorg. Idag \u00e4r l\u00e4get annorlunda och \u00e4rkebiskop Bertil Werkstr\u00f6m kunde v\u00e4lkomna ”Petrus” i Uppsala domkyrka 1989 d\u00e5 p\u00e5ven Johannes Paulus II bes\u00f6kte de nordiska l\u00e4nderna och relationen mellan v\u00e5ra kyrkor har verkligen g\u00e5tt fr\u00e5n konflikt till gemenskap. Men vi \u00e4r inte helt framme. Det finns s\u00e5 mycket som f\u00f6renar oss och sedan finns det s\u00e5dant d\u00e4r vi \u00e4nnu inte ser p\u00e5 ett gemensamt s\u00e4tt. D\u00e4r i den skillnaden, i den sm\u00e4rtan m\u00f6ter vi den korsf\u00e4ste och \u00f6vergivne Jesus och d\u00e5 f\u00e5r vi, p\u00e5 v\u00e5r v\u00e4g fram\u00e5t, fokusera p\u00e5 den \u00f6vergivne Jesus, omfamna honom och i sm\u00e4rtan \u00f6ver det som skiljer oss \u00e5t, se att den k\u00e4rlek som \u00e4r korsf\u00e4st \u00f6vervinner allt. Idag heter inte den ekumeniska huvudleden konversion. Nej, idag heter den dialog, \u00f6msesidigt delande, \u00f6msesidigt vandrande, \u00f6msesidigt fokuserande p\u00e5 det gemensamma, \u00f6msesidig gl\u00e4dje \u00f6ver det som \u00e4r den andres, i stolthet \u00f6ver det egna. Jesu uppmaning till enhet \u00e4r en uppmaning till enhet i m\u00e5ngfald – en enhet i \u00f6msesidig gl\u00e4dje.<\/p>\n Svenska kyrkan gl\u00e4ds \u00f6ver det nya svenska helgonet och f\u00f6r oss \u00e4r helgon viktiga \u00e4ven om det m\u00e5h\u00e4nda \u00e4r p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n i den romersk-katolska traditionen. F\u00f6r oss \u00e4r helgonen fr\u00e4mst f\u00f6rebilder i ett kristet liv, en broder eller syster som med hela sitt liv, s\u00e5som det tedde sig av b\u00e5de det enkla och det sv\u00e5ra, visat p\u00e5 Jesus. Moder Elisabeth skrev 1949 till sin syster Eva ifr\u00e5n huset p\u00e5 piazza Farnese: N\u00e4sta \u00e5r, om vi f\u00e5r leva, hoppas jag kunna ordna f\u00f6r att ta emot dig och en v\u00e4ninna h\u00e4r i Rom. Vem skulle trott, att jag skulle leva s\u00e5 l\u00e4nge – jag kom till Rom f\u00f6r 45 \u00e5r sedan – f\u00f6r att d\u00f6. Det var en annan d\u00f6d som Gud menade – att d\u00f6 f\u00f6r det jordiska och str\u00e4va efter det eviga. Jag har s\u00f6kt att alltid f\u00f6lja den manande r\u00f6sten att g\u00f6ra Guds vilja…<\/em> Och p\u00e5 det s\u00e4ttet – med det liv hon levde och den tydlighet som hon visade i humanit\u00e4rt arbete b\u00e5de under det brinnande andra v\u00e4rldskriget och tiden efter\u00e5t, har hon gett uttryck f\u00f6r vad det djupast s\u00e4tt \u00e4r att vara m\u00e4nniska – att leva i k\u00e4rlek till Gud och medm\u00e4nniskan. Idag \u00e4r huset p\u00e5 piazzan i Rom Birgittasystrarnas huvudkloster med ett inrymt g\u00e4sthem. Men inte nog med det. 1972 iordningst\u00e4lldes en krypta som idag \u00e4r ett kapell helgat \u00e5t den heliga Birgittas dotter – S:ta Katharina. D\u00e4r firas svenskkyrkliga gudstj\u00e4nster, m\u00e4ssa p\u00e5 torsdagskv\u00e4llar och p\u00e5 detta s\u00e4tt \u00e4r hela huset en tydlig symbol f\u00f6r en enhet i m\u00e5ngfald. Olika gudstj\u00e4nster och olika spiritualiteter i tydlig trohet mot den egna kyrkan och samtidigt ett tillsammansskap som spr\u00e4nger gr\u00e4nser – en gemenskap och dialog som \u00e4r st\u00e4ndigt fortg\u00e5ende. Och allt har sin grund i Moder Elisabeth Hesselblads vilja att \u00e5teruppr\u00e4tta Birgitinerorden. och som hon allts\u00e5 sj\u00e4lv har sagt: att alltid f\u00f6lja den manande r\u00f6sten att g\u00f6ra Guds vilja…<\/em>. De fortsatta samtalen med birgitinerordens generalabedissa ModerTekla Famigligietti \u00e4r viktiga och gl\u00e4djerika och i sp\u00e5ren av S:ta Elisabeth Hesselblad.<\/p>\n Mitt budskap i denna predikan \u00e4r en uppmaning att vi \u00e4n mer och gemensamt lyssnar till Jesu b\u00f6n om att vi alla m\u00e5 vara ett. Vi lever i ett postsekul\u00e4rt samh\u00e4lle med en uttryckt l\u00e4ngtan efter n\u00e5got som b\u00e4r n\u00e4r allting annat sviker och bedrar, n\u00e4r ismernas murar har fallit och ingen struktur l\u00e4ngre h\u00e5ller som utesluter Gud. S\u00e5ngaren och komposit\u00f6ren Leonard Cohen skriver om detta i s\u00e5ngen ”Anthem”:<\/p>\n Ring the bells that still can ring \/ Forget your perfect offering \/ There is a crack in everything \/ That’s how the light gets in. <\/em><\/strong>Ring i de klockor som fortfarande kan ringa. Gl\u00f6m ditt perfekta offer. Det \u00e4r en spricka i allt. Det \u00e4r s\u00e5 ljuset kommer in. <\/em><\/strong><\/span>L\u00e5t oss tillsammans i denna v\u00e4rld, i detta land, i v\u00e5ra gemensamma lokala omr\u00e5den och i v\u00e5rt fall i Skara stift b\u00e4ra ut ljuset – b\u00e4ra ut Kristus som \u00e4r v\u00e4rldens ljus och gemensamt i ord och handling tala tydligt om Jesus – han som \u00e4r den k\u00e4rlek som \u00e4r korsf\u00e4st:<\/p>\n L\u00e5t oss be med med ord ifr\u00e5n en av S:ta Maria Elisabeth Hesselblads \u00e4lsklingspsalmer: Tack f\u00f6r vad du uppenbarat! \/ Tack f\u00f6r vad jag ej f\u00f6rst\u00e5r! \/Tack f\u00f6r b\u00f6n, som du besvarat! Tack f\u00f6r vad jag icke f\u00e5r! Tack f\u00f6r livets hemligheter! \/ Tack f\u00f6r hj\u00e4lp i n\u00f6dens stund! Tack f\u00f6r n\u00e5d som ingen m\u00e4ter! Tack f\u00f6r blodets fridsf\u00f6rbund!<\/em><\/strong><\/span><\/p>\n Och med heliga Birgittas ord: Visa mig v\u00e4gen och g\u00f6r mig villig att vandra den<\/span>.<\/em><\/strong> Amen”<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I g\u00e5r fick jag gl\u00e4djen att delta i en ekumenisk gudstj\u00e4nst i Herrljunga kyrka i Skara stift med anledning av helgonf\u00f6rklaringen av S:ta Maria Elisabeth Hesselblad. Den romerska katolska biskopen Anders Arborelius och Equmeniakyrkans regionala kyrkoledare Thomas Hammar var ocks\u00e5 med. Kyrkan var fylld av deltagare fr\u00e5n v\u00e5ra olika kyrkofamiljer med ordens systrar och ordens […]<\/p>\n","protected":false},"author":108,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1754","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n