<\/p>\n
Nedanst\u00e5ende predikan h\u00f6ll jag i Varnhems klosterkyrka den 4:e s\u00f6ndagen i p\u00e5sktiden. Temat f\u00f6r s\u00f6ndagen \u00e4r ”V\u00e4gen till livet”. Predikan h\u00f6lls i en m\u00e4ssa som p\u00e5 ett s\u00e4tt inledde \u00f6ppnandet av Kata g\u00e5rd. Kata var en kvinna som levde i en g\u00e5rd n\u00e5gra hundra meter fr\u00e5n klosterkyrkan. Hon tillh\u00f6rde en vikingafamilj och fanns p\u00e5 g\u00e5rden\u00a0p\u00e5 900-talet. P\u00e5 1100-talet kom cisterciensermunkar till omr\u00e5det. G\u00e5rden \u00e4gdes d\u00e5 av en kvinna som hette Sigrid. Hon donerade den mark d\u00e4r munkarna byggde ett kloster med tillh\u00f6rande klosterkyrka. P\u00e5 1600-talet fick Magnus Gabriel De la Gardie Varnehsm kyrka av drottning Kristina. Han reoverade den och finns i dag gravsatt inne i kyrkan. Kata g\u00e5rd \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd ett bes\u00f6k liksom naturligtvis klosterkyrkan med tillh\u00f6rande klosterruiner och klostermuseum. S\u00e5 g\u00f6r g\u00e4rna ett stopp d\u00e4r.\u00a0Det \u00e4r sqannerligen och egentligen mycket mer \u00e4n Birka kristendomens vagga i Sverige. Den kristna tron dog bort fr\u00e5n Birka men den kom att stanna i Varnhemsomr\u00e5det… L\u00e4s g\u00e4rna min predikan nedan!<\/p>\n
”N\u00e4r Kata, vars grav vi har m\u00f6jlighet att se senare i dag, levde n\u00e5gra hundra meter fr\u00e5n den plats d\u00e4r vi nu \u00e4r och d\u00e4r Sveriges troligen \u00e4ldsta rum nu har synliggjorts – ett rum som \u00e4r en del av en gammal g\u00e5rdskyrka, s\u00e5 var Kata kristen. N\u00e4r Cistertiencermunkarna kom p\u00e5 1100-talet och byggde sitt kloster, s\u00e5 var de kristna. Mer och mer b\u00f6rjade kristendomen breda ut sig och f\u00e5 ett stabilt grepp om Sverige. P\u00e5 ett s\u00e4tt kan man s\u00e4ga att Ansgar p\u00e5 830-talet misslyckades eftersom den kristna traditionen bokstavligen dog ut p\u00e5 Birka. N\u00e4r kristendomen kom till Varnhemsomr\u00e5det och in mot Falk\u00f6pingsomr\u00e5det tycks den s a s ha \u201dsatt sig\u201d. Den kristna tron blev viktigare och viktigare i Sverige. Biskop Turgot kom ju fr\u00e5n Bremen f\u00f6r att ta hand om G\u00f6tafolken och egentligen organisera upp kyrkan och han var enligt historieskrivaren Adam av Bremen h\u00e4r redan 1014. Den kristna tron med Kristus i centrum bredde ut sig mer och mer. Fler och fler bek\u00e4nde att kyrios I\u00e4sous <\/em>\u2013 Jesus \u00e4r Herre<\/em> som var den f\u00f6rsta kristna bek\u00e4nnelsen och som sedan utvecklades till de vi idag kallar den apostoliska respektive den Nicaenska trosbek\u00e4nnelsen. <\/em><\/p>\n I dag, ca 1000 \u00e5r senare har pendeln slagit \u00e5t andra h\u00e5llet och det verkar som om detta med kristen tro f\u00f6rpassats av de som vet b\u00e4st till historiens fascinationer. F\u00f6r Kata och n\u00e5gra hundra \u00e5r senare f\u00f6r Sigrid som d\u00e5 \u00e4gde g\u00e5rden som hade en liten g\u00e5rdskyrka och som sk\u00e4nkte marken till cisterciensermunkarna och f\u00f6r munkarna betydde kristen tro liv<\/em> och d\u00f6d<\/em>. I dag handlar kristen tro f\u00f6r m\u00e5nga om ett kulturfenomen som mest p\u00e5minner om fornstora dagar eller glimmar till i kulturyttringar av olika slag. Kulturyttringarna och v\u00e5r historia \u00e4r oerh\u00f6rt viktiga och vi m\u00e5ste l\u00e4ra oss och p\u00e5minna oss s\u00e5 att vi inte blir historiel\u00f6sa. Historiel\u00f6sheten formar n\u00e4mligen m\u00e4nniskor som tror att de ska uppfinna hjulet igen eller som inte f\u00f6rst\u00e5r n\u00e5got av de fatala och f\u00f6rf\u00e4rliga saker som h\u00e4nt b\u00e5de i den forntida och sentida historien och som d\u00e5 riskerar att \u00e5terupprepas \u2013 ocks\u00e5 i v\u00e5r n\u00e4rhet.<\/p>\n Men evangeliet idag – det som vi nyss h\u00f6rde fr\u00e5n Johannesevangeliet vill placera in var och en av oss i relation till Jesus Kristus. Det \u00e4r n\u00e4mligen det viktigaste av allt. Jesus talar om sig sj\u00e4lv genom vilken Gud har blivit f\u00f6rh\u00e4rligad. Hela det lite knepiga talet om f\u00f6rh\u00e4rliga riktar in oss p\u00e5 det mest centrala i den kristna tron, det som med st\u00f6rsta sannolikhet var det som b\u00e5de Kata och klosterbr\u00f6derna h\u00f6ll f\u00f6r det som var livsviktigt f\u00f6r dem; Jesu d\u00f6d och uppst\u00e5ndelse<\/em>.<\/p>\n Vi lever just nu i p\u00e5skens tid. P\u00e5skens ljus f\u00e5r lysa in \u00f6ver<\/em> v\u00e5ra liv och genomlysa<\/em> v\u00e5ra liv oavsett hur v\u00e5rt eget liv ter sig. P\u00e5skens ljus kommer med befrielsens budskap. N\u00e4r Jesus f\u00f6rh\u00e4rligade Gud i sig och n\u00e4r Gud f\u00f6rh\u00e4rligade Jesus handlade det om befrielse<\/em>, om seger<\/em>. F\u00f6rh\u00e4rligandets br\u00e4nnpunkt \u00e4r korset och vi beh\u00f6ver re-aktualisera det som var aktuellt f\u00f6r b\u00e5de Kata och s\u00e5 sm\u00e5ningom f\u00f6r klosterbr\u00f6derna – tanken att Jesus gav sitt liv f\u00f6r oss, f\u00f6r Dig och f\u00f6r mig f\u00f6r att visa oss att det som tynger oss, v\u00e5r egen skuld, v\u00e5ra egna tillkortakommanden, inte har sista ordet. Vi \u00e4r befriade av Honom som burit allt p\u00e5 korset. Detta \u00e4r evangelium, det \u00e4r ett gl\u00e4djebudskap! Det handlar inte om n\u00e5got som vi ska trycka till<\/em> varandra eller andra med. Nej, tv\u00e4rt om – det handlar om Guds fantastiska och obeskrivbara k\u00e4rlek till Dig och mig som kan f\u00e5 oss att, i befriad gl\u00e4dje, faktiskt r\u00e4ta p\u00e5 ryggen<\/em>. Jesus p\u00e5 korset, tar v\u00e5r skuld, tar v\u00e5ra misslyckanden, ger sitt liv f\u00f6r oss, inte f\u00f6r att vi \u00e4r usla, v\u00e4rdel\u00f6sa utan f\u00f6r att Gud \u00e4lskar oss, \u00e4lskar Dig, \u00e4lskar mig s\u00e5 mycket att det inte finns ord f\u00f6r det. Kata best\u00e4mde sig s\u00e4kert f\u00f6r att bejaka tron p\u00e5 Jesus Kristus, Guds Son, Fr\u00e4lsare, eller m\u00f6jligen levde hon i en s\u00e5dan milj\u00f6 att hon inte riktigt sj\u00e4lv var medveten om n\u00e5got beslut, men hon trodde p\u00e5 Gud. Hon trodde p\u00e5 den Guds k\u00e4rlek som har sin lins i Jesus Kristus, en lins som f\u00f6r samman k\u00e4rlekens str\u00e5lar till n\u00e5got br\u00e4nnande inriktat p\u00e5 var och en av oss – s\u00e5 att allt det som vi b\u00e4r p\u00e5 av nederlag br\u00e4nns bort. F\u00f6rfattaren C S Lewis ber\u00e4ttar i sin barnboksserie om n\u00e5gra barn som kommer till landet Narnia d\u00e4r det goda lejonet Aslan finns liksom faunen Tumnus och m\u00e5nga andra. Ett av barnen, Eustace, f\u00f6rvandlas till en drake som de andra barnen \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r inledningsvis (innan de f\u00f6rst\u00e5r att det \u00e4r retstickan Eustace som f\u00f6rvandlats). Anledningen till att han blev en drake var hans egoism, hans girighet och mycket annat. Eustace blev f\u00f6rskr\u00e4ckt \u00f6ver att vara en drake men hans drakegenskaper kunde s\u00e5 sm\u00e5ningom komma till gl\u00e4dje. Men vid ett tillf\u00e4lle m\u00f6ter han Aslan – det goda lejonet, en bild f\u00f6r Kristus. Eustace st\u00e5r i vattnet p\u00e5 ett dolt st\u00e4lle och lejonet Aslan s\u00e4tter sina klor i honom, d\u00e4r i vattnet, och avdrakar Eustace och Eustace kommenterar det med att det g\u00f6r fruktansv\u00e4rt ont och \u00e4r fruktansv\u00e4rt sk\u00f6nt p\u00e5 en g\u00e5ng. Vi f\u00e5r \u00f6ppna oss f\u00f6r Jesus sj\u00e4lv och komma med allt det som \u00e4r v\u00e5rt och komma tillbaka, och tillbaka och \u00e5ter och \u00e5ter \u00f6ppna oss f\u00f6r n\u00e5den, den br\u00e4nnande befriande och uppr\u00e4ttande n\u00e5den. Det g\u00f6r ont att se sina tillkortakommanden och det \u00e4r sk\u00f6nt att bli befriad. Dopets vatten p\u00e5minner oss om denna fantastiska k\u00e4rlek.<\/p>\n N\u00e4r Jesus talade med sina l\u00e4rjungar var m\u00e5ltiden med fotatvagningen just avslutad. Judas hade l\u00e4mnat l\u00e4rjungagruppen. P\u00e5skm\u00e5ltiden var \u00f6ver och Jesus h\u00f6ll fram det som v\u00e4ntade; korset, d\u00f6den och uppst\u00e5ndelsen. Och samtidigt visade han sina l\u00e4rjungar att allt det som skulle h\u00e4nda b\u00e5de var en g\u00e5va och m\u00f6nstergillt.<\/p>\n G\u00e5van – var och \u00e4r n\u00e5den, den befriande och uppr\u00e4ttande k\u00e4rleken som vi f\u00e5r \u00f6ppna oss f\u00f6r, som vi i tro f\u00e5r ta emot, som vi inte beh\u00f6ver eller kan meritera oss f\u00f6r. Det handlar inte om att vara duktig. Det handlar inte om att visa framf\u00f6tterna. Det handlar inte om \u00e4gande och g\u00f6rande utan bara om att v\u00e5ga (och det \u00e4r en utmaning<\/em>), att \u00f6ppna oss f\u00f6r Guds n\u00e5deserbjudande, s\u00e4ga JA till Jesus.<\/p>\n Sedan handlar det om v\u00e5rt liv – oavsett var vi lever det. F\u00f6r de f\u00f6rsta kristna och kanske \u00e4ven f\u00f6r Kata p\u00e5 900-talet och sedan f\u00f6r cistercienserbr\u00f6derna p\u00e5 1100-talet handlade det m\u00e5h\u00e4nda fr\u00e4mst om relation till de kristna. De skulle \u00e4lska sina medbr\u00f6der och medsystrar inom kyrkan. Redan efter Jesu uppst\u00e5ndelse b\u00f6rjade slitningarna och olika uppfattningar och sp\u00e4nningar av olika slag. S\u00e4kert f\u00f6rstod Jesus att det skulle bli s\u00e5. Det var kanske ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r som han gav dem sitt eget bud. Att de skulle \u00e4lska varandra, att de skulle v\u00e5ga ge sitt liv f\u00f6r varandra, att de skulle ta k\u00e4rlekens initiativ, att de skulle \u00e4lska dem som inte tyckte som de sj\u00e4lva.<\/p>\n Allt detta<\/em> och mer d\u00e4rtill riktas till oss idag. F\u00f6r Jesu eget bud ges till Dig och mig som en sorts konsekvens av Guds k\u00e4rlek. Det \u00e4r gent emot v\u00e5ra medm\u00e4nniskor som vi har att leva detta, b\u00e5de gent emot alla som tillh\u00f6r Svenska kyrkan men ocks\u00e5 gent emot dem som tillh\u00f6r andra kyrkor med andra trostolkningar. Men inte bara gent emot dem utan ocks\u00e5 gent emot alla muslimer, gent emot alla hinduer, judar och buddhister o s v och gent emot alla som inte tror alls. Jesu bud om k\u00e4rleken ser inga begr\u00e4nsningar. Tanken \u00e4r att vi ska \u00e4lska alla – se det goda i alla v\u00e5ra medm\u00e4nniskor, och ha Jesu egen k\u00e4rlek och k\u00e4rleksg\u00e4rning som m\u00e5ttstock. S\u00e5 som<\/span> jag har \u00e4lskat er<\/em><\/strong><\/span>, s\u00e4ger Jesus. Vi f\u00e5r h\u00e4mta kraften fr\u00e5n Jesus sj\u00e4lv, fr\u00e5n den korsf\u00e4ste och uppst\u00e5ndne.<\/p>\n Amor vincit omnia et nos cedamus amori.<\/em> <\/span>K\u00e4rleken \u00f6vervinner allt s\u00e5 l\u00e5t oss besegras av k\u00e4rleken<\/span> <\/em><\/strong>skriver Vergilius \u2013 en romersk poet \u2013 n\u00e5gra \u00e5r f\u00f6re Jesu f\u00f6delse. K\u00e4rleken blir en h\u00e5llning som vi kristna \u00e4r kallade till och kallade att leva. I dag och denna vecka \u00e4r temat i kyrkan ”V\u00e4gen till livet”. Den v\u00e4gen g\u00e5r inte isolerad fr\u00e5n andra v\u00e4gar. Den v\u00e4gen \u00e4r ingen idyll, en skogsstig l\u00e5ngt bort fr\u00e5n allfarv\u00e4gen \u2013 en Vallev\u00e4g som \u00e4r extra vacker att vandra vid en viss tid p\u00e5 \u00e5ret. Nej, v\u00e4gen till livet<\/em> g\u00e5r mitt i livet mitt i allt det vanliga, mitt i tillvarons brus. V\u00e4gen till livet g\u00e5r i allt det vi lever, i allt det vi g\u00f6r, i allt det vi \u00e4r. D\u00e4r, mitt i allt detta och ofta som en motv\u00e4g<\/em>, g\u00e5r v\u00e4gen till livet. Den g\u00e5r p\u00e5 alla v\u00e5ra arbetsplatser, den g\u00e5r i v\u00e5ra hem, den g\u00e5r i offentliga sammanhang, den g\u00e5r i det alldeles vardagliga. Det \u00e4r d\u00e4r<\/em> vi har att leva – och leva med Jesus sj\u00e4lv, i kraft av Honom som \u00e4r den korsf\u00e4ste och uppst\u00e5ndne, i gemenskap med v\u00e5ra systrar och br\u00f6der oavsett etnicitet, oavsett sexuell l\u00e4ggning oavsett religi\u00f6s \u00f6vertygelse, oavsett funktionsvariation – det \u00e4r d\u00e4r i v\u00e5r vanliga vardag som v\u00e4gen till livet g\u00e5r, den v\u00e4g jag f\u00e5r vandra, den v\u00e4g d\u00e4r vi, i kraft av k\u00e4rleken, f\u00e5r leva k\u00e4rleken, i kraft av Jesus f\u00e5r visa p\u00e5 Jesus.\u00a0Det var till detta Kata var kallad p\u00e5 sin tid med sina f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Det var till detta som cisterciensermunkarna var kallade med sitt klosterliv och ut ifr\u00e5n de premisserna och det \u00e4r<\/em> till detta som Du och jag \u00e4r kallade \u2013 att leva k\u00e4rleken, att leva Jesu eget bud i tillit till och tro p\u00e5 och \u00f6ppenhet f\u00f6r Jesus Kristus den korsf\u00e4ste och uppst\u00e5ndne som \u00e4r mitt ibland oss. M\u00e5 Du och jag v\u00e5ga kallelsens utmaning p\u00e5 nytt ocks\u00e5 h\u00e4r idag! I Jesu namn! Amen”<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Nedanst\u00e5ende predikan h\u00f6ll jag i Varnhems klosterkyrka den 4:e s\u00f6ndagen i p\u00e5sktiden. Temat f\u00f6r s\u00f6ndagen \u00e4r ”V\u00e4gen till livet”. Predikan h\u00f6lls i en m\u00e4ssa som p\u00e5 ett s\u00e4tt inledde \u00f6ppnandet av Kata g\u00e5rd. Kata var en kvinna som levde i en g\u00e5rd n\u00e5gra hundra meter fr\u00e5n klosterkyrkan. Hon tillh\u00f6rde en vikingafamilj och fanns p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":108,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1780","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n