<\/p>\n
N\u00e4r jag skriver dessa rader \u00e4r det inte m\u00e5nga timmar kvar innan jag ska leda en begravningsgudstj\u00e4nst f\u00f6r en av mina n\u00e4rmaste v\u00e4nner. Vi tr\u00e4ffades f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 trappan in till Storkyrkan i Stockholm i samband med att jag var nypr\u00e4stvigd och bara n\u00e5gra minuter gammal i vigningstj\u00e4nsten. Han h\u00e4lsade mig v\u00e4lkommen till min missivf\u00f6rsamling d\u00e4r jag skulle b\u00f6rja i augusti samma \u00e5r. Under sommaren tj\u00e4nstgjorde jag i Storkyrkans sommarteam och fick \u201d\u00f6va mig\u201d i att fira m\u00e4ssa, leda b\u00f6ner fr\u00e5n predikstolen och m\u00f6ta turister. Jag var pastoratsadjunkt och biskopen placerade mig i H\u00e4gerstens f\u00f6rsamling efter sommarperioden. \u00c5ret var 1984.<\/p>\n
Nu har 33 \u00e5r g\u00e5tt och min v\u00e4n och jag har umg\u00e5tts mycket, \u00e4tit m\u00e5nga m\u00e5ltider tillsammans, samtalat om livets olika skiften och delat livets realitet och ocks\u00e5 rest en del tillsammans med min familj. Min v\u00e4n har varit mission\u00e4r i Sydafrika under n\u00e5gra \u00e5r men kom tillbaka och fortsatte sin tj\u00e4nst och v\u00e5r n\u00e4ra v\u00e4nrelation har h\u00e5llit i sig hela tiden. Jag k\u00e4nner d\u00e4rf\u00f6r s\u00e5 v\u00e4l igen mig i Mattis ord i \u201dRonja R\u00f6vardotter\u201d n\u00e4r Skaller-Per dog: Han fattas mig! Han fattas mig s\u00e5 det sk\u00e4r i br\u00f6stet!<\/i><\/p>\n
Jag t\u00e4nker att Du som l\u00e4ser denna text s\u00e4kert k\u00e4nner igen k\u00e4nslan. K\u00e4nslan av overklighet, k\u00e4nslan av tomhet, k\u00e4nslan av att vilja ringa och ber\u00e4tta och samtidigt komma p\u00e5 att det inte g\u00e5r. Den k\u00e4nslan och upplevelsen \u00e4r s\u00e5 vanlig bland alla oss som s\u00f6rjer en, p\u00e5 olika s\u00e4tt, n\u00e4rst\u00e5ende.<\/p>\n
Men finns det d\u00e5 tr\u00f6st i sorgen? Jag \u00e4r inte s\u00e4ker p\u00e5 det. Jag \u00e4r inte s\u00e4ker p\u00e5 att det g\u00e5r att tr\u00f6sta bort sorgen. Jag \u00e4r kristen och \u00e4nd\u00e5 s\u00e4ger jag med emfas att den kristna tron inte hj\u00e4lper mot sorg. Min tro \u00e4r att min v\u00e4n har f\u00e5tt m\u00f6ta Jesus helt och fullt. Min tro \u00e4r att min v\u00e4n har det mycket b\u00e4ttre \u00e4n vad jag kan f\u00f6rst\u00e5. Men det hj\u00e4lper inte mot sorgen. Den kristna tron \u00e4r ingen \u201dSobril\u201d som kan bed\u00f6va och d\u00e4mpa eller helt \u201dbota\u201d. Vi kristna beh\u00f6ver tala mer om detta och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rdjupa vad den kristna tron betyder i livets alla skiften – ocks\u00e5 i sorgens tid. I Predikaren i Gamla Testamentet st\u00e5r det: Allt har sin tid, det finns en tid f\u00f6r allt som sker under himlen: en tid f\u00f6r f\u00f6delse, en tid f\u00f6r d\u00f6d, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dr\u00e4pa, en tid att l\u00e4ka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gr\u00e5ta, en tid att le, en tid att s\u00f6rja, en tid att dansa\u2026<\/i>\u00a0(Predikaren 3:1-4) Och s\u00e5 \u00e4r det! Allt har sin tid – ocks\u00e5 sorgen. Men hur l\u00e5ng tid tar den? Hur l\u00e4nge kommer jag att s\u00f6rja min v\u00e4n? Hur l\u00e4nge kommer en maka att s\u00f6rja sin respektive, hur l\u00e4nge kommer ett barn att s\u00f6rja sin f\u00f6r\u00e4lder, hur l\u00e4nge kommer en f\u00f6r\u00e4lder att s\u00f6rja sitt barn? Allt har sin tid men sorgens tid har inget best\u00e4mt slut. En del s\u00e4ger: Du ska se att det blir b\u00e4ttre efter ett tag, efter n\u00e5gon m\u00e5nad, n\u00e5got \u00e5r\u2026 Vad betyder d\u00e5 \u201db\u00e4ttre\u201d? Mer uth\u00e4rdligt? Glatt och roligt? Livet m\u00e5ste ju g\u00e5 vidare och det g\u00f6r det vare sig en vill det eller inte. N\u00e4r en drabbas kommer ofta k\u00e4nslan att man vill stoppa v\u00e4rlden, att allt bara ska stanna upp. Men det sker inte. Livet g\u00e5r vidare, livet runt omkring och ocks\u00e5 det egna livet.<\/p>\n
N\u00e5gon har uttryckt att barns sorg \u00e4r randig. En orkar inte s\u00f6rja hela tiden. Pl\u00f6tsligt \u00e4r en inne i en lek och tycks f\u00f6r en stund ha gl\u00f6mt bort orsaken till t\u00e5rarna. Jag t\u00e4nker att det \u00e4r s\u00e5 med vuxnas sorg ocks\u00e5 och att det f\u00e5r vara s\u00e5. Sorgens sm\u00e4rta kommer och g\u00e5r. Det g\u00f6r inte sorgen mindre. Man s\u00f6rjer ju inte med t\u00e5rar enbart. Sorgen \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n s\u00e5. Och n\u00e4r en s\u00f6rjer en riktigt n\u00e4rst\u00e5ende orkar en inte vara ledsen hela tiden. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r ocks\u00e5 den vuxnes sorg randig.<\/p>\n
Men, vad \u201dhj\u00e4lper\u201d d\u00e5 i sorgens tid? Jo, att f\u00e5 dela sin sorg med andra. Inte j\u00e4mf\u00f6ra den. Det \u00e4r meningsl\u00f6st. Den egna sorgen \u00e4r oj\u00e4mf\u00f6rbar. Men att f\u00e5 sitta med n\u00e5gon eller n\u00e5gra andra och dela, samtala, prata – ber\u00e4tta f\u00f6r varandra om erfarenheter av den som d\u00f6tt, ber\u00e4tta om sin sorg, gr\u00e5ta tillsammans, skratta tillsammans och g\u00f6ra det om och om igen. Det hj\u00e4lper. Det \u00e4r som den man s\u00f6rjer och saknar finns d\u00e4r f\u00f6r ett \u00f6gonblick mitt i allt delande.<\/p>\n
Men den kristna tron d\u00e5? Hj\u00e4lper den inte alls? Jag tror inte att den kristna tron \u00e4r en skyddsv\u00e4st n\u00e4r man \u00e4r i sorgens hav. Men f\u00f6r mig \u00e4r tron p\u00e5 Jesus Kristus en tro tros allt, en tro och en erfarenhet att Jesus sj\u00e4lv \u00e4r med mig ocks\u00e5 i det sv\u00e5ra, ocks\u00e5 i det m\u00f6rka, ocks\u00e5 i gr\u00e5tens tid ocks\u00e5 i sorgens tid. Den kristna tron \u00e4r en tro trots allt, en tro som b\u00e4r i det m\u00f6rka men som inte skyddar fr\u00e5n m\u00f6rkret. Den kristna tron s\u00e4ger mig att Jesus sj\u00e4lv delar min sorg, delar mitt m\u00f6rker, delar mina t\u00e5rar d\u00e4rf\u00f6r att han sj\u00e4lv g\u00e5tt f\u00f6re, l\u00e4ngst in i \u00e5ngesten.<\/i>\u00a0(Sv.Ps 74:1). F\u00f6r mig personligen blir det tomma korset d\u00e5 s\u00e5 viktigt. Det blir ett hoppets tecken, mitt i hoppl\u00f6sheten; ett livets tecken mitt i d\u00f6dens n\u00e4rhet. Frans Michael Franz\u00e9n skrev p\u00e5 1800-talet i en psalm i v\u00e5r psalmbok: Ni s\u00f6rjande kvinnor, vem s\u00f6ker ni h\u00e4r? Den levande ej bland de d\u00f6da \u00e4r. Uppst\u00e5nden \u00e4r Jesus, halleluja.<\/i>\u00a0(Sv.Ps 146:2)<\/p>\n
Om en stund st\u00e5r jag d\u00e4r vid min v\u00e4ns kista och f\u00f6rr\u00e4ttar begravningsgudstj\u00e4nsten. Det som b\u00e4r mig d\u00e5, det vet jag redan nu, \u00e4r evangelisten Johannes underbara ord som summerar allt: Och ljuset lyser i m\u00f6rkret, och m\u00f6rkret har inte \u00f6vervunnit det.<\/i> (Joh 1:5)<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
N\u00e4r jag skriver dessa rader \u00e4r det inte m\u00e5nga timmar kvar innan jag ska leda en begravningsgudstj\u00e4nst f\u00f6r en av mina n\u00e4rmaste v\u00e4nner. Vi tr\u00e4ffades f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 trappan in till Storkyrkan i Stockholm i samband med att jag var nypr\u00e4stvigd och bara n\u00e5gra minuter gammal i vigningstj\u00e4nsten. Han h\u00e4lsade mig v\u00e4lkommen till min […]<\/p>\n","protected":false},"author":108,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1808","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n