”Gott slut” s\u00e4gs ibland som en v\u00e4nlig ny\u00e5rs\u00f6nskan eller snarare \u00f6nskan under mellandagarna. Och visst, den som s\u00e4ger det (jag sj\u00e4lv ibland) menar verkligen det allra b\u00e4sta. Men, formuleringen \u00e4r ganska speciell. M\u00e5nga reagerar med en sorts obehagsk\u00e4nsla. Gott slut – p\u00e5 \u00e5ret – ja g\u00e4rna! Men oftast k\u00e4nns ett Gott slut p\u00e5 n\u00e5got annat, t ex livet, f\u00f6r tidigt att \u00f6nska. Kanske v\u00e4cker det snarare olustk\u00e4nslor hos den som f\u00e5r budskapet, som om livet h\u00f6ll p\u00e5 att ta slut.<\/p>\n
M\u00e5nga m\u00e4nniskor \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r livets slut, r\u00e4dda f\u00f6r det vi vet s\u00e5 lite om, r\u00e4dda f\u00f6r d\u00f6den. I g\u00e5r skrevs en kolumn i DN med rubriken ”Ateisten som \u00e4lskades av troende” och som handlar om ateisten Christopher Hitchens. D\u00e4r st\u00e5r bland annat: Jag \u00e4r viss om att religionen har sin rot i m\u00e4nniskans r\u00e4dsla f\u00f6r d\u00f6den, en f\u00f6rst\u00e5elig syntetisk reaktion p\u00e5 livets och d\u00f6dens mysterium men inte mer trov\u00e4rdig f\u00f6r att den \u00e4r n\u00e4rmast universell.<\/em> Orden \u00e4r formulerade av den brittisk-amerikanske f\u00f6rfattaren och journalisten Roger Cohen som allts\u00e5 var g\u00e5rdagens kolumnskribent. Men oavsett vem som formulerade p\u00e5st\u00e5endet ovan \u00e4r det ett m\u00e4rkligt p\u00e5st\u00e5ende. Som om d\u00f6den automatiskt skulle vara mindre \u00e5ngestfylld f\u00f6r den som d\u00f6r bara f\u00f6r att man har en gudstro. Jag tror inte det \u00e4r s\u00e5. Jo, f\u00f6r n\u00e5gra \u00e4r det s\u00e4kert s\u00e5 men sannerligen inte f\u00f6r alla. Som kristen hoppas vi p\u00e5 ett gott slut, ett slut som handlar om en b\u00f6rjan, en gudsgemenskap som vi inte har ord f\u00f6r annat \u00e4n lite fyrkantiga bilder. Vi hoppas ju p\u00e5 ett gott slut som blir gott nytt – m\u00f6tet med Gud bortom alla formuleringar, bortom alla bilder \u00e4r ocks\u00e5 bortom allt vad tid och rum heter. Det \u00e4r n\u00e5got makal\u00f6st. Men…<\/p>\n …det \u00e4r ju inte det som den kristna tron fr\u00e4mst handlar om! Tron p\u00e5 Gud som m\u00f6ter oss i Jesus Kristus, som f\u00f6r Guds k\u00e4rleks skull, levt, undervisat om och f\u00f6rkroppsligat Guds rike, som lidit, d\u00f6tt och uppst\u00e5tt handlar ju om livet h\u00e4r och nu, om v\u00e5r m\u00f6jlighet att leva \u00e4nnu mer m\u00e4nskligt, om v\u00e5r m\u00f6jlighet att f\u00e5 b\u00f6rja om i Guds n\u00e5d, f\u00e5 f\u00f6rl\u00e5telse f\u00e5 uppr\u00e4ttelse, bli bekr\u00e4ftade som de Guds \u00e4lskade barn vi \u00e4r. D\u00f6den vet vi s\u00e5 lite om. Den f\u00e5r vi l\u00e4mna till Gud. Vi vet bara att<\/em> vi alla kommer att d\u00f6. Vad som v\u00e4ntar sedan vet vi inte s\u00e5 s\u00e4kert. Den som d\u00f6r f\u00e5r se!<\/p>\n Men vi vet att vi lever och att vi har att hantera v\u00e5rt liv tillsammans med alla andra som ocks\u00e5 lever och har att hantera sitt liv. Religionen som \u00e4r gudagiven (menar jag) handlar just om att leva som m\u00e4nniska i denna sk\u00f6na och sk\u00f6ra v\u00e4rld. M\u00e4nniskan \u00e4r obotligt religi\u00f6s, sa den kommande hundra\u00e5rsjubilaren August Strindberg (snart 100 \u00e5r sedan han dog den 14 maj 1912). Det ligger i m\u00e4nniskans natur att p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 tillvaron i ett st\u00f6rre perspektiv \u00e4n det vi kan se och ta p\u00e5. Sedan har vi olika spr\u00e5k f\u00f6r detta, olika v\u00e4gar, olika f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. Jag t\u00e4nker ofta p\u00e5 och citerar g\u00e4rna f\u00f6rfattaren och pr\u00e4sten Ernesto Cardenal som sa:\u00a0 \u00d6verallt s\u00f6ker vi Gud, p\u00e5 fester, orgier och resor, i biografer och barer. All m\u00e4nsklig aktivitet, \u00e4ven synden \u00e4r ett s\u00f6kande efter Gud. <\/span><\/em><\/strong>Just s\u00e5 tror jag det \u00e4r! F\u00f6r mig som kristen visar Jesus v\u00e4gen vidare i livet. Till honom vill jag h\u00e5lla mig! Jag tror att han visar mig ett sant m\u00e4nskligt s\u00e4tt att leva som jag verkligen inte alltid klarar av, men som jag f\u00e5r inspireras av. N\u00e4r jag misslyckas f\u00e5r jag b\u00f6rja p\u00e5 nytt i kraft av Honom sj\u00e4lv. F\u00f6r det handlar om livet snarare \u00e4n om d\u00f6den. Religion \u00e4r strukturen f\u00f6r livet, livet h\u00e4r och nu, ett liv d\u00e4r vi har att koncentrera oss p\u00e5 Gud, v\u00e5ra medm\u00e4nniskor och oss sj\u00e4lva. <\/span><\/span><\/p>\n Men d\u00f6den d\u00e5? Jag hoppas p\u00e5 ett ”Gott Slut” d\u00e4rf\u00f6r att Gud i Jesus Kristus spr\u00e4ngt livets gr\u00e4nser. Korset f\u00e5r jag st\u00f6dja mig mot. Kanske blir jag glatt \u00f6verraskad den dag jag d\u00f6r? Jag hoppas det! Men nu vill jag leva i Guds n\u00e5d. Jag kan inget annat och d\u00e5 blir det kommande \u00e5ret Gott och Nytt! Och det \u00e4r vad jag \u00f6nskar Dig ocks\u00e5, k\u00e4ra bloggl\u00e4sare.<\/span><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" ”Gott slut” s\u00e4gs ibland som en v\u00e4nlig ny\u00e5rs\u00f6nskan eller snarare \u00f6nskan under mellandagarna. Och visst, den som s\u00e4ger det (jag sj\u00e4lv ibland) menar verkligen det allra b\u00e4sta. Men, formuleringen \u00e4r ganska speciell. M\u00e5nga reagerar med en sorts obehagsk\u00e4nsla. Gott slut – p\u00e5 \u00e5ret – ja g\u00e4rna! Men oftast k\u00e4nns ett Gott slut p\u00e5 n\u00e5got annat, […]<\/p>\n","protected":false},"author":108,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-660","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n