Jag m\u00e5ste be att f\u00e5 bek\u00e4nna inf\u00f6r Er alla som l\u00e4ser denna blogg att jag svikit ett personligt l\u00f6fte. Under veckan som g\u00e5tt har jag tillbringat st\u00f6rre delen av min tid som ”gr\u00f6ng\u00f6ling” eller ”f\u00f6rstagluttare” p\u00e5 kyrkom\u00f6tet. Det var en intressant upplevelse och med m\u00e5nga goda samtal med b\u00e5de skarastiftare och andra fr\u00e5n n\u00e4r och fj\u00e4rran f\u00e4lt. Under veckan kom jag att ett flertal g\u00e5nger t\u00e4nka p\u00e5 m\u00e4ssan som skulle stunda. Denna g\u00e5ng var det inte nattvardens sakrament som fr\u00e4mst var i \u00e5syftande utan snarare bokm\u00e4ssan.<\/p>\n
N\u00e4r jag biskopsvigdes fick jag en hel del sp\u00e4nnande b\u00f6cker av v\u00e4nner och bekanta, av kommun och f\u00f6rsamling etc. \u00c4ven bokf\u00f6rlag har skickat en hel del b\u00f6cker till mig – och som det ”bagarbarn” jag \u00e4r s\u00e5 gl\u00e4ds jag \u00f6ver ”bullarna”. Men n\u00e4r jag t\u00e4nkte p\u00e5 bokm\u00e4sssan, som jag skulle bes\u00f6ka med hustrun i l\u00f6rdags, mognade beslutet fram att inte ink\u00f6pa n\u00e5gra b\u00f6cker. I \u00e5r skulle jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 l\u00e4nge st\u00e5ls\u00e4tta mig mot bokm\u00e4ssans alla frestelser, och dessutom klara av detta. Sagt och gjort. Vi tog oss dit p\u00e5 l\u00f6rdagsf\u00f6rmiddagen. N\u00e4r v\u00e4l ytterkl\u00e4der och resev\u00e4skor var avl\u00e4mnade och d\u00f6rrvakten tagit hand om intr\u00e4desbiljetten gick vi med raska steg till V\u00e4rmlandsmontern. D\u00e4r brast alla tidigare l\u00f6ften g\u00e4llande ink\u00f6psf\u00f6rbud. D\u00e4r f\u00f6ll b\u00e5de hustrun och jag pladask – fast f\u00f6r olika saker. Sj\u00e4lv kompletterade jag v\u00e5rt ”lilla” bibliotek med Kristuslegender av Selma Lagerl\u00f6f. N\u00e4r s\u00e5 den f\u00f6rsta boken var ink\u00f6pt dr\u00f6jde det inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n flera andra b\u00f6cker – alldeles n\u00f6dv\u00e4ndiga b\u00f6cker – k\u00f6ptes. Jo, jag \u00e4r en ”bokmissbrukare” i den bem\u00e4rkelsen att jag \u00e4lskar b\u00f6cker och k\u00f6per b\u00f6cker som jag verkligen vill ha. Den enda som felas mig \u00e4r tiden att l\u00e4sa dem. Men, som jag brukar s\u00e4ga, det f\u00e5r bli efter pensioneringen. Vi har redan m\u00e5nga ”efter-pensioneringen-b\u00f6cker” i v\u00e5r bokhylla och fler l\u00e4r det bli. V\u00e5rt\/mitt fall var stort \u00e4ven i \u00e5r, p\u00e5 bokm\u00e4ssan och tre kassar med ink\u00f6pta b\u00f6cker blev det att ta hem till biskopsg\u00e5rdens bibliotek.<\/p>\n
Men ordet ”m\u00e4ssa” handlar inte bara om det som man kan bes\u00f6ka i G\u00f6teborg och p\u00e5 andra st\u00e4llen. Denna morgon begav sig hustrun och jag till Trollh\u00e4ttans kyrka som firade 150-\u00e5rs jubileum innevarande helg. Jag var hedersamt inbjuden att celebrera m\u00e4ssan i den festh\u00f6gm\u00e4ssa som firades med tre k\u00f6rer, flera pr\u00e4ster, diakon, gudstj\u00e4nstgrupp och en fullsatt kyrka i \u00f6vrigt. Det var en fantastiskt fin h\u00f6gm\u00e4ssa p\u00e5 alla s\u00e4tt och som biskop gladde jag mig mycket \u00f6ver att f\u00e5 vara med. Trollh\u00e4ttans kyrka var ljus och h\u00e4rlig och efter\u00e5t minglade vi i ett t\u00e4lt d\u00e4r tunnbr\u00f6dsrullar och t\u00e5rtbitar gick \u00e5t som ”sm\u00f6r i solsken”.<\/p>\n
I mitt h\u00e4lsningsanf\u00f6rande till f\u00f6rsamlingen talade jag om kyrkan som magnet<\/em> och missionsstation<\/em>. Jag p\u00e5minde om att kyrkan f\u00f6r 150 \u00e5r sedan och fram\u00e5t nog hade varit mer av en magnet \u00e4n den \u00e4r idag. Troligen var det s\u00e5 p\u00e5 1800-talet och l\u00e5ngt in p\u00e5 1900-talet att den fylldes, s\u00f6ndag efter s\u00f6ndag. Detta berodde naturligtvis ocks\u00e5 p\u00e5 att det fanns en kyrkplikt som handlade om att man var mer eller mindre tvungen att g\u00e5 i kyrkan och dessutom skulle man, d\u00e5 m\u00e4ssa firades, ta emot nattvarden. Annars var man ju inte en riktigt p\u00e5litlig person. Idag \u00e4r det tack och lov frivilligt att g\u00e5 i kyrkan och frivilligt att ta emot nattvarden. Idag kanske kyrkan snarare mer \u00e4r som en missionsstation som finns mitt i det omr\u00e5de som ska missioneras. Vid missionsstationen f\u00e5r man h\u00e4mta kraft, rusta sig f\u00f6r uppdraget att g\u00e5 ut – g\u00e5 ut i det sammanhang d\u00e4r man verkar och lever. Jag talade om vikten av att st\u00e4rka v\u00e5ra kyrkotillh\u00f6riga s\u00e5 att de kan k\u00e4nna att de verkligen representerar sin lokala f\u00f6rsamling d\u00e4r de bor och arbetar. Ingen ska beh\u00f6va s\u00e4ga: Varf\u00f6r kommer aldrig kyrkan till mitt arbete?<\/em> Ist\u00e4llet ska man kunna se sig i spegeln, r\u00e4ta p\u00e5 ryggen och t\u00e4nka: Jag \u00e4r kyrkan p\u00e5 min arbetsplats, tillsammans med de andra som vill vara kyrkan p\u00e5 arbetsplatsen. <\/em>Det Handlar om att myndigg\u00f6ra v\u00e5ra medlemmar – att rusta dem att vara det de \u00e4r – Guds \u00e4lskade barn, Jesu Kristi s\u00e4ndebud – n\u00e5dens vittnen – de uts\u00e4nda \u00e4nglarna. Detta \u00e4r en viktig del i folkkyrkotanken. Evangelium \u00e5t folket handlar om att bemyndiga m\u00e4nniskor att i sitt liv tala om och leva evangeliet. D\u00e5 beh\u00f6vs missionsstationen. D\u00e5 beh\u00f6ver alla vi som vill vara med dras till kyrkan som till en magnet d\u00e4rf\u00f6r att vi vet att vi kommer hem n\u00e4r vi kommer till v\u00e5r lokala kyrka. Men liksom hemmet \u00e4r en plats f\u00f6r vila och krafth\u00e4mtning men inte \u00e4r t\u00e4nkt att vara en borg i vilken vi l\u00e5ser in oss, \u00e4r kyrkan inte t\u00e4nkt att vara de ”heligas tillh\u00e5ll” utan en plats d\u00e4r m\u00e5nga (eller f\u00e5, h\u00e4r spelar inte sj\u00e4lva statistiken s\u00e5 stor roll) kan h\u00e4mta kraft, f\u00f6rnyelse och inspiration.<\/p>\n En av de k\u00e4llor som ger denna kraft \u00e4r m\u00e4ssan. Nattvardens mysterium, Kristi kropp och blod i br\u00f6dets och vinets gestalt, ges oss, inte d\u00e4rf\u00f6r att vi \u00e4r s\u00e5 fromma, inte d\u00e4rf\u00f6r att vi r\u00e5kar kunna\u00a0Tio Guds bud, Den Gyllne regeln eller det dubbla k\u00e4rleksbudet, inte f\u00f6r att vi tror r\u00e4tt i f\u00f6rh\u00e5llande till v\u00e5ra trosbek\u00e4nnelser, utan bara f\u00f6r n\u00e5dens skull. Nattvarden \u00e4r ocks\u00e5 ett n\u00e5demedel. Genom det lilla br\u00f6det och den lilla m\u00e4ngden vin som \u00e4r Kristi kropp och blod, om \u00e4n p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att vi inte riktigt f\u00f6rst\u00e5r hur det g\u00e5r till, f\u00f6rmedlas Guds gr\u00e4nsl\u00f6sa k\u00e4rlek och n\u00e5d till var och en av oss. Nej, vi \u00e4r inte v\u00e4rdiga. Ingen \u00e4r v\u00e4rdig att ta emot. Ingen biskop, ingen pr\u00e4st, ingen diakon eller pedagog eller kyrkor\u00e5dsordf\u00f6randen. Alla \u00e4r vi ov\u00e4rdiga. Men just som ov\u00e4rdiga \u00e4r vi v\u00e4rdiga. Just som dem vi \u00e4r f\u00e5r vi ta emot detta v\u00e4ldiga, detta fantastiska, detta outtryckbara som handlar om Guds gr\u00e4nsl\u00f6sa k\u00e4rlek och n\u00e5d.<\/p>\n P\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll i Skara stift tycks det r\u00e5da en viss f\u00f6rsiktighet i m\u00e4ssfirandet. Det f\u00e5r inte vara f\u00f6r ofta. Kanske bara en g\u00e5ng i m\u00e5naden i huvudgudstj\u00e4nsten. Jag ser som ett av mina uppdrag att visa p\u00e5 Nattvardens storhet och enkelhet. Vi beh\u00f6ver inte vara s\u00e5 oroliga f\u00f6r att fira m\u00e4ssan f\u00f6r ofta. Ist\u00e4llet borde en huvudgudstj\u00e4nst ( t ex p\u00e5 s\u00f6ndagarna) alltid inneh\u00e5lla m\u00e4ssfirande. Enligt Augsburgska bek\u00e4nnelsen \u00e4r ju kyrkan just d\u00e4r Ordet klart f\u00f6rkunnas och sakramenten (dopet och nattvarden) r\u00e4tt f\u00f6rvaltas (eller r\u00e4ckes). Vi beh\u00f6ver m\u00e4ssan precis som vi beh\u00f6ver vanlig mat och dryck. Om detta vill jag g\u00e4rna tala mer i samband med olika bes\u00f6k. I morgon p\u00e5b\u00f6rjar jag min f\u00f6rsta visitation. Det \u00e4r ocks\u00e5 starten p\u00e5 min resa till alla Skara stifts pastorat – en resa som jag ska \u00e4gna mig \u00e5t det n\u00e4rmaste \u00e5ret. D\u00e5 finns det anledning att tala om M\u00e4ssan. Men framf\u00f6r allt vill jag inspirera till att ge Jesus \u00e4ran!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag m\u00e5ste be att f\u00e5 bek\u00e4nna inf\u00f6r Er alla som l\u00e4ser denna blogg att jag svikit ett personligt l\u00f6fte. Under veckan som g\u00e5tt har jag tillbringat st\u00f6rre delen av min tid som ”gr\u00f6ng\u00f6ling” eller ”f\u00f6rstagluttare” p\u00e5 kyrkom\u00f6tet. Det var en intressant upplevelse och med m\u00e5nga goda samtal med b\u00e5de skarastiftare och andra fr\u00e5n n\u00e4r och […]<\/p>\n","protected":false},"author":108,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-959","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n