Fr\u00e5gan i rubriken kan tyckas konstig. \u00c4r det inte sj\u00e4lvklart att vi ska tr\u00f6sta eller \u00e5tminstone f\u00f6rs\u00f6ka tr\u00f6sta en medm\u00e4nniska som \u00e4r drabbad? Ska vi inte g\u00f6ra allt som st\u00e5r i v\u00e5r makt f\u00f6r att tr\u00f6sta, f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra, f\u00f6r att hj\u00e4lpa en m\u00e4nniska att g\u00e5 fr\u00e5n sorg till gl\u00e4dje? \u00c4r det inte just kyrkans uppgift att tr\u00f6sta, att komma med tr\u00f6stande ord n\u00e4r livet g\u00f6r m\u00e4nniskor illa?<\/p>\n
Men varf\u00f6r ska vi tr\u00f6sta? Och kan vi alls tr\u00f6sta? Ibland kan jag t\u00e4nka att tr\u00f6stande egentligen handlar om att f\u00f6rs\u00f6ka hantera den egna oron, den egna \u00e5ngesten, den egna os\u00e4kerheten inf\u00f6r andras sorg. Sorgen \u00e4r ju ofta hotande f\u00f6r omv\u00e4rlden. ”Du ska se att det blir b\u00e4ttre…” \u00e4r en vanligt f\u00f6rekommande replik. Ibland tids\u00e4tter vi sorgen p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att det ska bli b\u00e4ttre efter ett \u00e5r, efter att man upplevt allt det som ett livs\u00e5r brukar inrymma; den f\u00f6rsta julen, den f\u00f6rsta f\u00f6delsedagen, den f\u00f6rsta midsommaren, den f\u00f6rsta… o s v. Det blir l\u00e4ttare n\u00e4r ett \u00e5r har g\u00e5tt kan den som varit med om det hela s\u00e4ga. Och visst kanske det \u00e4r s\u00e5, eller var s\u00e5, f\u00f6r den som hade den erfarenheten. Men det \u00e4r inte s\u00e5 s\u00e4kert att det \u00e4r s\u00e5 f\u00f6r alla. Tr\u00f6standet kanske d\u00e5 handlar om det desperata f\u00f6rs\u00f6ket att f\u00e5 p\u00e5st\u00e5endet om b\u00e4ttre tider att besannas. Varf\u00f6r ska vi tr\u00f6sta?<\/p>\n
Kan vi alls tr\u00f6sta n\u00e5gon annan? Jag \u00e4r inte s\u00e4ker och ju mer jag t\u00e4nker p\u00e5 tr\u00f6sten som begrepp ju mer inser jag att det inte handlar om ord utan om n\u00e4rvaro. Ord blir s\u00e5 l\u00e4tt fyrkantiga i sorgens sammanhang. \u00c4ven det religi\u00f6sa spr\u00e5ket kan k\u00e4nnas fyrkantigt. Att tala om att n\u00e5gon finns hos Gud, har det bra, inte l\u00e4ngre lider \u00e4r ju ett underbart budskap – men f\u00f6r vem? N\u00e4r man s\u00f6rjer sl\u00e5r egoismen till med enorm styrka. Det hj\u00e4lper inte att ens \u00e4lskade \u00e4r hos Gud. Man vill ju att den man f\u00f6rlorat ska komma tillbaka, ska vara hos en sj\u00e4lv, ska finnas n\u00e4ra och dela livet. D\u00e4rf\u00f6r g\u00f6r sorgen s\u00e5 ont f\u00f6r den \u00e4r en f\u00f6rlust av n\u00e5got som man i de allra flesta fall inte vill f\u00f6rlora. Jo, man kan t\u00e4nka att det nog vore sk\u00f6nast f\u00f6r vederb\u00f6rande att f\u00e5 d\u00f6, att f\u00e5 slippa sm\u00e4rtan, att f\u00e5 slippa den t\u00e4rande sjukdomen. Men samtidigt vill man ju inte f\u00f6rlora den man har k\u00e4r.<\/p>\n
Vad kan vi g\u00f6ra i sorgens tid, alla vi som finns runt omkring? Kanske handlar det just om att finnas runt omkring, att lyssna om och om igen till den som om och om igen beh\u00f6ver ge uttryck f\u00f6r sin sorg och saknad. kanske handlar det om att vandra ett stycke p\u00e5 v\u00e4gen, ibland ett ganska l\u00e5ngt stycke, tillsammans med den som s\u00f6rjer – som en medvandrare som inte har svaret med stort S men som finns d\u00e4r, som b\u00e4r b\u00e5de bildligt och bokstavligt n\u00e4r allting bara \u00e4r m\u00f6rker. Kanske \u00e4r det mer ”tr\u00f6stande” \u00e4n ord. Jag vill tro det.<\/p>\n
Denna kommande helg \u00e4r sorgens helg, minnenas helg, ljusens och kransarnas helg och v\u00e5ra kyrkog\u00e5rdar fylls av m\u00e4nniskor som l\u00e4ngtar, som s\u00f6rjer, som skrattar, som gr\u00e5ter. Kanske kan\u00a0Din\u00a0uppgift vara att\u00a0just vara en medvandrare utan de f\u00f6rl\u00f6sande orden? Det kan betyda s\u00e5 gr\u00e4nsl\u00f6st mycket.<\/p>\n
Men Jesus d\u00e5? Tr\u00f6star inte han? Jag tror inte att Jesus tr\u00f6star men jag vet att Han delar, jag vet att Han \u00e4r d\u00e4r ocks\u00e5 i det allra svartaste. Han f\u00e5r vara v\u00e5r f\u00f6rebild. Han \u00e4r ljuset som lyser i m\u00f6rkret och som m\u00f6rkret inte f\u00e5tt makt \u00f6ver. Men ljuset lyser just i m\u00f6rkret. S\u00e5 f\u00e5r vi vara varandras ljus i m\u00f6rkret.\u00a0Vi kan inte\u00a0tr\u00f6sta bort det m\u00f6rka men vi kan vandra med, visa en v\u00e4g trots allt och mitt i allt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Fr\u00e5gan i rubriken kan tyckas konstig. \u00c4r det inte sj\u00e4lvklart att vi ska tr\u00f6sta eller \u00e5tminstone f\u00f6rs\u00f6ka tr\u00f6sta en medm\u00e4nniska som \u00e4r drabbad? Ska vi inte g\u00f6ra allt som st\u00e5r i v\u00e5r makt f\u00f6r att tr\u00f6sta, f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra, f\u00f6r att hj\u00e4lpa en m\u00e4nniska att g\u00e5 fr\u00e5n sorg till gl\u00e4dje? \u00c4r det inte just kyrkans […]<\/p>\n","protected":false},"author":108,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-984","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n