Det är den första advent och i Irente firas inte bara det nya kyrkoåret in utan vi firar även alla kvinnorna idag. Dagens gudstjänst har helt planerats och letts av våra underbara kvinnor och kvinnogrupper. Pastor, bibelläsare och kyrkovärdar – i dag är det bara kvinnor framme i talarstolen.
För ett par veckor sedan, under vår korta och intensiva info-helg i Arusha tillsammans med Josephine Sundqvist, fick vi chansen att möta ett par av ELCTs nationella samordnare. Bland annat hade vi turen att möta samordnaren för arbetet med kvinnors rätt och jämställdhet i Tanzania. Från henne fick vi veta att andelen kvinnliga teologer inom ELCT är väldigt låg och att jämställdheten inom kyrkan inte alltid är på topp. För Moshi-gänget verkade detta vara något de redan var relativt familjära med men för oss härifrån Lushoto-distriktet kom siffrorna lite som en chock. Jag insåg plötsligt hur lyckligt lottade vi är. Jag, Kattis och Elin har haft turen att hamna i ett område av Tanzania som har en ovanligt hög andel kvinnliga ledare.
Kvinnliga teologer, kvinnliga chefer och rektorer och kvinnliga företagsägare. Kvinnorna här hos oss är bönder, försäljare, lärare, hantverkare och mödrar. Huvudprästen i vår lokala församling är en kvinna och tillika en av de första kvinnliga teologerna som prästvigdes i Tanzania för lite mer än 30 år sedan. Längs med gatorna promenerar kvinnor i alla åldrar med vad som ibland ser ut som deras egen kroppsvikt på huvudet och ett barn på ryggen. Barnhemmet drivs av två kvinnliga eldsjälar och den statliga chefen för både blindskolan och Rainbowskolan är en ung kvinna.
På marknaden är det nästan bara kvinnliga försäljare och i hemmen är det kvinnan som sköter hela hushållet och all barnomsorg.
I ”vår” del av detta vackra land både finns och syns kvinnorna och de tar sin plats i nästan alla delar av samhället så vitt jag kan se. För mig personligen känns det som en välsignelse att ha givits möjligheten att bo och leva mitt ibland denna helt galet färgsprakande skara power-kvinnor! Det är en enorm inspiration och trotts att det fortfarande finns stora klyftor mellan män och kvinnor så känner jag mig hoppfull inför en möjlighet till riktig jämställdhet.
Sittandes här ute i solen, mumsandes på kyrko-fikat vi varit med och bidragit till, börjar jag mitt nya kyrkoår i värme och i internationellgemenskap. Jag ser fram emot vad detta kommande år har att erbjuda. Utmaningar, nya möjligheter och en konstant vidare utveckling överallt i världen.