september 2018

Första veckan på Irente farm

Så nu har äntligen jobbet på farmen börjat även om första veckan har varit lite Pole Pole (långsam) så kunde jag inte varit lyckligare.
på bilden ser ni när jag rensar frukt från kärnor som sedan ska bli sylt som säljs i butiken på farmen och som också serveras till gästerna som sover över på Irente Farm lodge.
Det fantastiska med farmen och irente farm lodge är att allt som tillverkas på farmen sälj till turister som kommer för att övernatta eller bara besöka gården. Överskottet säljs därefter på marknaden eller till städer som Dar el salam eller exempelvis Tanga. Farmen är speciellt känd för deras osttillverkning och efter 3 veckor med ris och böner så kan jag säga att efter att smakat osten och sylten som görs på farmen så kändes det lite som att komma till himmelriket.

Dom första arbetsdagarna har varit ganska lugna vilket har skapat tid och utrymme för att utforska området och urskogen kring irente. Man jobbar väldigt aktivt med att ta hand om urskogen och försöker få bort växter och träd som inte tillkommit där på naturlig väg och plantera tillbaka träd som har funnits i området sen urminnes tider. Problemet för skogen är också att folket som bor i närheten hugger ned gamla träd för att kunna elda för matlagning. Aggrey som var min guide under vandringen hoppas att utbildning och landets ekonomiska utveckling ska bidra med förståelse och respekt för urskogen.

Kan något svårt bli lättare?

Hej/Tjena/Tja/Hallå!

Det är faktiskt ganska svårt att komma på hur ett inlägg skall startas på bästa sätt. En lärare gav mig en gång tipset att alltid skriva rubriken och inledningen sist. För då vet du hur den övriga texten är skriven. Helt plötsligt har något svårt blivit betydligt lättare.

Sedan sist har vi tagit ”examen” från vår kurs i Swahili. Detta firades med god mat från en resturang i Lushoto som gör KÖTTBULLAR!! Jag må föredra vegetariskt men vem kan motstå köttbullar!?

Tidigt på torsdagen, alltså dagen därpå begav vi oss till Tanga för lite sol och bad. Det blev några väldigt härliga dagar med olika upplevelse. Bland annat en bussresa jag sent kommer glömma (Skånetrafiken, jag kommer aldrig klaga igen).

I måndags var det dags för första arbetsdagen. Det var alltså min första dag på barnhemmet. Arbetsuppgifterna kommer vara varierande beroende på vilken åldersgrupp som jag kommer att jobba med. Denna veckan är jag med de allra minsta (0-3 månader). Det känns som jag har en spännande tid framöver tillsammans med barnen. Barnen ger verkligen SÅÅÅ mycket energi och glädje.

Tills nästa gång, försök att låta något svårt bli lättare.

Vardag?

Hejsan!

Dagarna går snabbt och är till största del varierande och erbjuder lite av varje. Vi kämpar på med Swahilikursen som avslutas på onsdag. Det är fortsätt en del kvar att upptäcka av Lushoto och av den vackra omgivningen. Trots nya intryck så börjar dagarna att flyta ihop och tillvaron börjar ta form sakta men säkert. Det som till en början var annorlunda och ibland obekvämt börjar känns mer och mer naturligt. Är det detta som kallas vardag?

Som Filip skrev i ett tidigare inlägg har vi besökt en hel del saker. Jag gillade körtävlingen väldigt mycket, eftersom det märks hur präglade det är av den fantastik musik sedan barndomen. Många här behärskar musik som ett extra språk. Marknaden är en återkommande favorit! Alla färger och allt gott som du kan köpa för bara några kronor. UNDERBART

Här kommer iallafall en annan variant av update.

Veckans kulturkrock?
Vi var på en graduation ceremoni för eleverna på blind-skolan. Det var en trevlig men lång ceremoni. I slutet var det dags för en auktion. En av lärarna kom in med grönsker, frukt, hantverk och en HÖNA!!! Dem skulle alltså sälja en stackars höna på en graduation ceremoni. Pengarna skulle gå till skolan för vidare utveckling och finansiering. Till er som undrar NEJ jag köpte inte hönan övervägde dock det då jag hade uppskattat ett husdjur.

Veckans jobbigaste?
Hm… jag tycker nog att det är jobbigast att det blir mörkt så tidigt (prick 18.30) och SNABBT! 10 minuter och det är verkligen mörkt. Gatulampor är inte prio ett i infrastrukturen. Det bidrar till att man begränsas en aning. Fast detta blir ett bra tillfälle att få in nya rutiner och bland annag lägga sig tidigare.

Veckans bästa?
Förutom körtävlingen, och alla intressanta besök sååå var det nog besöket på farmen då vi fick testa deras ostbricka med hemmagjord ost, marmelad och bröd direkt från farmen. FANTASTISKT gott är en underdrift. Fast promenaden (bergsbestigningen) till Irente view point i solnedgången var nog minst lika fantastisk…

Tills nästa gång, keep calm and follow emmabaeckstroem på instragram.

Lite bilder från veckan som varit

Ja vart ska man börja? Den här veckan har det verkligen varit full rulle om man säger så :).

Nästan varje dag efter vi har haft våra swahili lektioner så har vi blivit bortbjudna på allt ifrån att dricka te hos en familj till  att besöka en stor körtävling till att bli inbjudna på avslutningen för irente children school for the blind. Vi har även firat gudstjänst i både irente och Lushoto  vilka upplevelser! Det är ju väldigt annorlunda om man jämför med en gudstjänst i Malmö där jag jobbar. Folk här är väldigt glada i dans och mycket musik med trummor,elgitarrer,körer  och gärna väldigt hög volym. Det är nästan omöjligt att inte  ryckas med i musiken och dansen det är verkligen magiskt. Nackdelen får ju vara att man tyvärr inte förstår swahilin så bra och det kan bli lite besvärligt när gudstjänsterna varar i ca 3timmar😅 jag har även försökt att spela fotboll några gånger med det lokala fotbollslaget som är helt fantastiskt duktiga och framförallt tekniska. Jag har nog  en del träningar kvar innan jag kommer bli accepterad av gruppen känna det som nu men jag krigar på. Allt är fantastiskt här nere människorna är helt fantastiska och väldigt trevliga mot mig som är ny i lushoto.

Nu ska jag slänga mig i sängen och förbereda mig för morgondagens swahilikurs.

//Filips

Tillbaka till skolbänken

Jag hade nog inte räknat med att när jag skulle tillbaka till skolan att det skulle innebära en swahilikurs på plats i Tanzania men livet är fullt av möjligheter och överraskningar. Just nu är det väldigt många nya intryck och måste erkänna att jag tycker swahilin är riktigt svår att förstå 😅 MEN vår duktiga lärare Afizai har nog inte gett upp hoppet riktigt än…

En liten rolig detalj med Afizai är att det visade sig att han är bror med Stephen (bild kommer snart) som kommer vara en av mina arbetsledare på farmen där jag ska jobba. I övrigt så försöker jag komma till rätta och lära känna området och Lushoto som stad. Den 19 september är det dags För examen i swahili sen börjar praktiken.

 

Man märker verkligen av vänligheten hos folk och att man framförallt tar sig tid till att hälsa och visa varandra respekt. På bilderna så ser ni en del av marknaden i Lushoto och på den andra bilden som är tagen i irente så ser man ut över det mäktiga landskapet. Ha det bra så länge //Filip

 

 

Bättre sent än aldrig!

Hallå! Vad roligt att just du är nyfiken på att följa min och Filips praktiktid här i Tanzania. Detta blir mitt första inlägg och förhoppningsvis inte mitt sista. Igår anlände vi till Lushoto. Vi bor strax utanför i en mindre by som heter Irente. Fantastiskt fint beläget, högt upp i bergen. Idag fick vi möjligheten att uträtta en hel del ärenden inne i Lushoto. För imorgon kommer vi dra igång med vår Swahillikurs som kommer hålla på i två veckor. Därefter kommer vi ut till våra praktikplatser. Jag kommer främst vara på ett barnhem men även på en skola. Kan knappt vänta! Ser verkligen framåt en otroligt spännande och lärorik tid. Så häng med på vårt äventyr!

Ja just det, om just du skulle vara nyfiken på en daglig uppdatering från min vistelse så är du välkommen att följa mig på Instagram. Där heter jag emmabaeckstroem. You don’t wanna miss this!

Kwaheri! (Hejdå)

Habari za asubuhi / God morgon!!

Så nu är vi framme!! Eller ja åtminstone på första stoppet innan vi tar oss vidare mot Lushoto och till universitetet sekomu där vi ska bo dom kommande 2 veckorna. På den här bilden ser ni Emma och en nyvaken Filip  som avnjuter en underbar frukost på Kilimanjaro Lodges veranda. Tyvärr är det lite molnigt vilket gör att vi inte kan se toppen av Kilimanjaro men det gör absolut ingeting. Känns så häftigt att äntligen fått komma ner till detta vackra land.  Nu väntar en spännande bilfärd  på några timmar innan vi är framme i Lushoto.

😊