Jag hann med två ”vilodagar” som innebar jobb och ladda batterierna innan jag tidigt på lördagen den 3/11 begav mig nerför bergen till staden Korogwe. Vilken eftermiddag och kväll det blev, känner mig ärad att ha varit gäst på ett tanzanianskt bröllop. Det bjöds på mat och underhållning. Fick dessutom lära mig att dansa olika danser då varje stam i Tanzania har egna danser. Att människor är så oerhört gästvänliga och öppnar sina hem för en främmande person för att bygga nya relationer, ja det är helt fantastiskt. Kvinnan på bilden är brudgummens mamma. En kvinna jag snabbt kände en otrolig värme ifrån. Hon bevisar verkligen att kvinnor gör Tanzania till ett mer kärleksfullt land.

Jag fick en förfrågan om jag ville följa med på en tre dagars hajk i usambarabergen av guiden som vi brukar ringa på farmen när gäster vill se mer av vad naturen har att erbjuda. Eftersom jag vill lära mig så mycket om omgivningarna så var det en perfekt möjlighet att få se  byar i bergen och möta nya människor och djurliv och få stira ut över det vidsträckta landskapet så det var inte så svårt att tacka ja. Jag lärde mig så mycket mer om hur man odlar i bergen och om tyskarnas impakt på natur och utveckling. Hade inte tänkt på förhand att jag skulle vandra i en tallskog(planterad av tyskarna runt om i usambara bergen ) där doften påminner om kusten där jag växt upp. En väldigt speciell men härlig känsla och en viss hemlängtan gjorde sig påmind. Vi sov på bland annat ett kloster där vi hade trevliga samtal med dom romersk katolska nunnorna som bodde där.

vi mötte en kvinnogrupp som gör lerfigurer och lerkärl av leran från usambara. Det blev en del julklappar som införskaffades hehe. Sista kvällen anlände vi till Mombo och vandrarhemmet som vi bodde på där bilden är tagen med en höjd av 2100m utanför sovrummet. Inte mycket att klaga på! När vi väl var hemma efter många mils vandring kan jag säga att benen är trötta men vilken härlig vandring och usambarabergen och dess omgivning är så vackert. I mitt förra inlägg nämnde jag att det här inlägget skulle handla om projektet med att plantera bananträd MEN det kommer i nästa i stället. Allt gott

De senaste två veckorna har verkligen sprungit förbi. Förmodligen för att jag har varit med om en hel del spännande saker. Efter Bumbuli var jag faktiskt trött både mentalt och fysiskt. Då det verkligen hade varit en vecka med fullt ös. Vilket inte direkt tillhör det vardagliga här då det mesta är ”pole pole” som betyder ingen stress. Mycket till vila hann jag dock inte med då jag redan på onsdagen 31/10 blev inbjuden att närvara som gäst vid en ”send off”. Det är en stor och pampig fest för bruden innan hon gifter sig. Det låter en aning dramatiskt men det var en fantastisk kväll för att hedra kvinnorna som finns i det blivande brudparets närhet. Det var mat, sång och dans långt in på småtimmarna. Fick dessutom äran då jag är god vän med brudgummens syster att öppna en av sex champagne flaskor inför 250 personer. Då detta är en av många traditioner under kvällen. För er som undrar så kom ingen till skada under öppningen av flaskorna (det hör till att sikta ut på publiken). Jag var helt slut dagen efter men tacksam för människorna jag får möta. I 9/10 fall är det bra att våga prata med allt och alla. För helt plötsligt har det lätt till att jag är en del av en stor familj.

Hej! Jag nämnde i mitt förra inlägg att jag tänkte skriva lite om mina projekt vid sidan av själva arbetet på farmen. Ett av projekten är att försöka sponsra med bättre utrustning och ge bättre förutsättningar för det lokala fotbollslaget i irente. Tillsammans med kyrkans internationella arbete det vill säga det här praktikprogrammet och S:t Petri församling men också Irente Farm så har vi lyckats sponsra Irente Farm fc med nya matchställ nya fotbollar fotbollspumpar och även pengar till busstransporter till Bortamatcher. Eftersom jag själv alltid varit intresserad av fotboll så blev jag glad när jag upptäckte att det fanns ett lokalt fotbollslag och jag bestämde mig för att börja komma på träningarna. I början var det ganska svårt måste jag säga och folk var mer intresserade av mina fotbollsskor än av att låta mig få komma in i gemenskapen men sakta men säkert så fick jag förtjäna min respekt på fotbollsplanen vilket i säg är ganska tråkigt att det ska behöva vara så men den regeln gäller även i Sverige när åtminstone jag själv har börjat träna för ett nytt lag.  Jag upptäckte att fotbollen betyder allt för killarna som spelar i laget och dom som kommer på träningarna. Att driva ett fotbollslag och spela matcher kostar pengar och material och som för många lag i världen så är det ideella krafter som försöker samla ihop resurser om det så är till att ta sig till bortamatcher eller om det behövs nya tröjor. Fotbollslaget hade en fotboll som man lagade med jämna mellanrum hos en lokal sömmerska och matchtröjorna var väl använda och när man spelar för ett lag så bär man sin matchtröja med stolthet. Stephen som är arbetsledare på farmen såg att jag tränade med laget och beskrev för mig hur farmen försöker sponsra med transporter till matcher. Jag fick med mig ett gäng fotbollar och pumpar från S:t Petri och Stephen och jag pratade om vi kanske tillsammans kan göra något mer och beslöt oss för att sponsra laget med nya matchställ fotbollarna från Sverige och pengar till busstransporter för laget. Det blev en väldig stor glädje och en känsla av stolthet för mig och för farmen men framför allt för fotbollslaget när spelarna fick sätta på sig sina nya matchställ och dessutom få 5 fotbollar som innebär att man nu har 6st totalt vilket innebär träningsmöjligheterna för killarna blir bättre. Vi åkte på premiärmatch med den nya utrustningen till en by där Stephen växte upp (glömt namnet såklart) fotbollsplanen var och är inte av bästa kvalitet varken i irente eller runtom i Tanzania så killarna är grymt duktiga och tekniska trots ett svårt underlag och efter en tuff match i 90 minuter blåste domaren av matchen och irente stod som segrande lag efter 2 gjorda mål mot 0

detta var ett projekt som innebär att själva Irente Farm som ägs av kyrkan också är med och sponsrar det lokala och ser behovet där det behövs. I det stora så var det här projektet ett litet sådant men ibland kan några fotbollar och matchställ också göra en skillnad för folk och ge glädje i en vardag som kanske inte alltid är så lätt.

I nästa inlägg så kommer jag berätta lite om mitt projekt med att  gräva och plantera bananträd tillsammans med föräldrarna till elever som går på rainbow school.

allt gott

Har varit fullt upp sista tiden därav har jag varit dålig på att uppdatera bloggen men nu så!

Tiden tickar på och nu har jag varit i Tanzania i 2 månader tiden verkligen flyger förbi. Jag visste inte riktigt vad jobbet på farmen skulle innebära och om mitt jobb skulle vara till någon nytta. Det har varit en spännande resa och jag har lärt mig så mycket under tiden på farmen. Min roll under veckorna har gått från att vara med under produktionen av sylt och ost men också renhållning och utfodring på våra olika stationer på farmen. Till att hålla guidade turer för turister som kommer till Irente Farm lodge. Det sistnämnda har varit väldigt uppskattat och jag tillbringat mer och mer tid med gästerna. Förra veckan blev jag inbjuden till att flytta upp på farmen och flytta ut från childrens home där jag bott tidigare. För att kunna vara mer på farmen och helt enkelt berätta och visa vad vi gör på farmen och gästerna får  möjlighet till att träffa personalen som jobbar med produkterna som serveras och säljs till turisterna som kommer på besök. Jag stormtrivs på farmen det är långa dagar från morgon till kväll men jag känner att det ger mig styrka och att det hjälper Irente Farm. Jag kan se att farmen har en enorm potential för att växa med väldigt små medel. Jag försöker bidra med idéer till Stephen som är min arbetsledare och dialogen vi har är bra. Personalen på Irente Farm verkar vilja och tro  att jag ska ta över rollen som manager för farmen men jag tror att min flickvän inte skulle bli allt för glad om jag inte kommer hem i februari eller att inte komma tillbaka till mitt underbara jobb i S:t Petri men tanken är frestande hehe.

vid sidan av jobbet på farmen så driver jag en del projekt som jag kommer berätta mer om i mitt nästa inlägg. Jag har lite problem med att lägga upp bilder från min telefon av någon anledning men bilden är tagen från resturangen på Irente Farm lodge så ni kan ju själva tänka er hur det känns att avnjuta sitt morgonkaffe med en sådan utsikt.

Allt gott!