Arbetet fortskrider på farmen. Sylten ska kokas, honungen skördas och gästerna tas om hand. Nu i veckan gick jag på en promenad tillsammans med skogvaktaren Sipriani till ett litet vattenfall. Eftersom det är torrperiod för tillfället så var inte flödet så stort, men promenaden dit var vacker. Dagen efter kom ett par från England till farmen, och eftersom de gärna ville utforska närområdet lite grann så gick vi en tur till samma ställe. Det verkade vara mycket uppskattat (trots att de trillade ett par gånger på väg ner till vattenfallet), så jag ser fram emot att gå turer med fler gäster framöver.

Vattenfallet, Sipriani och jag.

Man kan inte bara jobba, man måste ju äta också. En vanlig måltid består av Ugali, vitkål och eventuellt andra grönsaker.

Samma engelska par tog jag också på rundvandring på farmen och dess olika hantverk. Bland annat besökte vi bikuporna och en kollega berättade hur saker och ting gick till med honungsproduktionen. Eftersom han inte pratar engelska så fick jag översätta för gästerna. Vid en tidspunkt öppnade han en lucka bakom sig, men stängde igen illa kvickt med förklaringen att det var en hel hop arga bin utanför. När jag översatte detta för gästerna ville de gärna fortsätta till nästa station. En del saker ska kanske inte återges ordagrant.

Det bakas också bröd på farmen. Rummet man bakar bröd i är ganska litet, har en stor varm ugn och en lång träbänk att förbereda degen på. Det hela har därför vissa likheter med en ved-eldad bastu, men när jag försökte förklara charmen med att sitta och svettas med andra för min kollega så tyckte hon mest det lät tokigt.

Förra fredagen var vi på examensfirande för de studenter som gjort sin praktik på barnhemmet. Det var en fin ceremoni, med mycket dans, sång och långa tal. De hade också, i likhet med vår examensceremoni, en uppvisning i vad de lärt sig. Var och en beskrev var sin del av utbildningen. De var märkbart nervösa under föreståndarinnans blick, men klarade det bra.

Vi har haft roligt ihop, så de kommer saknas!