Växer ananas på träd? Hur växer bönor och ris? Det finns vissa saker som vi nordbor inte vet, innan vi åker till ett tropiskt land. Google i all ära, det är något speciellt att se och uppleva det på plats. Här kommer ett fotoinlägg med korta bildtexter till. Det är speciellt att fira en blommande, frodig jul! /Kattis

Och så sist, en get med sin bebis! För utan djur, ingen grönska.

I torsdags spenderade jag min sista dag på Rainbow school. Den kom lite som en chock då jag i flera veckor nu fått höra att vi slutade först dagen efter men fredagen var vigd åt personalmöte hela dagen så torsdagen den 7/12 blev officiellt min sista arbetsdag på skolan.

I morse gick jag till jobbet här på barnhemmet och jag måste erkänna att det känns väldigt underligt! Min tid på Rainbow har varit lite av en konstant känslostorm. Från enorm frustration till ultimat glädje och så tillbaks till en känsla av frustration igen. 

Det har funnits många långa dagar där jag mest suttit av tiden eftersom tempot på skolan är så avslappnat. Likaså har jag haft dagar då jag velat slita av mig håret i frustration över avsaknaden av specialpedagogik i mitt klassrum. Men övervägande så har det ändå varit dagar fyllda av samtal, skratta och lek. 

Trotts den ibland nästan slumpmässiga planeringsmetoden som all personal här på skolan jobbar utefter så har majoriteten av mina dagar följt en viss rutin.

– 8.00 Börjar skoldagen med morgonbön

– 8.30 Startar barnens morgonsamling där det sjungs ett par sånger och vi går igenom vilken dag, månad och år det är. Efter det går barnen ut och hjälper till att städa skolområdet. De små barnen plockar upp nedfallna löv och de större barnen sopar infarten och plockar undan eventuella grenar som fallit ner där.

– 9.00 Börjar första lektionen. På fredagar innebär detta gymnastik med hela skolan. På måndagar och torsdagar har detta inneburit att jag håller i barnens mattelektion. Matten är det enda ämne jag kontinuerligt ansvarat för sedan jag kom hit. Övriga ämnen hjälper jag till med lite här och där men matten är alltid min lektion. 

– 10.30 Har vi frukostrast där det serveras te för de vuxna och välling för barnen.

– 11.00 Börjar nästa omgång lektioner. I mitt klassrum är det då oftast dags för språk. Vi övar att läsa och skriva och barnen kopierar ner glosor från tavlan till deras egna böcker.

– 12.30 Serveras lunchen

– 13.30 Är det dags för musiklektioner med Kattis tre gånger i veckan. Tisdag, onsdag och torsdag. Måndagar städas oftast skolan lite mer med barnens hjälp tills det är dags att gå hem och på fredagar slutar vi strax efter lunch. 

Och så har mina dagar och veckor sett ut här. Lektionerna är något flytande och ibland ställs en halv dag in i förmån för att skrubba alla golv eller bara vara ute i solen och leka. 

Ranibow är en liten skola och säga vad man vill om pedagogiken ibland men vartenda barn (inklusive de vuxna elever som ännu går kvar) mår bra här. Barn och vuxna är glada när de kommer hit på morgonen och fortsätter vara glada undertiden de är här. Vilken lyx ändå att få vara på en skola där alla är inkluderade och alla mår bra av att vara här. I slutändan är det väl ändå det som räknas!

Den här praktikperioden lider mot sitt slut. Om två veckor är det julafton och sen är det inte så mycket mer jobb kvar. Jag tycker att november månad riktigt swishat förbi! Kanske för att det är då jag har kommit in i arbetsuppgifterna och lärt känna mina kollegor, elever och grannar. Det känner jag tacksamhet för! Nästa söndag ska vi ha ett hejdå-kalas med svenskt fika, eftersom det är många som lämnar Irente för julledigt redan 20 december. Jag hoppas på lite musik och lek också – ballongleken med varsin ballong runt vristen, har jag som förslag. Får se vad vi landar i.

Här sjunger 15-åriga Asha “Remember me”, en låt som flera sjungit här på Irente, särskilt när vi tagit farväl av andra gäster som åkt vidare. Asha har växt upp på ICH och studerar nu på ett flickinternat i närheten av Sekomu. Hon har sin familj här bland studenterna, “mamas” och vi andra som finns och arbetar här. Hon är verkligen en fin sångfågel!

När jag hade min sista musiklektion på Rainbow school i torsdags var det en lärare som grät efteråt. För att vi ska skiljas åt. Det var fint att se! Att det faktiskt har spelat roll att jag varit där, och även kunnat undervisa henne och några till lärare i lite piano. Här ser ni en av låtarna barnen gillar “Wanapiga ngoma” (Svensk org: “Nu ska vi spela på trumman”), från vår sista musiklektion. Bakom kameran finns Catta. Allt gott! /Kattis

Lördagen den 18 november sjöng elever och lärare från Rainbow School på Sekomus examensceremoni. Låtarna har vi sjungit på musiklektionerna på skolan innan och eleverna verkar tycka mycket om dem. Catta kan intyga att sångerna sjungs även på rasterna och utanför musiklektionerna. Bakom kameran står Elin.

Söndagen 19 november spelade och sjöng tjejerna från ICH (Irente Children’s Home) två sånger i gudstjänsten. Jag kompade två låtar på gitarr. Låten som jag och tyska Lena har lärt tjejerna heter “Heaven is a wonderful place” och slutet på den lät såhär:

Jag vill också berätta att jag tycker att det är spännande med den tanzaniska kulturen. Oftast är den ganska timid – kenyaner tycker tydligen att sina grannar pratar väldigt tyst – men sen, helt plötsligt, kan det bli stoj och stim, dans och “lalalala”-utrop. Som ni såg i videon från Mama Mungas födelsedagskalas förra helgen. Den finns en sån film från kyrkan i söndags. Bakom kameran står Catta på bägge kyrkfilmerna.

Ha en bra vecka!

/Kattis

Att leva på landet med berg runtomkring, ca fyra kilometer från ”civilisatonen”, får mig att tänka tillbaka på mina två år på Helsjöns folkhögskola. Det är något speciellt. Att bo tätt inpå människor som jag träffar vid frukost, lunch och middag. Det bildas en särskild gemenskap med omsorg om varandra och delande av strömavbrott, tvättlinor, skratt, gråt och maträtter. Jag gillar det! Samtidigt som jag kan sakna gatlyktor på kvällarna och att bara ”gå runt hörnet” till närmsta mataffär. Och att få vara helt för mig själv. Häromkvällen tog jag en promenad med pannlampa på lervägen och njöt av den fullspäckade stjärnhimlen. Här kommer ett ljudklipp från min promenad:

Idag är det fredag och det betyder ”städdag” på Irente Children’s Home. Dagen till ära tvättades även fönster på barnhemmet. Här ser ni hur tjejerna rengör stolar, hinkar, badbaljor och andra föremål. Från vänster: Angel, Pauliner, Anna och Lydia, alla andra-årselever.

Jag undervisar i musik på Rainbow School tre dagar i veckan. Igår på hemvägen sjöng vi lite mer än vanligt, eftersom vi hade med oss en trumma på vägen. Det är egentligen på hemvägen från skolan då ”det händer” saker: sång, små konversationer, intresse för djur på vägen, människor vi möter eller andra små företeelser. Den vägen som tar ca 7 minuter för mig att promenera själv TILL musiklektionen kan ta 30 minuter på vägen hem med eleverna. Här är en liten filmsnutt från hemvägen igår:

Djur och odlingar hör livet på landet till. Som tidigare nämnt har det fötts två kalvar sen vi flyttade hit (vilket är exakt två månader idag! Till Irente Children’s Home Hostel). Nu får de vara bundna med varsitt rep sida vid sida. Den vita kalven är yngst. Och visst odlas det mycket här på ICH: kål, bananer av olika slag, apelsiner, potatis, sötpotatis, sallad, avokado och mycket mer. Som vi får glädjen av att äta till lunch.

Som avslut får ni Ananas-Kattis på bild. Jag är SÅ glad att säsongen är här nu! Finns risk för fler ananas-bilder innan denna utlandspraktik är slut. Trevlig helg! /Kattis

Det har regnat kraftigt hos oss av och till under de senaste två veckorna. De flesta vägar häromkring är för tillfället mest en enda stor lervälling och samtliga av mina skor är numera mer bruna än svarta.

Vädret stör inte mig så mycket faktiskt. Personligen tycker jag att det är ganska mysigt. Dessutom betyder det ständiga regnet att vi inte kommer lida någon vattenbrist i kranarna ett tag framöver.

Under de nästan två månader vi spenderat i Tanzania har vi upplevt allt från överflöd till vattenbrist. För ett par veckor sedan föll ett träd ner på våra vattenledningar och ströp nästan all vattentillgång för hela barnhemsområdet. Inga av byggnaderna hade längre rinnande vatten och vi levde alla ur stora spannar med vatten strategiskt utplacerade i byggnaderna. Det fungerade. Vi fick det att fungera! Och såhär i efterhand är det ju lite av en ”rolig historia”. Men den vecka vi var helt utan rinnande vatten var rätt tuff ändå.

Min relation till vatten är något jag ständigt funderar över numera. Då det här hos oss aldrig är en självklarhet att det finns rinnande vatten att tillgå, är varje ny dag lite av ett äventyr. Kommer det gå att spola på toa idag? Kommer vi kunna tvätta händer och disk under rinnande vatten eller ska vi fylla på en av 10liters spanarna utifrån och skopa ur den idag? Om vi blir utan vatten för en längre period – hur många dagars matlagnings- och dricksvatten har vi då hemma just nu?

Som sagt, det här med våran vattenkonsumtion är något jag tror vi alla blivit mycket mer medvetna om sedan vi kom hit.

Bara en sådan sak som att försöka pricka in tvättdagarna med de dagar då vi har rinnande vatten är också lite av ett pussel. Just tvätten kräver nämligen så fruktansvärt mycket vatten om det ska göras ordentligt. Att få in tvättmedlet och själva tvättandet är hyfsat skonsamt men att sen få ur allt tvättmedel ur kläderna igen kräver en hel del vatten.

Jag vet som sagt precis hur mycket vatten jag använder för att duscha, jag vet hur mycket jag minst behöver för att tvätta en balja tvätt och jag vet på ett ungefär hur mycket vatten det går åt för att diska upp allting efter en middag för fyra personer.

Vatten är en spännande sak som jag tror vi tar lite väl för givet hemma. Med vårt rena dricksvatten direkt ur kranen och en vetskap om att tillgången alltid finns där. Värt att tänka på kanske.

Här är hela Ellen Pedersens låt, översatt till swahili och framförd av mig, Katarina Lundberg. Deltagande eleven heter Thomas Mhina och studerar på Rainbow School. Hör av er vid översättningsbehov! Låten handlar om att vi hejar på varandra och presenterar våra namn. Sjungs som ”Hamjambo” i början av musiklektionen och som ”Kwa heri” i slutet. Låttexten finns under klippet på Youtube. Med nöje! /Kattis

Nu har jag haft två musiklektioner på Rainbow School! Så roligt och inspirerande! Inte helt lätt att instruera eleverna på swahili – men som tur är har jag haft trevliga lärare som kunnat översätta en hel del från engelska till swahili. Termer som “acha” och “hapana” är bra att jag lärt mig när jag inte vill att gitarren, tamburinen eller andra instrument “vandrar iväg”. Det känns verkligen roligt att musiksalen – som inte använts för musik på två år – nu är städad och utrustad med instrument! “Mwalimu ya muziki” betyder musiklärare på swahili och eleverna tilltalar mig redan som det. På fotot nedan bär förskoleeleverna sina stolar till musiksalen.

Under min rytmikutbildning vid Musikhögskolan i Malmö skrev jag och mina klasskamrater egna sånger, att använda på våra skolpraktiker i Sverige. I måndags eftermiddag översatte jag min vän Ellen Pedersens hej-sång till swahili. Texten och hela låten kommer vid ett senare tillfälle! Men ett litet smakprov finner ni här nedan. “Hamjambo rafiki yangu” betyder “Hej, mina vänner!”. Redan när jag kom till skolan idag onsdag var det några elever som sjöng på låten. Tänk!

På Irente Children’s Home, där jag arbetat i 1,5 vecka nu, inleder vi varje arbetsdag med morgonbön. Det är olika personer som leder bönen varje dag, från Asha som är 15 år till en äldre herre, som ledde den imorse. Psalmboken vi använder heter “Tumwabudu Mungu Wetu” (Lovsjung vår Gud) och har samma årgång som jag. Den innehåller 440 psalmer och liturgi för både tidebön och gudstjänst med mässa. Dessvärre är den slutsåld, eftersom även den (!) revideras och ska tryckas upp i nya exemplar – så vi får nöja oss med att låna några ex. av våra lärare och kyrkans ledare. Mycket roligt är det för mig och Elin att lista ut vilka melodier psalmerna har, eftersom många av dem är översatta från engelska eller tyska. Här har ni ett exempel på ”Vilken vän vi har i Jesus” på swahili.

Irente Viewpoint kommer att vara ett ständigt bloggämne och här får ni kvällens solnedgång. Tänk att vi har denna plats 20 minuters promenad från vårt hus kommande månader! Denna utsikt inspirerar mig!! Ikväll tog vi dit Elsa Foisack, som nu också anlänt från Sverige. Elsa ska jobba på Sekomu under knappt tre månader. Usiku mwema (Godkväll), Kattis

Jag har nu hunnit avsluta vecka 1/16 av denna praktikperiod på Irente Rainbow School – en skola för barn med olika funktionsvariationer. (Länk till deras egen blogg för de intresserade: http://irenteoutreach.blogspot.com/)

Rainbow är en liten skola med endast ett 50tal barn uppdelade på fyra olika klasser: en förskoleklass, en grundsärskoleklass, en träningsskoleklass och en klass med fem lite äldre pojkar som lär sig mer praktiska yrkessaker som att bruka jorden runt vår skola och bygga smycken m.m.

Förskoleklassen är utan tvekan skolans största klass och består av ca 20 barn. Samtliga av dessa barn är härifrån trakten och majoriteten av dem har inga funktionsnedsättningar utan går bara på förskolan på Rainbow. Själv är jag i dagsläget stationerad i särskoleklassen som består av tio inskrivna elever: 5 pojkar och 5 flickor. Under veckan har jag dock bara fått träffat 4 flickor och 4 pojkar då de två sista eleverna tyvärr varit sjuka.

Min klass har två lärare; Mr. Elinipe Mkumbwa och Mrs. Sabina (vars efternamn ännu är oklart är jag rädd…liksom så mycket annat. Men jag har tid på mig att lära mig!). Utöver dessa båda kollegor jobbar ytterligare ett tiotal människor på Rainbow och skolans tillhörande åkermarker.

(Som ett snabbt litet sidospår vill jag bara inflika här att skolan, utöver att bedriva ett hälsosamt jordbruk med olika odlingar, även har tre stycken kor och ett par höns i sina ägor. Lite randome sådär för en skola skulle man ju kunna tycka. Men fullt normalt här. Helt underbart!)

Mina arbetsdagar flyter förbi i sakta mak och verkar hålla sig till ett ganska stabilt schema som sällan ändras. Det är morgonbön mellan 8.00 och 8.30, välkomsthälsning efter morgonbönen fram till klockan 9. Från 9.00 till 10.30 har vi lektioner innan vi sedan har en halvtimmes lång frukost-rast där barnen får en kopp välling och vi vuxna dricker te och äter lite rostade nötter. Efter rast är det dags för fler lektioner och 12.30 är det lunch. Måndag till torsdag har vi sedan en lektion till mellan 13.30 och 14.30 innan det är dags att åka hem. På fredagar är det något lyxigare då vi alla slutar 13.00 redan.

Eleverna i min klass jobbar mest med att läsa, skriva och räkna men har även lektioner i NO, hälsa och hygien samt bibelstudier och konst. Musik står på schemat som ett ämne men jag fick veta i torsdags att det saknas en musiklärare så den lektionen är allt som oftast inställd eller utbytt mot något annat. Jag och Kattis har dock pratat om att hon kanske kan komma över till Rainbow en eller två gånger i veckan och undervisa våra elever i musik. Vi ska kolla upp möjligheterna lite bättre på måndag men förhoppningsvis kan vi peta tillbaks musik som en aktiv lektion på schemat igen innan september är över.

Allt som allt trivs jag väldigt bra på skolan! Kollegorna är supertrevliga, både de små och stora barnen är riktigt underbara och det är lätt att känna sig välkommen! Mkumbwa försöker lära mig lite mer swahili för varje dag och det finns förhoppningar (hans förhoppningar bör tilläggas, jag är lite mer skeptisk men vem vet…man ska aldrig säga aldrig!) om att jag kommer kunna tala flytande swahili innan det är dags att åka tillbaks till Sverige igen. Mkumbwa är för övrigt denne stilige man på bilden och tillika den kollega jag jobbar mest med under dagarna. Han är även betydligt mycket gladare och trevligare än vad hans bild här ger sken av. Jag tror jag tog ett tjugotal bilder på honom idag men han vill inte le på någon av dem. Det är viktigt att se seriös ut när man är lärare!

Imorgon har alla vi praktikanter blivit inbjudna till en examensceremoni för tre av Elins elever från blindskolan. Mycket spännande men också ganska tidigt på morgonen! Så jag måste nog börja tänka på refrängen nu och säga tack för mig för denna gång.

Tutaonana badaye (vi ses senare) /Catta