Efter Anneth Mungas 55-årskalas blev vi inbjudna till en konfirmation i Lushoto domkyrka av kontraktsprosten Ngugi. Vår vän Lena hade varit på en konfirmation i Irente kyrka redan, så vi var inställda på att det hela kalaset skulle ta flera timmar. Och som det är med tidsuppfattningen här så började konfirmationsgudstjänsten en timme senare än vad som stod på inbjudan – vilket innebar att jag både hann ta en promenad och läsa några sidor i min pocketbok innan. Jag såg ändå fram emot att delta i detta, efter att ha varit med och konfirmerat kanske 200 ungdomar i Sverige i Knivsta, på Helsjön och i Kristianstad. På fotot ovan syns trumpetorkestern som spelade till processionen in och ut ur katedralen och här nedan hör ni hur hur kören sjöng när Sarah kom hem till sitt hem efteråt:

Gudstjänsten bestod inte så mycket av konfirmandernas redovisning och deltagande – totalt var där mer än hundra konfirmander i åldrarna 9-20 år – som av prästernas predikande (1-2 timmar), bedjande och bibelläsande. Eftersom biskop Steven Munga var på resa i Dar Es-Salaam var det kontraktprosten Ngugi som ledde hela gudstjänsten, tillsammans med kanske femton ytterligare präster. Bara förbönen för alla konfirmander (vars namn lästes upp i lag om 5-6 personer) tog 1,5 timme. Under detta moment sjöng de 5-6 olika körerna från sina olika bänkar i kyrkan och församlingsborna lyssnade, bad eller halvsov. Ungefär som en vanlig söndag. Konfirmanderna fick i allafall sjunga en sång på egen hand, här hör ni en liten snutt och ser hur konfirmanderna gick in i procession:

När gudstjänsten var slut var vi lite förvirrade: vi hade ingen adress till festen och hade ju inte träffat konfirmand Sarah innan. Så vi fick förlita oss på att de skulle hitta oss – och sagt och gjort. Vi fick skjuts hem till familjen Ngugi i första körningen och klockan var då tre på eftermiddagen. Och vi var såklart hungiga! Festen började med allmänt mingel och lite dans av kören från Magamba. Läsk i glasflaskor blev utdelade till gästerna och vi pratade med några trevliga nunnor från förskolan Upendo, i Lushoto-trakten. En av de hade studerat i Danmark, lustigt! Och precis som på Anneth Mungas födelsedagskalas serverades tårtan före huvudrätten med ceremonin ”Kukata keki”, där huvudpersonen får dela ut små tårtbitar till hedersgästerna. Denna dag var vi även bland dessa: Friends from Sweden and Germany. Kul! Här ser ni kyrkan invändigt och hör trumpetorkesterns låt ”Mambo sawa sawa”:

Det som liknar en svensk och tanzaniansk konfirmation är folksamlingen med vänner, familj och släkt efteråt. Fotografering, presenter och kramar. Men lite mer färgglatt, inte sant? Nu ser vi fram emot att se hur julen firas i Lushoto och Irente. /Kattis

Igår föddes en kalv på Irente Children’s Home. Sara – som jobbar på barnhemmet och förser oss med lunch och varmvatten – hade ropat på mig för att komma och titta. Tyvärr hade jag inte hört hennes rop och missade det hela. Men imorse hörde jag kalven “mua”. Kanske den var hungrig? När jag blivit frisk(are) från min sega förkylning kanske jag tar mig en tur ner för backen och kollar in den. Mjölken som barnen på barnhemmet dricker kommer från de egna korna. 2-4 liter mjölk varje morgon, rapporterar tjejerna under morgonsamlingarna att de har mjölkat.

Det är fint att ha fått bli en del av det kollektiva livet här på Irente. Genom våra praktikplatser, på gudstjänster och på ceremonier vi varit på, har vi träffat väldigt mycket folk. I fredags, när jag inte varit på jobbet på två dar, så kom flera personer till mig och sa “I miss you”. Det värmer om hjärtat! Att det faktiskt spelar roll om jag är där eller inte.

Två av de tjejer jag har fått god kontakt med på Irente Children’s Home är Anna och Pauliner. På det övre fotot står Anna och rensar vitlök. Mycket av maten som äts på barnhemmet är egenodlat. På det fotet här intill har Pauliner precis skrivit ner texten till två sånger åt mig. En så glad tjej! Jag försöker att lära mig sångerna jag hör. Det vanligaste, om man inte är tyst när man stryker, tvättar barnens kläder, städar etc, är att man sjunger. Ensam eller tillsammans med någon annan. Det tycker jag är härligt!

På examensceremonierna och på familjegudstjänsten på Mikaelidagen ackompanjerades sången av enkla rörelser. Ibland har det funnits ett samspel i sången mellan en försångare och kören som svarar. Här kommer ett nedslag av det vi fått ta del av i form av några filmklipp.

Allt gott!

/Kattis