Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är så felfri som jag. Sången av Ewert Ljusberg från ett amerikanskt original är väldigt rolig. Men det är egentligen ganska påfrestande med människor som saknar självinsikt. Särskilt när de ger tips och råd åt sin omgivning.

Det finns en bisarr och dråplig historia om en hjälpsam person som upptäckt och vill ta bort en liten flisa i ögat hos en annan, men som inte själv märkt den uppseendeväckande bjälken som sticker ut ur sitt eget öga. Det är en liknelse av Jesus som jag alltid har gillat, men länge förstod jag inte varför den handlade just om ögat. Kunde det inte lika gärna ha varit en flisa eller en bjälke i fingret?

Men det är ju ögonen vi ser med. Genom dem ser vi på livet, och allt handlar om vilket perspektiv vi ser med. Problemet är bara att vi är så vana vid vårt eget perspektiv att vi inte så lätt märker dess brister. Det är irriterande och nästan kränkande när någon har synpunkter på oss. Men vi har svårt att förstå varför någon reagerar så negativt när vi bara säger som det är. Varför är folk så överkänsliga? Varför skall just jag råka ut för alla idioter som finns?

Självinsikt

Inte brukar vi vara särskilt tacksamma och glada för alla som vill rätta till våra fel? Snarare kommer autoreflexen då vi går i försvar: Skall du säga!

Vi saknar nog alla självinsikt mer eller mindre! Och även om vi tillsammans borde kunna se mer och hjälpas åt, så verkar det som om Jesus inte rekommenderar det. Kan väl en blind leda en blind, ramlar inte båda i gropen? I stället talar han om barmhärtighet och om att inte döma.

Inte bättre utan regler

Så här under fotbollshögtider kan man ju fundera på hur det skulle bli om man tillämpade detta genom att avskaffa domarna. Men fotbollen skulle knappast bli bättre utan regler eller domare, även om publiken ofta är missnöjd med hur domsluten missgynnar den sida man hejar på.

En annan sak är hur vi dömer Suarez eller Zuñiga för deras respektive agerande på plan. Den ene blev avstängd och allmänt uthängd för att bita en motståndare, medan den andra bara fick en frispark emot sig för att knäat ned en motspelare och skadat hans ryggkotor. Helt rätt enligt vissa, och totalt galet enligt andra.

Eller vems perspektiv intar vi när våldet trappas upp mellan Israel och Gaza. Ser vi främst på den israeliska statens övervåld eller på terrorismen hos Hamas? Och hur ser det ut i mina egna närmaste relationer, särskilt när det uppstår konflikter?

Barmhärtig, inte hämdlysten

Listan med exempel kan göras lång om hur vi dömer med olika mått och mallar och kommer fram till diametralt olika slutsatser. Vi kan debattera hur länge som helst vem det var som började, vem som är offer eller förövare, vem som har rätt att ge igen. Min är hämnden, säger Herren. Detta är ett oerhört missuppfattat bibelcitat, som inte alls handlar om att Gud är hämndlysten.

Poängen är att ingen människa är felfri och att vi alltid låter våra egna intressen fördunkla omdömet och förvränga perspektivet. Därför bör vi helt avstå från hämnd och dömande attityder. Det är lättare att vara ödmjuk när vi inser att ingen är felfri. Det är den bästa utgångspunkten för att finna vägar till en bra relation.

Var barmhärtig, så som er Fader är barmhärtig… Frikänn, så skall ni bli frikända.