Rapporterna som sköljer över oss om tillståndet i vårt land speglar ett samhälle som glider isär. Rapporterna om barnfattigdom visar att de barn och de familjer som har det bra ekonomiskt har fått det bättre, ofta mycket bättre men inte de som har det sämre.

Partier med rasistiska åsikter går framåt och säger att en begränsad invandring löser alla problem, även om all forskning visar att det inte stämmer. Vart är vi på väg? Vilket är vårt ansvar? Det är inga enkla frågor och det finns inga enkla lösningar. Men vart är vi på väg. De som har får allt mer. De som inte har halkar efter.

Vi behöver alla ställa oss frågan: Vilket samhälle vill vi ha? Vart vill vi vara på väg?

När jag läser evangelierna ser jag hur Jesus är kritisk till dem som har makten, men öppen mot dem som har hamnat på skuggsidan. Han mötte människor på ett enkelt och självklart sätt och såg alla. Också de som av olika anledningar kände sig utanför och inte tyckte sig passa in.

Han mötte dem där de var och såg till hela människan, inte bara en människas andliga behov. Vi vill också efter bästa förmåga göra som han. Se till hela människan och varje människas behov av stöd, mening, omsorg, hjälp.

Också den som inte delar kristen tro i till alla delar kan bli imponerad av hans engagemang, hans öppenhet och hans omsorg om de små och svaga. Den som vill ta honom på allvar måste se att den utmaning han ger gäller livet i dess helhet, inte bara en slags isolerad andlig sektor.

Jesus är väldigt tydlig och klar. Mitt liv är och ska vara ett liv inte bara för mig själv och de mina utan också för andra. Det handlar om att aktivt ta del i livet och att underlätta det för andra, inte minst för den som är ensam, sjuk, ledsen, utanför.

Livet handlar om hur vi behandlar varandra, alltifrån omsorgen om dem som finns nära oss till engagemang för dem som far illa på andra håll. Det gäller barn som far illa, men också den fattiga kvinnan som tigger utanför affären och de som tvingas fly för sina liv i krig och konfliktområden. Alla kan inte göra allt, men var och en kan göra något.

Vart är vi på väg? Det är en viktig fråga hos oss. Göteborg är en segregerad stad, Backa är en segregerad stadsdel. Hos oss finns de som har det bra, men också de som inte har det bra och allt däremellan.

Backa församling vill vara en röst som hörs i det samtal som ständigt behöver pågå om vart vi är på väg. Vi vill vara en församling som är öppen och välkomnande, med låga trösklar och en varm atmosfär. Det skall vara lätt att komma in och man ska få känna sig hemma.

Jag menar inte att allt är bra och perfekt i vår församling, men samtalet är nödvändigt. Vi är beredda att ta ansvar för våra brister. Vi tar gärna emot hjälp att se och upptäcka det, om vi har blivit hemmablinda. Vill du vara med i samtalet. Vart vill du att samhället och vart vill du att Backa församling ska vara på väg? Hör gärna av dig till dig till mig på min mail leif.dahlin@svenskakyrkan.se.