På vägen ner hem från midsommarfirandet åkte vi och hälsade på min systerdotter och hennes fina fru. Jag och min systers döttrar är jämngamla så de har alltid varit som mina systrar. Älskar dem så ofantligt mycket.

Det var helt underbart att hälsa på. Framförallt nu när vi inte ses så ofta. Men denna gång var det alldeles, alldeles extra underbart… De har nämligen fått tvillingar! Två helt underbara nya människor har kommit till vår jord som dessutom har visat sig vara två väldigt starka flickor med en livsvilja och envishet. De föddes tre månader för tidigt och har under hela denna tid legat på sjukhus. Men idag är första dagen de får komma hem. Välkommen hem tjejer! För varje dag som gått, har de ätit, vuxit, och funnits där för varandra. Mitt hjärta brast nästan av glädje när jag fick hålla dem. Deras små ljud, andetag, doft och ansiktsmimik kan för en sekund få hela Antarktis att smälta direkt.

Älskade små barn. ”Gammelmoster” älskar er så!
Tackar Gud varje dag!

 Har ni sett ”Mia på Grötö”? Bara älskar Mia Skäringer! Denna midsommar liksom förra var jag lite som henne, fast ”Bernice på Gräsö.” Fast utan några gäster, här var det jag som var gäst. Det var visst inte så många gemensamma nämnare mer än den där ön. Kan dock identifiera mig med henne på så många andra plan. Men det är ett helt annat inlägg…

Jag, Alexander och fyra vänner åkte torsdag eftermiddag till Gräsö som ligger norr om Uppsala för att sedan ta oss ytterligare till en ö som heter Hamningbådan. (Där en av mina vänners pojkvän med familj huserar när väder och vind tillåter och andan faller på.) Där bor man mysigt och vackert, men utan rinnande vatten mm. Nu har det dock installerats lite solcellslampor så en och annan liten lampa kan man nu tända. Vill man pudra näsan, ja då besöker man närmaste gran eller mulltoa.

Men vill man ha ett riktigt traditionellt midsommarfirande, ja då är det värt det. Även om det är ca 76 mil enkel resa. Nu saknar jag morgon och kvällsdoppen i havet och bastubad med utsikt över solnedgången. Färsk fisk (DIREKT upphämtad ur havet, och tillagad kort därefter.) Ingen tv och massor av umgänge. Det är livet! Ibland tror jag att vi måste påminna oss själva om vad som är viktigt. Vad som kan vänta och vad som faktiskt måste prioriteras. Att bara få ligga på en varm stenklippa och göra ingenting, inget mer än att blunda, lyssna på fågelkvitter och brusande hav är för mig som en lovsång till Gud inombords. Då strömmar tacksamheten och förundran över livet i mig. Då är det härligt att leva. Hela skapelsen blir så mycket vackrare när Gud får vara med och prisas. Jag är ingenting utan Gud. Inte ett enda andetag skulle jag vilja ta utan att veta att jag andas genom Gud och Gud i mig.

Nu är det nya tag på jobb. Oj klockan är visst 19.25 redan(!) borde nog gå hem och hjälpa till med packning inför flytten.

Dopsamtalet hos dopfamiljen vars barn jag snart ska döpas gick bra. De vill fortfarande döpa sitt barn. Efter en dryg timme vid köksbordet kände de sig nog rätt nöjda men kanske också glada över att jag körde. Det var jätte trevligt och kändes avslappnat. Så mysigt det är med bebisar. Mitt första dopbarn. I kväll körde jag ner till Lund för att packa ihop lite inför helgens bravader. Men först körde jag hem till Elinn och Fredrik på en god bit mat. Elinn och jag delar samma halvbror och har de senaste åren fått fin kontakt. För ca 7 år sedan hade vi aldrig träffats. Fredrik och jag flyttade till samma ”korridor” 2006 då vi även började att läsa samma program på universitetet. Många år och många minnen senare… Elinn är nu diakon och Fredrik Församlingspedagog. Är så glad för dem! Somliga människor man har i sitt liv önskar man att man träffade oftare. Elinn och Fredrik är just två av dem.

Nu är det skönt att bara ligga och slappa på soffan framför en film. #egentid. Passar på att njuta. Snart måste lägenheten säljas. Kommer sakna min lilla ”dockhuslägenhet.”

Har ni möjlighet att köpa TA idag så finns där ett reportage om mig. Tyvärr finns det ingen länk att lägga upp. Men ska försöka lägga upp bilder från reportaget när jag fått hem ett ex med posten.

Hoppas ni har en fin dag alla. Älskar att sommaren har kommit. Längtar efter att få njuta av sommaren på riktigt. Men försöker ta vara på stunderna som ges. Till midsommar får ni följa mig och mina vänner på en ö utan faciliteter. Jag lovar att man är tacksam för mycket när man kommer hem. Men härligt är det. Snart flyttar vi till en fyra i Sölvesborg. Ett rum får bli walk in closet, kanske inte så lyxigt som Carries in SATC men dock. Nu är det bara det tråkiga kvar… – själva flytten! Imorgon har jag mitt allra första dopsamtal. – Spännande. Hoppas de fortfarande vill döpa barnet efter mitt besök…

Idag har jag haft min första högmässa i Ivetofta kyrka. Nu känns det på riktigt. Jag har fått stå på egna ben… På egna ben, men dock med två ben färre än tänkt. Men det löste sig, har man tillräckligt bra handledning – vilket jag har, och goda medarbetare runt omkring sig, så går det mesta vägen. Äntligen har jag lett min första högmässa. Tredje söndagen efter trefaldighet. Med temat ”Förlorad och återfunnen” I dagens episteltext står det: ”Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek…” Barmhärtig översätts ofta med ordet ”Kärlek” på hebreiska. Gud som är rik på barmhärtighet/kärlek älskar oss. Vi blir frälsta av nåd, inte på grund av prestationer. Dagens evangelieläsning handlade om ”tanten” som tappat slanten. – Hon säger; ”Gläd er med mig” till sina väninnor när hon hittat myntet. En metafor för att Jesus också söker oss, med ljus och lykta för att han vill att vi ska vara honom nära. Ibland känner  vi oss borttappade och går vilse i livet, då får vi minnas att Jesus inte släpper taget, han vill något med våra liv. Och gläder sig när vi vill vara en av hans lärjungar. ”Av nåd är vi frälsta genom tron, inte av oss själva…”

Efter gudstjänsten visade jag min älskade vän Siri (numera också kollega, som kommit för att lyssna på mig) min nya hemstad Sölvesborg. Eller ja, vi gick några rundor innan vi hittade till centrum. Siri sa vi kanske skulle följa flaggorna… Sölvesborg verkar ha lite förkärlek för vimplar, men det är rätt så festligt. Vi skulle hitta ett fik, tydligen inte helt lätt en söndag. Men vi gick förbi en jätte fin butik (Smaralda) med super fina kläder, smycken, heminredning mm. Tydligen hade de också ett café, vilket också var jätte gulligt även det. Väldigt oväntat dock. Fick gå igenom hela butiken för att komma dit, men då var vi mätta och glada för att shoppa lite på vägen ut. (Smart affärsidé)

Nu blir det en gudstjänst till klockan 18. Denna gång i Gualövs kyrka.

Länk till när jag pratar i Radio

Pratar i Radio Kristianstad P4 ”Hallå Skåne” Var riktigt kul! Vill man inte lyssna på hela programmet kommer jag in när det är 44 min kvar av programmet.

Lyssnar ni på radio? Om inte så börja nu! Slå på ”Hallå Skåne” på Radio Kristianstad Ungefär klockan 17.00 hör ni mig prata om mitt blivande år som präst. Välkomna att lyssna. Så sätt på kaffe och ta med vad du nu lyssnar på radio i ut i det gröna.

Första dagen på jobbet! Så roligt. Fick behärska mig för att inte skrika ut min glädje som Ronja Rövardotter skriker in våren. Trött har jag dock också varit, hur ska detta gå? Efter en arbetsdag, 8 timmar senare. Längtar redan lite till pensionen. Haha, nej då, det ska nog gå bra. Behöver skolas in lite bara. Tänk att det redan finns dopblanketter med barn som jag ska döpa som väntar på mig. Är så lycklig att jag nästan spricker. Kände mig så välkommen av alla. Det känns dock fortfarande lite overkligt. Tjänstetelefon och dator.(!) Sitter vid skrivbordet och får nästan känslan av att jag ”leker” präst. Men nix, det är på riktigt. Min handledare Pia Wiktors är toppen! Idag tittade vi lite på söndagens gudstjänster som ju blir mina första i denna församling som präst. Då är ALLA välkomna!

Vad vore väl en bal på slottet? Det kvittar, för studentbalerna är över nu.  Men en biskopsmiddag i biskopshuset iförd min alldeles nya och fina kaftan var alldeles, alldeles underbar. Prästvigningsdagen dagen efter, den 9/6 var en dag som jag alltid kommer att bära med mig i mitt hjärta. Tack Gud och tack till de som redan gått före mig i livet som präster, vilka för mig är förebilder att se upp till och som också delar den 9/6 som sin prästvigningsdag. Detta gör både professor Jesper Svartvik och min konfirmandpräst Per Kristiansson. Somliga kallar sådant för slump, men ”slump” är ett uttryck Gud hittat på för att roa sig åt och med människan.

Dagen efter prästvigningen åkte jag och Alexander till Trelleborg. Blev intervjuad av Trelleborgs allehanda och passade på att ta lite egna bilder när vi ändå stod och väntade på journalisten.