På den sista refrängen eller?

Kommentarer

2 svar till ”På den sista refrängen eller?”

1. 

   Stefan

   16 april, 2014

   Hej!
   Vet att det mest förekommer vid större händelser. Men ser du det som positivt att man knäfaller till altaret även anners. Är det nåt som du som präst kan rekomendera mig att göra. Det är en rätt stor gest. Vissa kanske ser det som överdrivet.

   Svara
   1. 

      bernice

      16 april, 2014

      Hej Stefan,
      Tack för din fråga! Jag tycker verkligen inte att det är en överdriven gest. Tycker inte att du ska bry dig om vad andra anser om saken, även om jag förstår att det inte alltid är det enklaste. Jag skulle råda dig att göra precis det ditt hjärta känner för att göra, och är det att knäfalla ska du definitivt göra det. Så länge man vet varför man gör det ena eller det andra och inte gör något eller låter bli att göra något för andras skull eller för att ”passa in.” Att knäfalla är just som du säger, en stor gest för oss människor. Därför kan det kännas så skönt att göra det i bemärkelsen att underkasta sig Gud. Då menar jag inte att känna fruktan (i betydelsen skräck eller rädsla inför Gud) utan snarare en vilja att lägga vårt liv och vår bön i Guds händer. Att knäfalla eller niga mm är att visa sin vördnad (vilket fruktan iofs också kan betyda.) En kärleksgest skulle man också kunna säga. Stefan, man måste testa saker för att veta om det är ”jag,” alltså naturligt för mig i gudstjänsten. Sen finns det inget som säger att man alltid måste göra på ett visst sätt, kom ihåg att det inte finns några ”rätta” sätt. Gud vet vad du känner och älskar Dig för den Du är, så det ska kännas bekvämt för dig!

      Lycka till och ta hand om dig.
      Allt gott till dig!
      Varma hälsningar Bernice

      Svara