![\"baddaren\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/bernice\/files\/2016\/09\/baddaren.jpg\")
<\/a><\/p>\nI mitt arbete h\u00f6r jag m\u00e5nga livsber\u00e4ttelser. M\u00e5nga av dessa ber\u00e4ttelser skulle kunna bli till tjocka b\u00f6cker. Vi trampar vatten och f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e4nga oss kvar. Ofta f\u00f6rundras jag \u00f6ver hur mycket en m\u00e4nniska kan orka. Alla har sin ber\u00e4ttelse och varje ber\u00e4ttelse \u00e4r unik. Det ena kapitlet \u00e4r inte det andra likt. Det h\u00e4r med att v\u00e4nda blad, som kungen sa\u2026 Varje dag v\u00e4nder vi blad. Gud skriver v\u00e5rt namn i livets bok, men slutar inte d\u00e4r. Vi \u00e4r inte bara en anteckning. Vi \u00e4r aldrig ensamma. \u201dHan ger mig ny kraft och leder mig p\u00e5 r\u00e4tta v\u00e4gar\u2026\u201d<\/p>\n
Just nu kretsar min och min blivande mans v\u00e4rd om att f\u00e5 barn. L\u00e5ngtifr\u00e5n alla f\u00f6runnat. M\u00e5nga har vandrat den v\u00e4gen innan oss. Varf\u00f6r blir det inget? Vad \u00e4r det f\u00f6r fel p\u00e5 oss? Hur l\u00e4nge ska man orka? Livet runtomkring blir suddigt. Man b\u00f6rjar f\u00e5 tunnelseende. Allt kretsar kring den stora l\u00e4ngtan. Barn.<\/p>\n
Jag l\u00e4ser ur Med evig k\u00e4rlek<\/em>: \u201dGud kan vara v\u00e4ldigt tydlig n\u00e4r han vill. Ge liv till f\u00f6rtorkade benknotor, det kan bara Gud. Det Gud gjorde d\u00e5, kan han ocks\u00e5 g\u00f6ra idag. De f\u00f6rtorkade benen kan bli en symbol f\u00f6r allt det som verkar d\u00f6tt. Finns det n\u00e5got i ditt liv som k\u00e4nns hoppl\u00f6st och oinspirerande? N\u00e5got som du l\u00e4ngtar efter att f\u00e5 k\u00e4nna hur det fylls av Guds n\u00e4rvaro, av liv. Kan Gud ge liv till en benknota, kan han sannerligen g\u00f6ra samma sak med dig.\u201d<\/p>\n Jag vet inte om jag ska ta det som ett h\u00e5n eller hopp. Men beslutar mig f\u00f6r att v\u00e4lja det sistn\u00e4mnda.<\/p>\n Be st\u00e4ndigt st\u00e5r det i bibeln. Jag finner mig sj\u00e4lv i kyrkan om kv\u00e4llen, t\u00e5rarna rinner ner f\u00f6r mina kinder n\u00e4r jag ensam g\u00e5r in i den m\u00f6rka tomma kyrkan. Men jag k\u00e4nner mig inte ensam. Jag har l\u00e4ngtat. L\u00e4ngtat till Gud. Ibland l\u00e4ngtar jag efter Gud s\u00e5 fruktansv\u00e4rt mycket. Det l\u00e5ter kanske konstigt n\u00e4r jag jobbar som pr\u00e4st i Svenska kyrkan. Kanske \u00e4r det samma sak f\u00f6r en kock eller konstn\u00e4r. Att l\u00e4ngta efter det som en g\u00e5ng var det man levde f\u00f6r, men som ibland tycks bli till vardagsmat. Men jag \u00e4r inte r\u00e4dd f\u00f6r den l\u00e4ngtan. Inte l\u00e4ngre. Innan skr\u00e4mde den mig. Betyder det att jag kommit bort fr\u00e5n Gud? Nu t\u00e4nker jag att det betyder att jag \u00e4r n\u00e4rmre, men den p\u00e5minner mig om att st\u00e4ndigt komma tillbaka till k\u00e4llan. K\u00e4llan som ger mig liv.<\/p>\n Kanske \u00e4r det samma sak med v\u00e5r l\u00e4ngtan efter barn. Min r\u00e4dsla kan omv\u00e4ndas till b\u00f6n. Inte bara f\u00f6r mig utan en b\u00f6n f\u00f6r alla som l\u00e4ngtar. Kanske n\u00e5got som verkade hoppl\u00f6st kan l\u00f6sa sig \u00e4nd\u00e5 fast p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n det jag f\u00f6rst t\u00e4nkt mig\u2026 Gud griper inte alltid in p\u00e5 det s\u00e4tt jag vill. Men lyssnar, st\u00f6der och b\u00e4r. Vad mer kan jag beg\u00e4ra?<\/p>\n Jag lyssnar p\u00e5 l\u00e5ten \u201dStr\u00f6 lite socker p\u00e5 mig\u201d av Timbuktu eftersom en medarbetare denna lunch sa: \u201dIbland \u00f6nskar jag bara att n\u00e5gon s\u00e5g mig och str\u00f6dde lite socker p\u00e5 mig.<\/p>\n Gud str\u00f6 lite socker p\u00e5 oss s\u00e5 att vi slutar koka kaffe p\u00e5 vattenytan och g\u00e5r fr\u00e5n baddaren till simborgarm\u00e4rket.<\/p>\n