{"id":1570,"date":"2016-12-23T17:01:14","date_gmt":"2016-12-23T16:01:14","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/bernice\/?p=1570"},"modified":"2016-12-23T18:12:57","modified_gmt":"2016-12-23T17:12:57","slug":"ett-sprucket-men-ett-hoppfullt-halleluja","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/bernice\/2016\/12\/23\/ett-sprucket-men-ett-hoppfullt-halleluja\/","title":{"rendered":"Ett sprucket men ett hoppfullt halleluja"},"content":{"rendered":"

Det \u00e4r n\u00e5got romantiskt och visst \u00f6ver julnatten. Allt k\u00e4nns idylliskt och aningen rosaskimrande. Ett barn \u00e4r f\u00f6tt p\u00e5 denna jord…<\/p>\n

Kyrkb\u00e4nkarna \u00e4r fulla, stearinljusen t\u00e4nda och st\u00e4mningen \u00e4r h\u00f6g. M\u00e4nniskor samlas mitt i natten, ett lugn infinner sig som en helande kraft och gemenskapen k\u00e4nns n\u00e4stintill magisk. Som om vi tillsammans kunde g\u00f6ra under i v\u00e5r v\u00e4rd just h\u00e4r och nu.<\/p>\n

N\u00e5gra dagar innan jul fick vi reda p\u00e5 att vi inte kan f\u00e5 barn p\u00e5 \u201dnaturlig\u201d v\u00e4g. Ikl\u00e4dda gr\u00f6na rockar och m\u00f6ssor stod jag bredvid britsen, klappade en svettig panna och f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla modet uppe. F\u00f6r varje prov som togs och som synades i rummet bredvid med mikroskop, kom en kvinna med h\u00f6k\u00f6gon tillbaka och skakade p\u00e5 huvudet med ledsam min. L\u00e4karen s\u00e5g \u00e4nnu mer sammanbiten och koncentrerad ut, som\u00a0om han k\u00e4nde v\u00e5r sorg\u00a0och d\u00e4rf\u00f6r inte ville ge\u00a0upp.\u00a0Tyst bad jag till Gud varje g\u00e5ng\u00a0samma kvinna\u00a0gick ut med ett nytt prov fr\u00e5n operationsrummet som skulle synas.\u00a0\u00c5terigen kom hon tillbaka med samma ledsamma ansiktisuttryck och den d\u00e4r skakningen p\u00e5 huvudet som skar i br\u00f6stet.<\/p>\n

Nu \u00e4r det lille julafton och jag sitter h\u00e4r och ska f\u00f6rs\u00f6ka skriva predikningar till morgondagens gudstj\u00e4nster. Till Maria och Josef kom inte \u00e4ngeln med ett skakande huvud, utan med ett gl\u00e4djebud.<\/p>\n

\"jesusbarnet\"<\/a><\/p>\n

H\u00e4r sitter jag och \u00e4r avundsjuk p\u00e5 Maria och Josef\u2026 \u00c4r det verkligen okej att vara t\u00e4nker jag? K\u00e4nslorna stormar inombords, och livet k\u00e4nns lite or\u00e4ttvist och hoppl\u00f6st. Samtidigt som det ocks\u00e5 k\u00e4nns hoppfullt. \u00a0\u2013 Det \u00e4r fortfarande n\u00e5got visst \u00f6ver julnatten. Och om sanningen ska fram s\u00e5 var det inte idylliskt och rosaskimrande f\u00f6r Josef och Maria heller. Julnattens m\u00e4nniskor var inte beskyddade fr\u00e5n m\u00f6rkret och livets kamp. De visste, liksom m\u00e5nga idag hur det \u00e4r att leva p\u00e5 flykt eller hur det \u00e4r att leva som heml\u00f6s, eller hur det \u00e4r att f\u00e5 ett barn som man inte vet hur man ska kunna beskydda.<\/p>\n

Att jaga och j\u00e4kta \u00e4r inte meningen med livet. Varken efter den perfekta julen eller efter det perfekta livet. Stanna ist\u00e4llet upp och f\u00f6rs\u00f6k att ge dig sj\u00e4lv lite sinnesro. Det \u201dnormala\u201d och det \u201dperfekta\u201d finns inte.<\/p>\n

Gud kom till oss –\u00a0i ett vanligt stall, en vanlig natt och inget blev som vanligt igen. Gud blev ett med oss.<\/p>\n

Vi \u00e4r inte ensamma p\u00e5 v\u00e5r vandring genom livet. Livets m\u00f6rker, utsatthet och sorg kommer vi inte undan. Men Gud \u00f6vervinner allt detta med sitt ljus. Julen \u00e4r \u00e4nd\u00e5 den tid som med sin gl\u00e4dje och ljus omringar oss alla. Hur v\u00e5ra liv \u00e4n m\u00e5 se ut. Gud \u00e4r inte l\u00e5ngt borta fr\u00e5n n\u00e5gon av oss. Jag \u00e4r f\u00f6rvissad \u00f6ver att n\u00e4r m\u00f6rkret k\u00e4nns djupare \u00e4n n\u00e5gonsin desto mer kraftfullt \u00e4r ocks\u00e5\u00a0ljuset.<\/p>\n

Jag \u00f6nskar er alla en God och v\u00e4lsignad jul. Var r\u00e4dda om er!<\/p>\n

Just nu g\u00e5r denna l\u00e5t varm i lurarna…<\/p>\n