Håll mitt hjärta


Dagens predikan i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle handlade om att vara rik inför Gud och hel som människa i kontrast till att vara fångad av jakten på pengar och ägodelar. När jag förberedde den gick mina tankar till en känd sång:

Håll mitt hjärta Håll min själ
Lägg mitt huvud I ditt knä
Säg att du menar
och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ

Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ

Håll mitt hjärta Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta Håll min själ
Håll min själ

Orden är Björn Skifs i den sång som låg 142 veckor på svensktoppen åren 2003 – 2006. Det är en suggestiv kärlekssång som berörde många. Hur är det med mitt hjärta? Vi behöver bejaka vår längtan efter mer än pengar och prylar, efter att bli hela människor, efter något som varar och bär ett hopp.

Den som har fått mycket vill gärna ha mer. När det väl egentligen borde vara så att den som fått mycket kan ge mycket. Och det är inte bara den rike som kan bli inkrökt i sig själv av pengar och ägodelar. Även den som har litet kan bli helt uppslukad av att kapa åt sig mer, när han eller hon kommit över existensminimum. Det avgörande är var vårt hjärta är förankrat. Det är också viktigt hur vi använder alla våra resurser: personligt, i samhället och på den jord vi delar.

Jag tror att varje människa längtar efter livsmening, fördjupat livsinnehåll och hopp. Och ändå är vi så benägna att bli konsumtionsvarelser istället för relationsmänniskor. Kanske är det så att den ohejdade konsumtionen av varor, tjänster och relationer beror på rädsla. Det vi vet är att livet på jorden tar slut. Ett förhållningssätt är att suga ut mesta möjliga ur det som finns och den korta tid vi har till vårt förfogande. Men vi vet ju inget om hur länge det varar. Det vi vet är att vi inte kan ta med oss något av det vi samlat ihop. Meningslösheten jagar oss, och den tomhet som återstår till sist driver på oss i förväg.

Jesus identifierade sig med den utsatta människan. Där finns Guds hjärta och så bör det vara med vårt hjärta.  Jesus var rik inför Gud genom att dela våra livsvillkor och möta våra behov. Vägen till Guds hjärta står öppen därför att han inte styrdes av habegäret utan av den gudomliga kärleken. Han var en hel människa. Det han åstadkom hade inte bara värde för stunden.

Rädslan försvinner och hjärtat blir varmt och pulserande när Gud håller det. Att öppna sitt hjärta för Gud innebär att ta emot och ge vidare. Det som då återstår till sist är inte tomhet utan en kärlek som bär oss till Gud och våra medmänniskor till en framtid och ett hopp.

Sången blir för mig till en bön:

Håll mitt hjärta, håll min själ, läk mina sår, gör mig hel. Amen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.