Med Luther till en nådig Gud


 

Deltagarna i Torgau 20 okt
Deltagarna i Torgau 20 oktober
 Tillsammans med studenter från Uppsala stift har jag varit på resa i Luthers fotspår i Tyskland. Jag tror att den varit givande för oss alla. För mig personligen kändes det bra att åter reflektera över Luthers andliga resa och dess relevans, så här fyra år före reformationsjubiléet 2017.

I Sverige sprids flera bilder av Luther som inte har något eller bara litet med Luther att göra. Den mest kända är att Luther ”sitter på axeln” och tynger ner oss med överkrav att vi ska vara duktiga och sköta oss. Den bilden har kanske främst uppkommit genom att vår kyrka under århundraden varit en del av överheten i samhället med uppgift att fostra goda kristna och ansvarsfulla medborgare. Hus- och konfirmationsförhör har då inte alltid lämnat spår av en nådig Gud.  Kanske beror den kravfyllda bilden också på att kyrkan tidvis förkunnat människans behov av syndabekännelse så kraftfullt att många inte kunnat ta till sig förlåtelsen och leva som förlåtna syndare.

Luther skulle vara bestört om han visste om den kravfyllda bilden. Han personliga trauma var ju att han som munk dignade under kraven på allt som han skulle prestera för att få nåd inför Gud. Han bar alldeles för stora krav på sina axlar. När han började studera Nya testamentet och särskilt Romarbrevet gjorde han den stora upptäckt som ändrade allt för honom: det är genom Guds handlande i Kristus räddningen sker, inte genom egna prestationer. Gud skänker frälsning av nåd, och människan tar emot den genom tron på Kristus. Hennes relation till Gud återupprättas, Gud gör henne rättfärdig. Luther blev fri från andliga och sociala överkrav när perspektivet flyttades från honom själv till Gud. Evangeliet berättar om en nådig Gud som av kärlek förbarmar sig över oss.

 

Luther själv talade till oss med kraft
Luther själv talade till oss med kraft

Det har sagts att Luthers fråga efter en nådig Gud hör hemma i reformationstiden, då sjukdomar härjade, döden var ett reellt hot och fokus i kyrkan låg på botgöring och meritering för att få träda in i det eviga livet efter ett kort jordeliv. Vår tids fråga skulle vara mer grundläggande: hur finner jag överhuvudtaget Gud? Jag är inte säker på att den analysen är riktig. Bådafrågorna är nog levande i vår tid. Luthers fråga är väl alltid aktuell med tanke på all ondska, brustenhet, synd och hot mot vår överlevnad. I en individualistisk, narcissistisk och människocentrerad kultur finns det all anledning att gå med Luther för att ta till sig att nåd, frigörelse och framtidshopp flödar fram ur Guds handlande med oss i Kristus.

För Luther blev Guds handlande och löften allt viktigare. Så fick han också ett nytt perspektiv på sig själv som människa. Han insåg att han var indragen i Guds kamp mot det onda.Kyrkan måste alltid reformeras. Det sker när vi med Luther går till källorna och hämtar kraft. Gör vi det?

Luther har inget på axeln att göra. Han har ett annat ärende till oss. Det inser vi nog när vi ber denna bön med Luther om vår kallelse i arbete och vardag:

Käre Fader, ge att vi omsorgsfullt sköter vårt arbete och tar på allvar vårt ansvar för varandras liv och välfärd. Men hjälp oss också att inte fästa våra hjärtan vid de jordiska tingen, utan lär oss att njuta dem och använda dem med hjärtan, som alltid i tacksamhet är upplyfta till dig. Befria oss, käre Gud, både från den själviska lättjan och från de överdrivna omsorgerna, ja, från allt som inte går ihop med din vilja. Vi behöver ju inte bekymra oss. Av dig beror allt. Du vet fullständigt vad vi behöver. Ge oss det av nåd. Genom Jesus Kristus. Amen

En kommentar

Andreas Holmberg säger
21 oktober 2013 – 08:29

Det här var ju riktigt bra! En liten uppvärmning inför reformationsjubiléet 2017 kanske? Helt sant att problemet hur vi ska finna en nådig Gud alltid är aktuellt - och det egentligen alldeles oavsett om vi upplever att det är ett problem eller inte. Det är väl egentligen lagens uppgift att väcka frågan - och evangeliets att besvara den.

Bra skrivet också om falska Luther-bilder. Till de värsta (inte minst inför 2017) hör den att det på något vis vore särskilt "lutherskt" eller reformatioriskt att ändra på läran lite hipp som happ. Reformationen ville ju gå "ad fontes"och just re-formera=åter-forma, inte införa några nya läror. Jfr http://www.psalmboken.blogspot.se/search/label/Bli%20kvar%20hos%20oss%20o%20Jesus%20Krist

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.