Himlen är här


Idag invigdes den helt unika utställningen ”Himlen är här” i Uppsala domkyrka med klippning av band framför ett altarskåp från Tensta kyrka, kyrkosång, tal och mingel i ärkebiskopens trädgård. En verklig mötesplats för alla kulturintresserade och engagerade i kyrka och samhälle blev det. Jag vill dela några tankar med er från mitt tal. För bilder och mer information, se www.svenskakyrkan.se/uppsalastift.

Det kulturarv vi möter låter oss få del av tusen år av kyrkans närvaro, kristendomens inflytande och den kristna tron gestaltning i vårt land. Kulturarvet kommer till oss med berättelser från olika epoker i människors liv genom kyrkan som en mötes- och växtplats i tillbedjan och andakt, för Guds tilltal i det lästa och förkunnade ordet, för mottagandet av Kristus i den heliga måltiden, för gemenskap i livets avgörande skeden och vid årets högtider, för samling i svåra tider och vid katastrofer, för kyrkomusik som lovsång till Gud och förmedlare av berättelser om människans liv och Guds uppenbarelse mitt ibland oss. Kyrkobyggnaden och kyrkorummets arkitektur, målningarna och skulpturerna, predikstolen, altaret och dopfunten, ljusbärarna och ikonerna, orglarna och textilierna vittnar tillsammans om en plats där gudstjänst firas och människor samlas inför Guds ansikte, vänt till oss. Himlen är här, som en försmak och med himmelska gåvor. Här visas vägen genom livet till himlen. Ikonerna som är nutida tillskott till det kyrkliga kulturarvet brukar beskrivas som fönster mot himmelen. Det kan också sägas om allt som ingår i denna utställning. Himlen är här.

Genom årtusenden och århundraden har det kyrkliga kulturavet skapats, bevarats och utvecklats. Det vittnar om människor och deras värld, det påverkar våra liv. Så får det också ge bakgrund till och impulser in i vår tid.

Vi befinner oss därför inte i ett museum utan i ett levande kulturarv, där nya berättelser och gestaltningar kontinuerligt tillfogas. Det handlar inte bara om historien utan i lika hög grad om nuet och framtiden. När vi brukar det kyrkliga kulturarvet bidrar vi till det, vidgar och fördjupar det. Så när vi idag öppnar den här unika utställningen vill jag gratulera er till att personligen genom er närvaro bli beståndsdelar i det kyrkliga kulturavet! Det visste ni kanske inte när ni kom hit! Det finns nämligen all anledning att påminna om att varje människa som träder in i denna kyrka och möter alla de ovärderliga inventarierna bär med sig en personlig berättelse. I själva mötet uppstår en berättelse av avgörande betydelse för det kyrkliga kulturarvet och den enskilda besökaren. Så tänker jag mig att det är i alla kyrkor i vårt stift och vårt land varje gång som någon besöker dem och de brukas till det som de är invigda för. Ur kyrkans perspektiv förmedlar och vittnar kulturarvet om hur Gud handlar med oss genom historien. Kulturarvet är del av en uppenbarelse- och frälsningshistoria.

I den evangelisk-lutherska traditionen invigs en kyrka och dess inventarier genom att tas i bruk. Här finns en långtgående samsyn med den numera tydliga betoningen från de kulturvårdande myndigheterna av det aktuella bruket som en del av kulturarvet.

I kulturarvet finner vi våra rötter. När vi brukar det är vi trogna alla de människor som skapade det. De behövde det själva och ville samtidigt att det skulle få betydelse för andra.  Våra grundläggande behov, vår längtan och sökande efter livsmening, tolkning av livet och beroende av ett hopp inför framtiden förenar människor i alla tider. Därför talar kulturarvet till oss idag när vi förstår dess sammanhang, symbolvärld och berättelser.

Det är en stor utmaning att göra det kyrkliga kulturarvet tillgängligt så att så många som möjligt som bor och vistas i Sverige får se, lära känna och uppleva. Vi måste få göra så för att kunna förstå och få en relation till det arv som bär historien in i nutiden och framtiden. Genom kunskaper, erfarenheter och insikter i det kyrkliga kulturarvet kan vi lättare förstå samhällets kulturarv i hela dess djup och bredd. Då blir det möjligt att hålla kulturarvet levande för kommande generationer så att de kan ta till sig kulturvärdena och omsätta dem i handling. Jag är övertygad om att det blir avgörande för deras livskvalité, livstolkning och val i livet.

Ser man till Svenska kyrkans förankring och relation till människor i vårt land spelar kyrkobyggnaderna och kyrkomiljöerna och hur de används stor roll. Det gäller i nästan lika hög grad i städer och förorter som på landsbygden. Kyrkorna härbärgerar människors historiska rötter, minnen från avgörande händelser i livet som fått andlig tydning, vila från livets stress, skönhetsupplevelser och förankring i tillvaron. De är öppna rum, mötesplatser när behoven i livet kallar oss till dem. De är till för människans skull.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.