Ordet som skapar, befriar och ger liv

Orden har i vår tid tappat i betydelse i jämförelse med bilder, symboler, riter, tecken, musik, sång, meditation och handlingar av olika slag. Men fortfarande behöver längtan, kärlek, omsorg, kunskaper och erfarenheter kläs i ord. Inte som om vi skulle kunna fånga verkligheten genom ord men så att vi med alla våra språk återspeglar den. Och närmar vi oss djupdimensionerna i tillvaron, möter vi det gudomliga Ordet som griper in i vår tillvaro. Det Ordet behöver vi ta till oss.

Det levande Ordet är temat för denna söndag som också kallas Reformationsdagen. Vilken fin dag att få avsluta biskopsgärningen i Uppsala stift! Mitt uppdrag har inneburit att vara det gudomliga Ordets tjänare eller förvaltare av Guds nåd som det uttrycks i mitt valspråk som biskop. Det ingår i kyrkans gemensamma uppdrag som vi kallas till genom dopet. Vi påminns idag om att reformation är att gå till de andliga källorna för förnyelse, så att evangeliet kan förkunnas i den tid vi lever.

Det levande Ordet är Ordet som skapar, befriar och ger liv. Gud handlar som skapare, frälsare och livgivare. Det levande Ordet är Guds eget verk som möter oss som en frälsningshistoria, där Gud verkar och råder. De bibliska skrifterna innehåller den stora berättelsen med Kristus i centrum om hur Gud uppenbarar sin vilja och handlar. Den fortsätter som uppenbarelsehistoria genom kyrkans och enskilda kristnas vittnesbörd och efterföljelse av Kristus. Vår personliga livsberättelse länkas samman med berättelsen om Guds närvaro, handlande och vägledning. Vår längtan möter Guds närvaro, och vi inser att Gud också längtar efter oss.

Berättelsen om det levande Ordet inleds med att skapelsen blir till och ges livsmöjligheter. Människan skapas till Guds avbild med ett program för livet att vara Guds medarbetare. Livsanden ingjuts i henne och finns i varje vårt andetag.

Den stora berättelsen vittnar sedan om att Gud gör allt för att uppehålla relationen, talar till människor, ger vägmärken för livet och kallar till tjänst. Som bakgrund finns alltid kampen mot ondskan.
Det levande Ordet behövs för att befria och återupprätta skapelsen. Det sker när Ordet blir kött och tar sin boning ibland oss som Johannes berättar om i sitt evangeliums första kapitel. Det handlar om inkarnationen, att Gud blir en av oss genom Jesus Kristus. Johannes betonar att Jesus är full av nåd och sanning. Gud ger, det är nåd. Gud låter oss återfå en hel gudsrelation och kontakt med livets ursprung, mening och mål, det är den sanning det handlar om. I Kristus får vi del av det gudomliga Ordet som befriar och ger liv. Genom Anden förnyas våra liv.

Det kan vara komplicerat att ta till sig att evangeliet om Jesus Kristus handlar om mitt eget alldeles vanliga liv, så att det blir något att leva av och dö för. Evangelisten Johannes berättar att lärjungarna säger att det är outhärdligt att höra på Jesus och ta till sig det han säger. Jesus förstår deras situation och uppfattar att de vacklar. Men vad var det då som var så avskräckande för dem?
Det var de gudomliga anspråk som Jesus kom med, som många tog avstånd från. Han hade berättat att han är det levande bröd som kommer ner från himlen. Det skiljer sig från vanligt bröd genom att det ger evigt liv. Den som äter det brödet får sin existentiella hunger stillad och den som tror på honom får all törst släckt.

Lärjungarna själva hade svårt att ta till sig att de skulle äta hans kött och dricka hans blod för att förbli i honom. När Johannes här talar om ”kött” istället för ”kropp” anspelar han på inkarnationen, att Ordet blir kött, och i förlängningen på försoningen och uppståndelsen. Jesus knyter befrielsen till sin försoningsgärning på korset och till nattvarden där han ger av sig själv och skänker andlig förnyelse och delaktighet i det eviga. Gud ger, vi tar emot och delar med varandra och andra.

Det Jesus berättade om livets bröd visade att han var medveten om människans situation och behov av dagligt bröd. Men hans kunskap går djupare än så. Han vet att vi behöver få kontakt med livets ursprung, mening och mål, få del av det bröd som kommer ned från himmelen. Vi behöver ta till oss att vi är älskade, befriade och förlåtna och förnyas andligt så att vi kan bli det som vi är skapade till, Guds avbild.

Många tar inte till sig budskapet, trots att det svarar mot deras djupaste, mänskliga längtan att den existentiella hungern, törsten och oron ska bli stillad. De söker på annat håll och sätt.
Mot den bakgrunden blir den fråga Jesus ställer sina lärjungar utmanande: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Det svar Simon Petrus ger berör i sin existentiella nakenhet: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds helige.” Det finns i grunden inget annat alternativ än att komma till Kristus och hålla fast vid honom. Han kommer till oss med det levande, gudomliga Ord som skapar, befriar och ger liv. Vi bekänner och förkunnar Kristus. Han är Guds helige, den utvalde som Gud handlar genom. Kristus blir en av oss, går vid vår sida och möter oss från framtiden. Därför är vi hoppets folk.
Sv psalm 251:1-2 och 4

Med välsignelse
+ Ragnar

/Betraktelse över Joh 6: 60-69 vid mässa med nedläggning av biskopskräklan i Uppsala domkyrka den 24 februari 2019/