Livet är inte enklare utan Gud replikerar den troende, livet är enklare med Gud.


Maria.
Vi har alla stött på henne.
Det är hon som tar i den gamle med så lena händer, som dröjer sig kvar och är mån om att Du ligger bra i sängen, där på hemmet, ja kanske på Linden, Lövenstrand eller Gömmanberg. Eller i den öppna hemtjänsten.

Ditt liv är snart passerat och hjärnblödningen tog ditt tal och mestadels är du ensam och ett så kallat vårdpaket.

Men det där undersköterskan känner du igen – hon tränger sig igenom dina dimmor och du uppskattar hennes mjuka handlag.
I det lilla tränger hennes omsorg fram till dig.
Det är något visst med henne!

Eller så möter vi Maria i den där tjänstemannen som förmår att lämna byråkratrollen och vara mänsklig.
Som trots sparbeting och ringande telefoner och griniga chefer ser dig där du sitter med din sjuka mor och ansöker om hjälp. Och hon lotsar er genom det byråkratiska och är mån om att din mamma ska få det hon har rätt till.

Eller så är hon polisen som inte stelnat utan tar upp din anmälan med vaket sinne och ser till att det polisiära arbetet kommer igång utan dröjsmål. Hon ringer och lotsar dig vidare och släpper inte taget förrän du fått kontakt med såväl brottsofferjouren som ditt försäkringsbolag. Ändå var det den hundrade anmälan om villainbrott för det här året – men hon lyckades bemöta dig som vore det den första.

***

Integritet, mod och medkänsla är egenskaper vi människor lätt tappar i en värld där allt färre ska göra allt mer.
Integritet, mod och medkänsla är egenskaper vi människor lätt tappar i en värld som tycks oss motsägelsefull.
Integritet, mod och medkänsla är egenskaper vi människor lätt tappar i en tid då de som ska företräda sina nästor allt oftare tycks företräda bara sig själv.
Det är lätt att påverkas av sådant, kanske bli strömlinjeformad.
Att tappa sugen.
Det är lätt att då fokusera på det som ligger närmast en själv – inte bry sig så mycket om allt det andra, det där motsägelsefulla, konstiga som sker hela tiden, jämnt.

Så var det också på Jesu tid.
Så har det förmodligen varit i alla tider.
Alla tider har närt svårigheter och motsägelsefullheter och varit fyllda av människor som skott sig på andras bekostnad.
Och visst.
Livet blir enklare om man inte bryr sig för mycket om detta.
Livet blir enklare om man bara fokuserar på sitt och de sina och inte bryr sig så mycket.
Men det blir också fattigare.
Och det riskerar att göra mina händer mindre lena i mötet med den gamle skröplige mannen utan tal i den öppna hemtjänsten, på Linden eller Gömmanberg och min bekvämlighet riskerar att jag i rollen som tjänsteman skyler mig bak floskler eller att jag i rollen som polis blir ointresserad och loj.

När Gud ska låta en del av sig själv födas in i världen så går det inte att ha en mor vars hjärta har kallnat, av världen.
När Gud ska låta en del av sig själv födas in i världen så måste han finna en kvinna vars händer fortfarande är lena och som får det där rummet på Linden, på Gömmanberg att plötsligt sjuda av liv:
”Hon ser mig, biträdet, och hon rör vid mig så ömt”.

Just en sådan kvinna letar Gabriel efter.
Och Gabriel han genomsöker korridorerna på Invandrarverket, Regeringskansliet, Utrikesdepartementet och Kungliga slottet men det är inte där, i de fina salongerna han finner Maria.
Utan på den svenska landsbygden, i en liten ort som Lekvattnet eller Östmark och på ett litet vårdhem – som Linden eller Gömmanberg.
Där fanns hon som meriterat sig.
Hon som bevarat sin integritet, sitt mod och sin medkänsla. Hon som har lena händer och som trots sparbetingen tar i det gamla vårdpaketen med värme.
Hon kan bli mor och ledsagare för den del av Gud som ska födas in i världen.
Bara den som lever och har sitt hjärta öppet kan ta emot det liv som ska ut i hela världen, framfödas genom en kvinna. Jesus Kristus.

***

Vissa menar att vissa är förutbestämda att tro medan andra säger nej, om sådant vet vi inte. Som präst måste jag förstås utgå ifrån att alla är lika mottagliga, vem som helst av oss kan när som helst hyra ut ett rum, ge plats på härbärget, öppna upp för det som föddes in i världen för två tusen år sen, denna julnatt för så länge sen och som allt sedan dess letar efter rum i varje människas inre. Allt annat vore ohållbart och exkluderande. Gud söker i Jesus dig, mig och alla vi känner och vet om.

Livet är inte enklare utan Gud replikerar den troende, livet är enklare med Gud.

Men hur då undrar nu den genuint sökande? Hur då?
Jo därför att den andliga dimensionen i människan är på riktigt.
Lika mycket som luktsinnet, synsinnet, vänster arm, ben och handens fem fingrar är på riktigt så är människans andliga behov och förmåga på riktigt. Och det är då vi vill tränga bort det som är på riktigt som livet kan bli riktigt besvärligt, ja rent av förljuget. Ja det blir nästan som att förtränga vintern, frosten som vill nypa hud och hår, knarrande snö, när det är vinter. Eller våren med dess vitsippor en dag i april, eller för den delen höstens svampskog vi nyss stod uti med korgen fylld av trattkantarell och Karl-Johan eller sommaren barnen som skrattade vid stranden, se på mig åh vilket hopp – allt detta var på riktigt. Vi vet det därför att
vi hade det framför våra ögon, fötter och händer.
Den andliga dimensionen är lika verklig – därför måste vi ta den på allvar.
Det är ju en del av vår natur och det var för att vi bättre skulle kunna ta den på allvar som Gud lät sig födas in i mänskligheten; ja för att hjälpa oss till tro och till kärlek.
Och gav sig som exempel.
Jesus Kristus.

***

Maria ler mot Josef, det gick vägen. Hon reser sig upp, barnet har somnat i halmen bredvid henne, mjölken rann till med en gång, han sög häftigt den lille, hon tvättar av sig vid dörren in mot stallet. Josef håller sen om henne och de studerar den mäktiga stjärnan där på himmelen.

Då plötsligt ser de några enkla män som kommer till dem, de är herdar och de berättar vad de erfarit, en ängel, men vad har egentligen hänt?
Maria ler och berättar och herdarna ser på barnet.

Det är de enkla som först får se barnet. först
De som inte har så mycket att förlora, de som genom sitt liv lever med ett vidöppet hjärta, de som söker Gud. I sin sårbarhet och enkelhet.
”Saliga de som är fattiga i anden, de ska finna tröst.”

Åh Herre, julen närmar sig, gör oss vidöppna för julens glädjebudskap, det oerhörda att Du steg in i skapelsen och visade oss ditt ansikte, att det finns ingen annan väg än kärlekens väg. Amen

En kommentar

Ingrid Emanuelson säger
19 december 2011 – 12:20

Värt att begrunda.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.