I första Mosebok, Genesis, står att Guds ande svävade över vattnet. I begynnelsen. Och i första strofen i Johannesevangeliet står: ”I begynnelsen fanns ordet och ordet fanns hos Gud – i Ordet var liv och livet var människornas ljus.”

Gud finns med andra ord utanför våra ramar och Anden och Kristus är delar av Gud; är en.

Atle Burman beskriver Den helige anden som en fri agent utanför systemet, sanningens ande och i sången När vår Herre klär sommaren så finns där samma suveränitet – inte frågar sig Herren om det är lönt att klä sommaren. Sommaren är Herrens påfund, den ligger i hans hand. Vi har svårt att ta till oss Guds allsmäktighet, Guds suveränitet, men det är inte för inte som Jesus säger till Marta, Jag är uppståndelse och livet, den som tror på mig skall leva om han än dör.

Jesus undervisar oss gång på gång att döden är en chimär, en illusion, precis som tiden, ja våra rums tre dimensioner; hela vår fysiska existens, ja vårt åldrande, våra begränsande tankar – allt sker inom ramar som egentligen inte finns – ty utanför och genom oss finns dimensionerna som är större. Vi är alla en del av detta större systemet men mycket i vår tid, inte minst de kommersiella krafterna vill göra oss till en nätt ät- och konsumtionsfabrik, inneslutna i en glömskans och avtrubbningens anda varpå vi tappar vårt språk, vårt kritiska tänkande, våra förmågor att skapa, vara och gå utanför boxen; ja ett kolossalt förminskande. Som om att vi ska glömma av att vi är skapade till Guds avbild. Så vad göra? Jo vi ska resa oss upp, skaka av oss dammet och inse att vi är kallade, in i den frihet, in i det djup och in i den omsorg Gud gett oss – från begynnelsen. Vi måste lyssna på Guds lockrop att kom människa, kom mitt barn, allt mitt är ditt men du måste förvalta det med ditt gudomliga arv, med din inre sanning och känsla, så träd fram, kom ut, visa dig, jag bereder dig väg, du är myndig och fri, kom för jag älskar dig, kom, ja res på dig, ta min son i handen, han som är uppståndelse och livet och som du tillhör, jag gett dig till, Jesus Kristus.

Insikten att Gud gjort oss till sin avbild och gett oss fungerande inre redskap har understundom svårt att omfamna oss. Samtidigt är det så enkelt; vi behöver bara knäppa våra händer i bön så når vi in i evigheten med våra väsen, långt utanför våra tre dimensioner och så sträcks mot oss möjligheten att bit för bit leva i den frihet och glädje Gud kallar oss ut i. Men vi behöver definiera om vår målbild och ta till oss det enorma löfte Jesus gett oss att den som tror på honom skall leva; bortom dimensionerna, bortom döden; hand i hand med treenig Gud.