Vilken är då egenskapen med stort E om man vill bli riktigt gammal? Ja en ny stor studie slår fast att det inte i första hand handlar om vad för slags mat vi äter, inte heller om övervikt, kolesterol, blodtryck eller ens träning. Det handlar om våra relationer. Näst högst i betydelse kommer vikten av att ha bra och trofasta nära relationer. Det som dock väger allra tyngst är att jag som individ bryr mig om min nästa, att jag söker ett samspel, en dialog, en kontakt såväl med ytliga bekantskaper som till exempel i kön på snabbköpet som de jag lever mitt liv med nära. Ett liv levt i ett intresse med andra ord, i en flödande nyfikenhet – en pågående dialog.
En annan likartad studie undersökte ett stort antal människor som blev över 90 år – vad hade nu de gemensamt? Jo de motionerade men ”lagom”, de drack kaffe, ett glas rött vin om dagen, hade en några extrakilon och så hade de en hobby som de verkligen brann för.
Två studier som påvisar att om vi interagerar, ja bryr oss, om vi samtalar och har ett engagemang – då mår vi så bra att vi har chansen att bli riktigt gamla. Och inte bara det utan glada och nöjda gamla.
Parallellt kommer andra studier som påvisar att detta sociala samspel som nu sker i verkliga livet då rakt inte kan bytas ut mot det ”umgänge” som är för handen via våra sociala medier som Facebook, Snapchat, Instagram och olika former av spel. Vi behöver träffas i verkliga livet. Vi behöver engagera oss i det verkliga livet. Se och höra och ”ta på” varandra.
Jag minns då jag som ung man arbetade som vårdbiträde i öppen hemtjänst i Åsteby och Vitsand. Det var så många av de äldre som berättade vilken skillnad som inträffat då teven kom. Tidigare sa de, ja tidigare då umgicks man med och hos varandra. Så är det inte längre berättade de och de menade samfällt att det nu var tevens fel. Det fanns en sorg i deras röster.
Den förändring som Internet, Smartphones och sociala medier som Facebook, Snapchat, Instagram och olika former av spel kommit att utgöra är nu betydligt större än då teven kom. Och vi står inför en gigantisk utmaning att lära oss att hantera den nya tekniken. Jag har på senare tid kommit i samspråk med flera olika arbetsgivare som vittnat om vådan med medarbetare som inte kan lägga undan sin mobil – som istället låter traktorn, eller skördaren eller kontorsgöromålet stå på tomgång alltmedan man tittar tid efter nya händelser i sitt mobilflöde.
Här behöver vi till stånd ett samtal och ett problematiserande. Modet att välja varandra istället för imaginära möten genom vår nya teknik. Kickarna kanske inte är lika omedelbara i en sådan vardag men verkliga relationer bär över tid på ett helt annat vis. Det är som att jämföra med hur vi mår om vi äter knäckebröd respektive chips dag ut och dag in. Jag tänker mig att de flesta av oss ändå föredrar knäckebrödet.
En dimension i vår mänsklighet, vårt interagerande är nu det gemensamma sökandet efter mening i tillvaron. Detta sökande är livsviktigt och flera studier gör gällande att den alarmerande ökningen av psykisk ohälsa hos unga har ett samband med bristen på sådana meningsskapande perspektiv hos den unge. Att man inte kan se sig i ett större sammanhang – saknar de redskap som uppkommer i ett verklig interagerande och där man gemensamt ställer frågor om livets mening. Sannolikt är det så att alla imaginära bilder om det perfekta livet som saluförs genom Internets olika kanaler lätt kommer i vägen för ett sådant meningsskapande sökande.
Har kyrkan något att erbjuda här? Jo på sant knäckebrödsmane´r menar jag att det har nu kyrkan. Vi har en gemensam berättelse och ett sammanhang i vilken vi knyts ihop inte bara mellanmänskligt utan även med vår skapare och skapelse; dåtid, nutid och framtid. En berättelse som handlar om att duga, om vara sedd och om det otroliga erbjudandet av andligt beskydd och vägledning. Det är inte så pjåkigt. Så välkommen om det är så i ett enskilt samtal, till våra samtalsgrupper, gudstjänster, körer, volontärarbete – och möts kring detta – ja den levande frågan om hur vi bäst kan leva och verka tillsammans på rymdskeppet Jorden.