Vad gör Jesus i öknen, i hela fyrtio dagar – jo frivilligt går han undan och han lyssnar inåt. Det här inträffar efter dopet. Efter att Jesus och Johannes hört inom sig Gud säga att här är min älskade son varpå Johannes uttrycker spontant  att jag döper med vatten men du med eld.

Eld är i detta sammanhang en symbol för den helige ande. Och vid dopet i Jordan syntes en vit duva kretsa över dem – den vita duvan är sen dess en symbol för den helige anden. Medan elden, den röda färgen är en annan, pingstens färg.

Så förd av den helige anden går Jesus efter dopet ut i öknen för att frestas av den onde – om man nu ska sammanfatta vår bild av dessa 40 dagar. Och den onde är listig och talar till Jesus på det vi att han erkänner att Jesus visserligen är Guds son men att i den rollen så borde han ju kunna befalla stenen där framför honom att bli till bröd, vore det inte enkelt så säg nu när han är så hungrig? Och i anden – Jesus är utmattad av brist på mat och vatten och är i ett tillstånd där dröm och verklighet vävs samman – och i anden står han plötsligt på tempelmuren, nå kasta dig ut – Gud sänder väl sina änglar? Försåtlig fråga. Jesus svarar lugnt att man inte ska sätta Herren på prov.

Sista frestelsen är det inte många av oss som skulle tacka nej till – inte minst i vår tid där vi så ofta bedömer en människas värde i hur mycket denne äger och hur känd denne är och hur mycket inflytande denne har genom just sin rikedom och kändisskap. Den onde säger;

”Allt detta [det vill säga alla riken i världen] ska jag ge dig om du faller ner och tillber mig”

Vad svarar Jesus, jo Gå bort, Satan!” Och man kan höra den lite bitska tonen i Jesu röst, nu räcker det med dessa dumheter!

Och så framgår det i texten kom  änglar fram och betjänade honom, ja änglarna har legat i startgroparna tills det skulle bli deras tur att träda in på scenen. Och nu var det dags för dem. Den himmelska lovsången – den som djävulen hatar – ska aldrig någonsin tystna.

Jesus gjorde ingenting av en slump – hans liv och hans val och hans mission och undervisning skulle förändra världen. Och så blev det. Den triad av Den helige ande, Kristus och Gud vi som kristna har att förhålla oss till är en unik källa till ett liv där vi vågar tro på att vi är beskyddade och sedda av dessa Herrens änglar – dem vi hört talas om idag i texterna.

Det beskydd Jesus undervisat oss om – att Gud vet alla våra tankar innan vi ens formulerat dem till en bön, Gud känner minsta hårstrå på våra huvuden, vi är ett i Gud och Gud i oss är ett unikt erbjudande, ja faktum. Och änglarna är Guds redskap, bland flera, för just detta.

Vad är då vår kanske största frestelse i den ökenvandring vi nu gör – jag tänker på denna pandemi – jag tänker att det är att vi tvivlar på Guds omsorg om oss. Att vi skulle vara övergivna av Gud. Att Guds omsorg sviktar.

Tänkte Jesus så i öknen, det vet vi inget om men det är ju inte så långsökt att Jesus även tvivlade – ändå landar han i detta bestämda att Nej gå bort satan.

Och änglarna kom och betjänade honom…

På samma vis är det när vi gör kloka och omsorgsfulla val i tillvaron, de där vi väljer helheten och enheten och kärleken – att Herrens änglar kommer och betjänar oss. Ofta i det tysta.

Vi måste våga tro på det.

Att ärlighet vara längst, plikt och redbarhet.

Vad vore ett samhälle utan den inställningen?

Och vi måste våga tro på det beskydd, Guds närvaro, Jesus lovar oss – att vi verkligen är sedda och söka vila i det och leva våra liv efter den insikten.

Då kan vi med högburet huvud möta de rädslo-stormar som sveper omkring, alla hårda ord om den och det och rätt och fel och fördöm och uteslut.

Nej svarar vi då så milt vi förmår, så enkel är nu inte tillvaron. Låt oss be och fundera tillsammans. Gud vägleder oss.

Ja tänk om den allmänna debatten hade mer av den andan just nu, lite mer klokskap och lugn och inte minst tillit – ja föreställ dig ett hetsigt Agendaprogram i SVT där alla pratar i mun och så säger plötsligt programledaren att: så enkel är nu inte tillvaron. Låt oss be och fundera tillsammans. Gud vägleder oss.  

Tillbaka till texten – Jesus hade ju kunnat välja rikedomen. Då hade världen sett annorlunda ut, minst sagt. Då hade han kunnat kliva av och ur historien. Men han gör inte det, han är trogen sin väg vid vid en massa hållpunkter i hans liv och han är därmed oss trogen – hela vägen fram till korset.

En sådan stund då han verkligen är oss trogen är i Getsemane – han vet vad som väntar, han vet att snart kommer de och ångesten fyller honom. I Getsemane. För vår skull – för vår befrielses skull.

Tack Jesus Kristus för allt det du gjorde för oss – och gör för oss – och lär oss Herre att bli dina efterföljare i den kärlek du kom med till Jorden för oss att förvalta och sprida vidare.