Det finns olika skolor inom bibelvetenskapen men jag tar det för troligt att det nu är Johannes, lärjungen, som på sin ålders höst återger vad som hände och sades av och kring Jesus – och han gör det i Johannesevangeliet och i Johannesbreven.

En röd tråd i Johannes speciella fokus på Jesu undervisning är att det finns inte någon annan väg till frihet än genom sanning, sanningen ska göra oss fria.
Jesus ger oss även ett bud: ”Ett nytt bud ger jag till er säger Jesus – att ni ska älska varandra”.

Att älska varandra och att söka sanningen hänger intimt ihop.

Och kärleken och sanningen leder ofta till insikter och kunskap som i förstone är obehagliga. Det är så vetekornets lag fungerar, genom död till liv.
För hur ska vi kunna bli mindre instinkts-fyllda, mindre styrda av det Paulus kallar för köttet om vi inte först blir medvetna om dessa våra bak- och skuggsidor?

Vi kan stötta varandra i denna sanningens process. Söka föregå med gott exempel, i handling visa att jag söker sanningen, inte lögnen. Vidare kan vi hjälpa varandra att ha fördragsamhet med våra skuggsidor så länge vi nu söker erkänna dem, göra någonting åt dem, vill bli mer hela, ärliga, måttfulla eller vad vi nu jobbar med som människa.

Alla relationer tarvar respekt.
Alla våra nära relationer inte minst och även här har man sig själv att utgå ifrån; att söka föregå med gott exempel.
Att våga vara vapenlös, att våga vara naken, att våga släppa på garden och se varandra in i ögonen och liksom säga; ”här är jag och jag står för det, mitt i min sårbarhet och min ömtålighet”.

Det är bland annat det Jesus pratar och undervisar om: Att äkta styrka kommer aldrig om man ljuger för sig själv och andra. Äkthet handlar om att våga vara här och nu och den jag är inför dig, mig och hela världen. Och våga erkänna och ta ansvar för mina brister.

Men hur ska man klara det om man säg trasslat in sig i lögner – i vart fall för sig själv och stått där med alla poser falsk prestige och gestikulerat och låtit?

Ja det blir till att påbörja ett återtåg, ett själens och andens återtagande av individen, på bekostnad av just instinkten och den falska prestigen.
Jesus vet om allt detta.
Det är därför som han i avskedstalet ber om beskydd för lärjungarna och alla andra som kommit och ska komma till tro – för oss här – och han bad:

Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.

I avskedstalet lovar Jesus oss någonting oerhört viktigt; att hjälparen ska komma. Hjälparen och den helige ande är samma sak.

Och hjälparen är vårt stöd i vår strävan efter ett liv baserat mindre på instinkter, rädslor, tyckande och instinktiva rop och skrik – och mot en tillvaro där själen, anden är med mer och mer.
Det är därför han säger i dagens evangelietext att
det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er.

Det erbjudande Jesus lämnar i avskedstalet handlar om att finnas med oss i vår strävan – i vår kamp mellan kött och ande, oärligt och ärligt, falskt och sant och Jesu erbjudandet är utan motstycke.
För vi är alla lovade att i den stund vi ber till Gud i Jesu namn så blir vi bönhörda. Punkt. Jesus lovar oss att i skarven mellan det som är sant och falskt, mellan mod och modlöshet, mellan oräddhet och rädsla finnas där som en osynlig men högst påtaglig vän.
Det är därför som Johannes i dagens episteltext skriver:
”Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.”

Och det här är stort. Det är det största som finns. Och Kristus finns här för alla av oss som vill ta hans tjänster i anspråk.

Men pass på. Ingen av oss har evigheten på oss.
Imorgon kan det vara för sent.
Skjut inte det hela framför dig.
Knäpp regelbundet händerna och be exempelvis Fader vår och vederfars så löftet att för den som bultar på dörren så öppnas dörren.

För så är det. Vill du, är du räddad, bryr du dig inte är det risk att du går vilse. I längden.

Det finns olika sätt att ta Jesus i handen, enklast är förstås att be: Här är jag Gud och jag vill ha med dig att göra. Hjälp mig.
Och vi ska likt Profeten Hoseas ord våga lita på att
”Med trofasthetens band drog jag dem,
med kärlekens rep.
Jag var som den
som lyfter upp ett barn till kinden.
Jag böjde mig ner och gav dem att äta.”

I nattvarden finns samma löfte om närhet – om själslig och andlig spis. Samma kväll Jesus höll stora delar av sitt avskedstal så instiftade han nattvardens sakrament.
Ordet kommer oss till mötes genom brödet och vinet och i Jesu försäkran om att där två eller fler samlas i mitt namn är jag mitt ibland er.

Det är stort. Och just du är inbjuden. Glöm inte det. Och han känner oss, var och en, bättre än någon annan.
Gud, vägled oss, skydda oss, i din som Jesu Kristi namn – amen.