Här är Jesu undervisning av ett annat slag – han vill att vi ska se människan – broderskapet – systerskapet – människoskapet – och han vill att vi ska vidmakthålla vårt förhållande till Gud – den vi lever i, rör oss i och är till i – såsom levande. Med en sådan livsinställning, med detta för ögonen kan inte krig startas eller vidmakthållas – en sådan hållning tvingar alla parter till samtal, till ett förhandlingsbord.
(En midsommardagspredikan årgång 2)
I Jobs bok hörde vi nyss orden att med hög ålder följer vishet, långt liv skänker insikt.
Vidare att Gud är sinnebilden för både vishet och insikt.
I Sverige är vi generellt dåliga på att ta tillvara den insikt och vishet som följer med ålder och erfarenhet. Många vittnar om en utfasning. Att inte tas till vara. Så är det nu inte i alla kulturer, i alla länder. Så måste det förstås inte vara hos oss heller. Kanske hänger den här bristen på respekt ihop med att vi i offentligheten inte längre räknar med Gud?
Sverige är nu ett av de mer sekulariserade länderna i Världen. Gud har ingen plats i offentligheten. I Sverige. Job ser dock ett samband – hyllar vi Guds vishet, lyssnar vi på de äldres klokskap och kan ta in hela den klokskap som finns förborgad i vår natur – hur allt är ordnat – då är vi i harmoni med skapelsen.
När Paulus möter Atenarna i dagens episteltext så definierar Paulus Gud som den vi lever i, rör oss i och är till i. Det är nu lite som de två tvillingarna som snart skulle födas men ännu låg i sin mammas mage – den ene trodde på mamma – den andre inte. Va tror du på mamma, hur dum får man bli, frågade nu den ene tvillingen den andre.
Gud som den vi lever i, rör oss i och är till i.
Många nordvärmlänningar är nog närmare den här gudsbilden än många andra. Vi har bevarat en koppling och en förförståelse till att naturen i all sin klokhet och rikedom och sinnrikhet vittnar om just Den vi lever i, rör oss i och är till i. Om Gud. Och den kopplingen – den insikten – den gör något med oss. Och den gör även att kyrkan här uppe i norra Värmland – den kristna kyrkan i hela sin bredd och betydelse – vi möts ju här idag i en ekumenisk gudstjänst – för många har en självklar plats. Det är något att vara tacksam över och för. Så är det inte överallt. Det är något vi tillsammans ska vårda – och vårdar detta faktum det gör vi just här och nu. Varenda gång vi samlas och har dörren öppen till Den vi lever i och rör oss i och andas i – så gör vi nu detta.
Här utanför ligger Fryken nästan stilla.
I år sammanföll midsommardagen med sommarsolståndet – som inträffade 04:42 denna morgon. Årets längsta dag beror på jordens lutning på sin axel, som är 23,5 grader. Denna lutning gör att den norra halvklotet får mer direkt solljus under sommaren. Under sommarsolståndet är solen som högst på himlen vid middagstid och stannar ovanför horisonten längre än någon annan dag. Sommarsolståndet är ett astronomiskt fenomen som inträffar när jordens axel lutar som mest mot solen. Det betyder att den norra halvklotet är lutad direkt mot solen, vilket resulterar i den längsta dagen och den kortaste natten på året. Och som vi vet – efter denna dag börjar dagarna bli kortare igen. Men det är inget vi vill tänka på just nu.
Och här utanför ligger Fryken stilla.
Och vi kan se ut över ett landskap så vackert som få. Det är svårt att ta in alla oroligheter i världen då vi står i denna skönhet.
I evangeliet kommer Jesu ord till oss att vi inte ska oroa oss. Det stod i Matteus evangeliet som vi nyss hörde:
”Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”
Vill Jesus att vi ska blunda för tillvarons faror och utmaningar? Nej, det vill han inte – det han sökte förmedla i dagens text är en liknande insikt som Job och Paulus förmedlar – Gud har skapat en Jord, en skapelse, en natur och oss människor med vishet och klokskap – och han uppmanar oss att använda oss av denna klokskap och vishet. Leva i tillit, i harmoni – i övertygelsen att Gud vakar över oss.
Och det är ofta lättare sagt än gjort. Vi har alla små rumpnissar i oss som oroligt undrar Vafför di gör så här mot oss. Och vilka är då di? Di som gör något mot oss? Ja dessa di varierar – det kan vara inre tankar och en inre stress men det kan även vara en yttre stress som ekonomisk utsatthet, sjukdom, arbetslöshet och en svidande ensamhet. Vafför gör di så här mot oss. Men precis som med grådvärgarna så växer oron och kraften hos dem ju räddare vi blir – ju mer handlingsförlamade vår rädsla gör oss.
Jesus pläderar för en livshållning utan rädsla – se, himmelriket är mitt ibland er, se varandra, sträck ut händerna mot varandra – lev i tillit mot varandra och med varandra. Älska varandra
Detta enkla budskap – ja till synes detta enkla budskap – har genom århundradena gjorts många gånger svårare och krångligare än vad det är. Jesu klara undervisning har dolts bakom latin, skrudar och påtvingade ritualer. Så är det inte idag. Budskapet, erbjudandet, möjligheten ligger här mitt ibland oss och handlar om att vi vågar lita på Gud – och Guds omsorg om oss.
I en tid av krig i vår omvärld och än mer hotande krig vid horisonten är Jesu budskap om att vi ska lita på Gud sannolikt ännu viktigare. Krig kan bara startas och vidmakthållas när vi människor ger dem vårt indirekta stöd genom att utmåla den ena parten som ond och den andre som god. Och där vi gemensamt säger att det är ok att oskadliggöra och rent av förgöra den onda parten.
Här är Jesu undervisning av ett annat slag – han vill att vi ska se människan – broderskapet – systerskapet – människoskapet – och han vill att vi ska vidmakthålla vårt förhållande till Gud – den vi lever i, rör oss i och är till i – såsom levande. Med en sådan livsinställning, med detta för ögonen kan inte krig startas eller vidmakthållas – en sådan hållning tvingar alla parter till samtal, till ett förhandlingsbord. Till den enkla sanningen att krig hör till det förgångna. Nu måste vi höja oss över den primitiva driften att härska genom att söndra, söka se på varandra som en enda familj.
Eller som John Lennon skrev i sin sång Imagine:
Tänk dig en värld utan gränser
En stor planet där alla bor
Inget att döda eller dö för
Oavsett på vad du tror
Tänk dig att varje människa
Levde utan krig
I Jesu undervisning, ur hans liv och hans budskap till oss finns inget annat än det innebär ett pacifistiskt budskap. Jesus var inte bara en fredsvän – han är fred. Och precis som sommarsolståndet idag talar till oss genom den mäktiga naturen, i all sin sinnrikhet, i all sin klokskap, i all sin återspegling från och av och ur ”Den i vilken vi lever i, rör oss i och är till i” så är budskapet till oss att söka förlita oss på den vishet, den klokskap som ligger bortom krigets brutala svart-vita psykologi. Detta ”vi och dem-” tänkande som är och varit mänsklighetens gissel och svaga punkt i årtusenden.
Vi kan mer än så, vi är kallade till en större potential än så – vi ska vara likt liljan – vila i Guds kärlek och omsorg.
Så Herre, vägled oss till fredens och kärlekens sinnelag – och hjälp oss att leva i den. I detta ”mindset”.
Någon frågade moder Teresa hur man bäst kunde förändra världen. Hon lärt ha svarat, gå hem och ta hand om din familj. Det ligger något i det – all förändring börjar här och nu och vi är en del av den.
Lämna ett svar