En Haiku är ett japanskt versmått med tre korta sentenser. På bokmässan i Karlstad nu i helgen den 7-8/11 (2025) så visade poeten Markus Ström upp sin kommande diktsamling, som just är en samling Haiku dikter. Boken har den underfundiga titeln: Laxårepubliken.
Intressant att veta, rörande just Laxå, så var Järnbruken i Laxå centrala för stormakts-Sverige för 400 år sedan – Laxå var även en del av den grund som bar Sverige in i frihetstiden och mot modernare tider.
Titeldikten i samlingen lyder:
Kungen lagar nät
I Laxårepubliken
Riksvapnet såldes
Nu är vi plötsligt i nutid – vilket dikterna i Markus Ströms samling kretsar kring. I en tid då samhällsnätet behöver lagas och mycket av det vi haft gemensamt sålts ut.
Men även bilden av vårt samhälle, väven som förenar har fått repor och hål.
Temat idag är samhällsansvar och alla tre bibelläsningar kretsar kring hur vi ser och bör se på varandra.
Den gammaltestamentliga texten idag och som är är från Femte Mosebok är den sista boken i Torah. Texten utgör Mose sista tal till israeliterna strax innan de går in i det utlovade landet, efter 40 år i öknen. Här uppmanas nu israeliterna att komma ihåg de umbärande de själva varit utsatta för. Och inte drabbas av snålhet.
I dagens episteltext som är hämtat ur Jakobsbrevet så lär oss Jakob att partiskhet inte bara är orättvisa – partiskheten bryter mot Guds kärleksbud. Vi ska försöka att behandla alla med samma respekt och kärlek, oavsett social status. Detta inledande avsnitt i Jakobsbrevet lägger senare grunden för de kommande verserna Jak 2:14–26 om att ”tron utan gärningar är död.
Så till Evangeliet – Nu kommer Jesus själv in i bilden. Han går genom Jeriko. Där sitter Sackaios uppe i mullbärsträdet – liten till växten, men stor i folkets förakt. Han är överståthållare för tullindrivarna och har blivit rik på att samla in pengar till romarna – men han är fattig på vänner. Alla viskar: ” Sackaios är en syndare!”
Men Jesus stannar och tittar upp och ser den kortväxte mannen i mullbärsträdet: ”Sackaios, skynda dig ner! Idag måste jag stanna i ditt hus.”
Här väljer Jesus att äta – vilket är en handling, måltiden, man då rakt inte ska dela med en syndare – ja med den värsta syndaren i stan. Men vad händer? Sackaios möter kärleken utan förbehåll och han omvänder sig: ”Hälften av vad jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag pressat ut pengar ger jag fyrdubbelt tillbaka!”
Jesus svarar: ”Idag har frälsning kommit till detta hus… Ty Människosonen har kommit för att söka och frälsa det som var förlorat.”
Vad kan sensmoralen vara? Jesus fick Sakais att ändra håg genom att älska och respektera honom – då föll polletten ned hos Sackaios. Vad hade hänt om Jesus fördömt Sackaios likt alla andra gjorde? Hade han bytt håg då? Sannolikt inte.
Även Jakob beskriver ett förhållningssätt där vi inte är styrda av det yttre utan söker se varje människa som unik – oavsett vad var och en av oss har för attribut.
Och Mose uppmanar oss att inte vara dumsnåla. Att komma ihåg hur det är at vara utsatt, fattig, ensam.
Så om vi då skulle gå åter till kungen i Haiku dikten som söker laga samhällsnätet – återskapa en väv som gått sönder här och där – vad kan dagens tre texter bidra med?
Kanske att vi alla bör utgå från oss själva – och i oss söka det perspektiv där vi försöker se på vår nästa i ett försonande ljus?
Det var genom Jesu öppna och förutsättningslösa perspektiv på Sackaios som Jesu gav Sackaios chansen att skriva om sin egen historia och roll. Genom Jesu öppna ögon och hållning kunde Sackaios komma ut ur den låsning han fastnat i och bidra till sin egen räddning. Han var nu beredd att skänka det mesta till de fattiga bara han fick vara med i gemenskapen igen. Och så blev det; Sackaios skriver om sin historia genom att han fick chansen att skriva om sin historia. Han hade försatt sig i en omöjlig situation men genom att ge Sackaios chansen att lämna rollen som ogin tullindrivare, att tro på Sackaios, legitimera Sackaios, äta med Sackaios,; dela hans hem och gästfrihet – kunde Sackaios landa i denna omvändelse, denna nya öppenhet – och bli generös och en del av gemenskapen. Igen. Vi är och blir dem vi får chansen att bli. På samma vis är det med Jakobs uppmaning – att behandla alla lika – det skapar en gemensam väv, en gemensam nämnare och gemensam måttstock att utgå ifrån.
Kanske är det med dessa värden och insikter vi kan återskapa väv där väv saknas, där det blivit hål i näten? Genom denna attitydförändring? Hur blir den då möjlig att uppnå? Jag tänker att den börjar inifrån och ut – i den egna insikten om att vi – var och en av oss – har en liten ogin Sackaios som vill roffa åt sig och kanske även skylla på andra. Allt arbete med at förändra, bygga, hela ta ansvar börjar där – att vi inser våra egna tillkortakommanden – då blir det mycket lättare att förlåta vår nästas tillkortakommanden. Ingen av oss är felfri – vi är alla människor.
Så Herre hjälp oss att laga väven – hålen i näten – genom att ge oss din blick för nästan – genom din blick på oss själva – att vi inser at vi är älskade mer än vi någonsin kan förstå – amen
Lämna ett svar